Storsjöyran behöver inte sommarvärmen

NYHETER

ÖSTERSUND

Till allas gränslösa förvåning steker solen från en klarblå, jämtländsk himmel.

Men typiskt nog känns det som att väderleken har marginell betydelse i just Östersund.

Programmet är så sensationellt bra att Storsjöyran anno 2004 rimligen blir braksuccé oavsett yttre omständigheter.

Foto: Publiken röjde när Danko Jones spelade.

Missförstå mig inte.

Efter att ha tillbringat nästan tre månader på torg, i parker och på arenor som lika gärna kunnat ligga i Bangladesh som i Sverige är det med ett leende bredare än hela Åreskutan klistrat över nyllet jag kliver ut i solskenet på Prästgatan - huvudleden genom Norrlands allra vackraste stad.

Jag är lika svältfödd på riktig sommar som Gyllene Tider-publiken är på variation i låtlistan.

Så jag klagar verkligen inte för egen del.

Det är bara det att solen förmodligen hade gjort större nytta under de mindre potenta festivalerna i exempelvis Skellefteå och Motala.

I Östersund tror jag inte att det spelar någon större roll om det så blir snö och drivis.

Årets Yran är ju, i alla fall på papperet, den bästa stadsfest som någonsin arrangerats i Sverige.

Mitt under pågående musikbransch-kris plockar arrangörerna hit internationella kvalitetsnamn som Pet Shop Boys, The Darkness, Dixie Hummingbirds, Ron Sex-smith, Josh Rouse, Kings Leon och Big Man himself, Clarence Clemons.

Dessutom kommer de flesta av de svenska storheter man kan tänkas vilja se i sommar.

Det ger en spets lika vass som på de riktigt stora rockfestivalerna, så come rain or shine:

Det här borde bli en triumf.

Torsdagen innebär som vanligt mjukstart, den här gången med såna som Sara Löfgren, Danko Jones, Per Persson och Moneybrother.

Moneybrother hade sin stora sommar ifjol och egentligen tycker jag det är lite trist att se band göra två sommarturnéer i rad på samma material, men de fyller ju på med nytt och Anders Wendin är fortfarande en väldigt upphetsande preacher man till bandledare.

Tjejerna får sitt redan tidigt på torsdagseftermiddagen. Då läser författaren Per Hagman, eurodiscons Göran Greider som han också kallas, grandiosa texter i trädgården hos Jämtlands landshövding och det är påtagliga Nick Carter-vibbar i den varma luften.

Högsommarvärme... jag tror verkligen knappt det är sant.

östersund