Avhoppare: OS blir propaganda för Nordkorea

NYHETER

Trots diktatur och kärnvapenhot saknar Hyeonseo Lee sitt hemland. Den nordkoreanska avhopparen drömmer om återförening – men tror inte att OS kommer att bidra till försoning mellan nord och syd.

Sin första offentliga avrättning bevittnade hon vid sju års ålder. Och en sommar tvingades hon gräva tunnlar runt skolan sedan det ryktats om en förestående kärnvapenattack. Matad med propaganda från födseln växte Hyeonseo Lee upp i tron om att Nordkorea var världens bästa land och att allt som hon upplevde där var fullt normalt.

– Vi var fullkomligt hjärntvättade. Lojaliteten mot regimen var enorm och vi fick höra att Nordkorea var paradiset, säger hon till TT under ett besök i Stockholm.

Förbjuden värld

Med tiden blev Lee dock mer och mer förvirrad. Med tjocka filtar över flickrummets fönster tog hon del av en helt annan – förbjuden – värld genom sin tv, som plockade upp signaler från det närliggande Kina. De färgglada bilderna på skyskrapor stod i bjärt kontrast till hur hon såg människor svälta ihjäl på de nordkoreanska gatorna.

Men det var först efter det att hon som nyfiken 17-åring tog sig till grannlandet, lockad av ljusen på andra sidan Yalufloden, som hon började inse vidden av den kommunistiska diktaturens skräckstyre. Snart var hon fullt medveten om att det nordkoreanska mörkret inte bara berodde på ständigt återkommande strömavbrott.

Utländska influenser

Det som var tänkt som en kortare utflykt slutade med att Hyeonseo Lee aldrig kom tillbaka.

– Mina tankar förändrades långsamt. Det börjar komma in allt mer utländsk påverkan till Nordkorea, som tv-såpor och popmusik. Fler är nog medvetna om sin situation i dag än under min uppväxt, säger hon.

– Problemet är att ingen kan prata om det öppet. Det finns spioner och informatörer överallt, systemet har gjort så att ingen litar på någon, inte ens man och hustru.

Tillvaron i Kina blev en prövning för den unga kvinnan. För Lee var livet värre än i Nordkorea, där hennes familj åtminstone hade det förhållandevis gott ställt. Nu tvingades hon klara sig själv och flydde arrangerade äktenskap, bordeller och de kinesiska myndigheterna som skickar tillbaka avhoppare till Nordkorea. När hon nyligen träffade Donald Trump var det just Kinas inställning till nordkoreaner som hon tog upp med den amerikanske presidenten.

– Många som lämnar Nordkorea har gift med sig, om de skulle gripas i Kina på väg mot friheten i Sydkorea. De dör hellre än att skickas tillbaka och straffas för flykten.

När Lee får frågan om hur gammal hon är blir svaret inte 37, utan åtta. Så många år har gått sedan hon sökte asyl i Sydkorea och verkligen fick sin frihet. Samtidigt saknar hon Nordkorea, som trots alla fasor också är en plats fylld av barndomsminnen, släkt och vänner.

"Stark press"

Identitetskrisen gör sig ständigt påmind – ingen plats är hemma fullt ut. Men under OS i Pyeonchang kommer Lee att "heja lite mer" på sitt nuvarande hemland. Samtidigt tror hon att hon kommer att gråta när hon ser de nordkoreanska atleterna, sina "bröder och systrar".

Många hoppas att Nordkoreas OS-deltagande ska bidra till försoning på Koreahalvön. Men Lee tror inte på några positiva effekter, utan är starkt kritisk till att det som skulle vara ett stolt ögonblick för Sydkorea har kapats av en diktaturgranne i desperat behov av att plocka pluspoäng i omvärlden.

– Det är ett propagandainstrument för regimen. Nordkorea står under stark press och har trängts in i ett hörn. Tajmingen för OS var perfekt, det handlar bara om att de vill hjälpa sig själva, säger Hyeonseo Lee.

– Nordkorea låtsas vara mjukare, men kommer aldrig att överge sina kärnvapen frivilligt.