En bra start – men sen tar solon över allt

NYHETER

ROSKILDE

Foto: Carlos Santana inleder fräckt och fokuserat, men drar ut låtarna för mycket mot slutet.

Ser man på, tänker jag. Santanas bespottade latinrock är ju både fräck och fokuserad, så här på festivalens sista eftermiddag när solen äntligen visar sig och värmer och det börjar kännas lite bra igen i leran.

Jag har aldrig sett Carlos Santana och hans band tidigare men hört en hel del om oändligt sega föreställningar av duktig musikermusik, men här är de inledningsvis både samlade och underhållande.

En energikick

Bandledaren själv ser uppriktigt road ut, unge sångaren Andy Vargas tar väl hand om låtarna och ett nummer som "Put your lights on", från succécomebacken "Supernatural", är en genommusikalisk energikick i Santanas alldeles egna gränsland av latin, rock, soul och pop.

I "Maria Maria" kommer Michael Franti från Spearhead in och rappar och massor av percussions och flinka pianofingrar bubblar ut suggestiva rytmer i väl avvägda doser.

Det visar sig dock att det där bara var uppvärmning. Ju fler låtar orkestern spelar desto längre, och fler, blir solona.

En lång väg

Visst har Carlos Santana en känslig och helt egen ton i sin elektriska gitarr, men han är alldeles för förtjust i den. Och trumsolon på över 15 sekunder hör som bekant forntiden till.

Det blir således en lång, lång väg fram till extranumren.

Och nog för att "Black magic woman" och "Evil ways" är odiskutabelt bra låtar, men Santana kavlar ut även dem alldeles för långt.

Santana

Håkan Steen