Torpeden: Jan Carlzon köpte ut tjuvarna

avJosefin Sköld

NYHETER

Före detta torpeden avslöjar kopplingarna mellan finanstopparna och den undre världen i ny bok

1 av 3 | Foto: ULF HÖJER
”JAG HAR INGEN ANLEDNING ATT LJUGA” Den tungt kriminellt belastade Daniel Webb berättar att boken främst är en berättelse om hans liv. ”Den är ingen snyfthistoria och inget jag är stolt över”, säger han.

De tillhör eliten i Stockholms finansvärld.

Om nätterna klär de sig i fina kostymer och gör inbrott hos de allra rikaste.

Den nya boken ”Livvakten” avslöjar att förre SAS-chefen Jan Carlzon var ett av ­Lidingöligans offer.

De slår alltid till om natten. Finklädda, i skjorta och kostym för att passa in och inte väcka uppmärksamhet i de välbärgade områdena. Lidingöligan, sex män som i dag är i 40-årsåldern och har höga befattningar inom finans- och fastighetsvärlden, stjäl på skoj från de allra rikaste och mest kända. ­Dyra viner, konst och smycken. Som visitkort lämnar de ibland ett urdrucket glas ­årgångsvin.

Kvällen den 26 oktober 2009 slog de till mot SAS tidigare vd, Jan Carlzon, på Djursholm i Stockholm.

Experter på årgångsvin

Genom att bryta upp ett fönster på baksidan av villan kunde de krypa in och sedan systematiskt söka igenom varje våningsplan. Ett femtiotal dyra viner valdes ut. Ligan är experter på just ­årgångsvin. En Andy Warhol-tavla, en Yves Klein-skulptur och fyra kolteckningar av ­Picasso. Värdet som angavs i polisanmälan var cirka 1,7 miljoner kronor.

– Det var ju oerhört obehagligt att veta att någon gått igenom hela hemmet och tagit många kära ägodelar, säger Jan Carlzon.

Fyllde lastbilen

I sin bok ”Livvakten”, som den före detta indrivaren och torpeden Daniel Webb har skrivit till­sammans med Aftonbladets rättsreporter Anders Johansson, berättar Webb hur han ett par dagar senare blev uppringd av det pensionerade styrelseproffset.

– Han hade fått mitt nummer av en kontakt och behövde hjälp att köpa tillbaka stöldgodset. Några dagar senare fick jag ­reda på vilka de var och hur vi kunde lösa situationen, säger Webb.

Jan Carlzon fick hyra en stor flyttlastbil och parkera den ­nära Djursholms torg. Tjuvarna tog sedan bilen och fyllde den.

– Det stämmer. Och jag är väldigt glad för att det gick att lösa, säger Carlzon.

”Det var inget snack”

”För mig berättade SAS-Janne att han hade bra kontakt med sitt försäkringsbolag. Till dem hade han sagt: ’Så här är det, jag behöver de här pengarna för att få tillbaka konsten.’ Och de betalade. Det var inget snack. Så är det när man är topp i närings­livet”, skriver Daniel Webb i sin bok.

– Det där påståendet kan jag varken förneka eller styrka, jag minns inte exakt vad jag sa. Men i sak stämmer det inte. Jag är en av samhällets förfördelade och betalade med mina egna pengar. Hur mycket vill jag dock inte gå in på, säger Jan Carlzon.

”Inte mitt personliga ansvar”

Han ser inga större problem med att anlita kriminella för att lösa den här typen av brott.

– Den här ligan har härjat i Stockholm i snart två decennier, jag tycker inte att det är mitt personliga ansvar att stoppa dem. Det måste myndigheten göra. Jag tyckte att det här var ett bättre alternativ än att aldrig få återse mina ägodelar som jag tyckte mycket om, säger Carlzon.

Enligt uppgifter i boken avanmälde Carlzon bara stölden av tavlorna till polisen. ­Något Jan Carlzon förnekar.

– Det finns säkert en logisk förklaring, jag redovisar bara det mina papper säger, säger Daniel Webb.

Har stoppat mordkontrakt

Enligt Webb, välkänd profil inom Stockholms undre värld i över 20 år, är samarbeten mellan samhällets kriminella och finansiella elit ett vanligt fenomen. Han har själv hjälpt ett tiotal finanstoppar att köpa tillbaka stöldgods. I boken beskriver Daniel Webb hur han medlat med kidnappare och stoppat beställda mordkontrakt. I rollen som indrivare såg han också till att flera toppdirektörer fick tillbaka pengar de blivit lurade på.

– De första mötena sker ofta i krogmiljö, på Stureplan. Djursholmarna som inte är nyrika, som har haft sina pengar i decennier, är inte samma big spenders. De håller i stålarna, medan skurkarna inte har några problem att spendera dem, säger Daniel Webb.

Logiken är enkel, menar han. Skurkarna får de stora drinkborden och tjejerna, vilket ­lockar till sig finansmännen. Det är där de möts. Och via skurkarnas kontakter fixar de kokain.

