”Boko Haram dödar folk och tar kvinnor och barn”

1 av 10 | Foto: MALIN PALM
Zeinbab är 17 år och flydde från Boko Haram för ett år sedan, när de attackerade hennes hem.

JOS, Nigeria. Dö eller gå med.

Terroristerna kommer på motorcyklar, skjuter omkring sig och sätter eld på hemmen.

Zeinab Ali, 17, är en av de som tvingats fly från terrorsekten Boko Haram.

– Jag är så rädd. De tar kvinnor och barn, säger hon.

Hon har lämnat sin hemby, strax utanför Chibok i nordöstra Nigeria. Flera av hennes kusiner är bland de kidnappade eleverna och byn terroriseras ständigt av Boko Haram. Zeinab Ali sitter bredbent full av självförtroende. Kepsen är nerdragen till ögonbrynen och en fläkt susar i bakgrunden.

– Det är tungt. Vi är alla kusiner, alla från samma by. Alla från min by som var i Chibok för att skriva sin examen, de bara försvann, berättar Zeinab Ali.

Hon är 17 år och flydde från Boko Haram för ett år sedan, när de attackerade hennes hem. Hundratals personer dödades framför hennes ögon. Zeinab Ali var på väg till staden Maiduguri när terroristerna kom. Hon tvingades att fly till fots.

– Vad skulle jag göra? Jag tog mig därifrån, till Abuja. Jag pratar med min mamma varje dag och hon säger åt mig att hålla mig borta. Boko Haram attackerar hela tiden, dödar folk. Stjäl mat, bränner hus, berättar hon och slår ut med armarna.

Zeinab Ali slutade i skolan och hon har ingen önskan att börja igen. Inte i Nigeria.

– Jag är rädd. För Boko Haram och för alla konspirationer och korruptionen. De dödar folk, kidnappar, tar kvinnor och barn.

Terroristgruppen som utfört attacker i norra Nigeria sedan 2009 har som mål att skapa en islamsk stat i norra Nigeria. Attackerna tros vara till för att destabilisera landet och skapa motsättningar mellan folket och regeringen.

”Plötsligt sa det BOOM”

Zeinab Ali kommer från en by i delstaten Borno i nordöstra Nigeria, där Boko Haram en gång skapades. Det var där som 276 skolflickor kidnappades i mitten på april, och fortfarande saknas. Flera attacker har skakat regionen den senaste tiden, men skräcken för gruppen finns inte längre bara i Borno. I Jos i centrala Nigeria är många rädda för ytterligare explosioner efter förra veckans attack. Vi besöker den tidigare livfulla marknaden som samlade både kristna och muslimer. Två bombkratrar visar vart explosionerna skedde och tjock svart sot täcker gatan. Nimata Sackarias, en medelålders kvinna med traditionella kläder, står en bit bort. Hon är oskadd men butiken totalt förstörd.

– Jag skulle ta ner något från en hylla när det plötsligt sa BOOM och allt på hyllorna trillade ner över mig, berättar Nimata Sackarias.

Hon sålde plastbehållare och kökstillbehör på marknaden. Dagarna efter explosionerna ägnade hon åt att städa upp, ta tillvara på det som gick att rädda och sopa bort så mycket av sotet som möjligt.

– Vad ska jag göra? Jag vet inte vad jag ska göra. Allt är borta, allt. Vad ska vi äta? Vi har ingenting längre, ingenting, allt är borta.

Nimata Sackarias får tårar i ögonen och griper hårt om min arm. Runt omkring oss ligger sönderslitna frukter och det luktar gammal brand och förruttnelse.

Vi visas till bårhuset. Stanken outhärdlig. En kvinna med bortsprängd underkropp ligger mitt på golvet och likdelar är staplade på hög. Människor har samlats runt byggnaden för att be för offren.

– Jesus lärde oss att alltid förlåta. Jag ber att det ska vara över, de som gjorde det här känner inte den riktiga guden. Då skulle de inte förstöra liv så här, säger Juliana Monday och knäpper sina händer.

”Korruptionen är överallt”

Nigeria har tagit hjälp av bland andra USA, Storbritannien och Kina för att få tillbaka de kidnappade skolflickorna. Tillbaka i Abuja frågar vi Zeinab Ali vad hon anser om framtiden för sin by i Borno.

– Korruptionen är överallt. Nigeria har en stark armé, vi har soldater i andra länder för att hjälpa dem. Varför kan vi då inte hjälpa oss själva? Varför kan vi inte bli av med Boko Haram och få tillbaka skolflickorna? Det är galet, säger Zeinab Ali och plockar upp sina solglasögon.

Hon saknar sina kusiner, sin familj. Men hon kan inte återvända till sin hemby.

– Jag såg dem döda människor på vägen och i byn. Så jag sprang därifrån. Jag önskar att jag kunde visa er bilderna jag har i huvudet men det går inte.

Monica Hansson