Isaksson saknar substans

Foto: Patrik Isakssons alldaglighet lyser igenom.Foto : ANDERS CARLSSON
NYHETER

Stackars Herr Ordinär.

Han gör vad han kan i det hällande regnet på Möjligheternas torg.

Men det hjälper inte. Efter bara tjugo minuter droppar de flesta som kommit för att ge den dalande stjärnan en chans helt sonika av.

Jag förstår precis.

Det finns inte tillräckligt med subtans i vare sig musik eller framförande för att få oss att glömma att vi står och blir blöta om fötterna.

Lyser igenom

Isaksson kan omge sig med de häftigaste musiker, hänga jättelika backdrops på scenen och åbäka sig vid mikrofonen hur mycket han vill.

Det mesiga, temperamentsfattiga och hopplöst alldagliga i såväl persona som musik lyser ändå alltid i igenom.

Såna som jag brukar hävda att stackars Lars Winnerbäck står i samma relation till Lundell som Bryan Adams står till Bruce Springsteen.

Kvalitetsproblem

Men vad ska man då säga om den här snälle gossen och hans tafatta försök i rockpoet-branschen? För en Lundell är ju han i så fall vad Christer Sjögren är för Eagles när denne sjunger "Lyin eyes".

Men själv tror en förtörnad Isaksson tydligen att kritiken som riktats mot honom på senare tid beror på att han haft fräckheten att tafsa på den heliga kon Springsteen i pekoralet "1985".

Nonsens.

Det är inte ämnesvalet som är problemet. Det är kvaliteten i utförandet. Skriv om Zeb Macahan och Johnny Thunders om du så önskar. Men gör det bra.

Patrik Isaksson

Per Bjurman