– Krogpartajen utvecklas snart till ett mer kontinuerligt umgänge även på dagtid, och de börjar snacka business. För skurkarna har ju också pengar att investera. Var de kommer ifrån spelar ingen roll.

Betalade en halv miljon

I boken skriver han:

”För mig som har varit mycket på krogen, jobbat där och i stort sett växt upp i krogmiljö, är detta vardagsmat. Men för gemene man är det nog närmast otänkbart att en person som kanske har varit dömd för grova rån sitter och gör affärer med en mellanchef på Danske Bank. Men så är det.”

Ett annat exempel på samarbete är kungavännerna Anders Lettström, Anders ”Aje” Philipson och Noppe Lewenhaupts kontakter med Daniel Webb och den utpekade gudfadern Milan Sevo i samband med kunga­skandalen. Aftonbladet har tidigare publicerat fakturan som styrker att de betalade en halv miljon kronor för att undersöka ­möjligheten att köpa en dementi och komprometterande bilder av huvudkällan till boken ”Den motvillige monarken”, gangstern Mille Markovic.

– De hade aldrig fått kontakt med oss om de här världarna inte samverkade, säger Daniel Webb.

Samtidigt understödjer du ju den här verksamheten, det lönar sig uppenbarligen att göra villainbrott om man kan sälja tillbaka konsten till ägarna?

– Jag håller inte med. Tjuvarna hade säkert tjänat mer pengar om de sålt prylarna vidare på auktioner i Europa. Nu fick ju den rättmätige ägaren tillbaka dem i stället och det är fantastiskt att se glädjen hos familjerna som råkat ut för detta.

”Boken bygger på fakta”

Du har en bakgrund som kriminell med flera fängelsestraff bakom dig, varför ska vi tro på vad du säger?

– Stora delar av boken bygger på fakta, domstolshandlingar, polisanmälningar och sekretessbelagda handlingar.

Men vilken trovärdighet har du?

– Alltså, den här boken är min berättelse om mitt liv. Det är ingen snyfthistoria och inget jag är stolt över. Men jag har varit med om mycket, och sen får folk välja själva om de vill tro på mig eller inte. Jag har ingen anledning att ljuga.

Han blev anlitad av kungens bäste vän

Anders Lettström.

Daniel Webb, 42 år, har av polisen kallats livvakt åt ”gudfadern” Milan Sevo, utpekad som ledare för den jugoslaviska maffian i Sverige.

Webb har varit verksam inom företag i byggsektorn och ofta varit synlig i Stockholms kändisvimmel.

2011 blev han en av huvudpersonerna i kungaskandalen, där han anlitades av bland andra kungens bäste vän Anders Lettström. I uppdraget ingick att under­söka om tidigare porrklubbs­ägaren och gangstern Mille Markovic verkligen hade några bilder från komprometterande situationer som han hotat att publicera, och vad han i så fall ville ha för att sälja dem.

Webb dömdes till åtta månaders fängelse 2006 för att ha haft en laddad pistol med ljuddämpare samt ett gevär i sin bostad. Han är även dömd till ett års fängelse för bland annat misshandel och olaga hot samt två års fängelse för bland annat grova bedrägerier.

Ligan begår brott – för att det är roligt

Foto: BJÖRN LINDAHL
Jan Guillou blev själv utsatt för Lidingöligan, som hämnd för det han skrev om dem. Hösten 2009 bröt de sig in i hans hem och stal bland annat vin för hundratusentals kronor.

Lidingöligan är en grupp som ligger bakom en stor mängd inbrott hemma hos välbeställda svenskar.

Jan Guillou gjorde ligan känd för en bredare allmänhet i sin bok ”Tjuvarnas marknad”.

Det ledde till att han själv drabbades av inbrott.

Enligt boken ”Livvakten – vägen till monarken”, låg ligan bland annat bakom ­inbrottet hos förre SAS-chefen Jan Carlzon.

Ligan har varit verksam i 20 år och polisen har en uppfattning om vilka som ingår men har inte lyckats komma åt dem.

Vid tiden för inbrottet hos Jan Guillou fångades en av medlemmarna av en fartkamera när han körde sin skåpbil för fort mellan Östhammar och Gimo, inte långt från Guillous hus.

Mannen, en 48-årig företagare bosatt på Östermalm, blev misstänkt i ärendet. Men eftersom det inte fanns några bevis avskrevs ärendet. Övriga spår fanns inte.

Mannen dömdes i en omfattande inbrottshärva år 2000, där straffet blev fängelse i fyra år och sex månader för häleri, brukande av falsk urkund, falsk tillvitelse och vapenbrott.

Ligan består enligt ”Liv­vakten” av sex personer som alla är socialt väletablerade i samhället, som är med i vin­klubbar och har egna samlingar. Att bryta sig in hos de rikaste och de kändaste har de gjort för att de tycker det är roligt, ­inte för att de är i behov av pengarna.

(Aftonbladet)