Folkets rädsla: En omvänd apartheid

NYHETER

Oron sprider sig efter Mandelas död: Så här ska det inte vara i Sydafrika

Foto: Nigel Sansom vill se kraftfullare tag mot brottsligheten i Sydafrika. ”Det är ständiga våldtäkter, väpnade rån, carjackings”, säger han om läget i landet.

Den medelålders vita kvinnan i stickad tröja är orolig för vad som ska hända nu när Nelson ­Mandela inte längre vakar över Sydafrika.

– Jag har hört att det finns svarta som säger att nu när Mandela är borta så ska vi döda de vita.

Jag frågar om hon verkligen tror på det. Hennes blick förlorar sig för ett ögonblick i fjärran.

– Jag vet inte. Men jag tror att det skulle kunna hända.

Hennes jämngamla vänin­na säger inget men nickar instämmande.

Vi är Gonubie, en burgen förstad till East London knappa 20 mil från Nelson Mandelas hemby Qunu där han begravs i dag. I stadens shoppingcentrum är det mest vita människor som handlar. De svarta står ­bakom disken.

Stora skillnader

Även om en hel del har hänt sedan apartheid-eran så lever svarta och vita fortfarande i stor utsträckning i parallella världar. Skillnaden är monumental i standard mellan de flotta villorna längs Oceanway med ­utsikt över Indiska Oceanen och skjulen av rostig korrugerad plåt några kilometer inåt landet där bara svarta bor.

För många i den vita ­minoriteten har Nelson Mandela varit garanten för att de ska kunna bo kvar i Sydafrika och känna sig säkra och trygga. Många undrar vad som ska hända nu när han är borta.

Nigel Sansom säljer glasföremål i ett stånd utanför de vanliga butikerna. Han tror på framtiden men är ­ändå tvehågsen.

– Det ser inte så bra ut med den nuvarande rege­ringen. De måste höja sig. ­Alla sydafrikaner är beredda att arbeta tillsammans. Det är hjärtskärande att se hur de som har makten ­berikar sig själva.

”Ständiga våldtäkter”

Den gänglige mannen i vit t-shirt efterlyser en kraftfullare kamp mot brottsligheten.

– Det är ständiga våld­täkter, väpnade rån, carjackings. Så ska det inte ­vara i det nya Sydafrika.

Svarta och vita hyllar samstämmigt Mandela i dessa dagar men från två olika synvinklar.

– Mandelas storhet var att han förde oss samman. De svarta fick sin frihet och vi fick demokrati, säger Nigel.

”En annan anda”

Marceloe Champion bär en orange t-shirt och badtofflor i den behagliga ­värmen. Hon tror det tar några generationer innan syd­afrikanerna slutar definiera sig efter ras.

– Alla som fötts efter att Mandelas blev president har vuxit upp i det nya S­ydafrika. De är uppfostrade i en annan anda. De bryr sig inte om svart eller vit. Vi äldre har svårare att bryta med det tänkandet. Sådant tar tid.

Marceloe känner ingen oro för att de vita ska råka illa ut även om ­Man­dela som drev på försoning och förlåtelse nu är borta.

– Både svarta och vita måste glömma och gå ­vidare, säger hon.

– Ibland hör jag svarta som inte ens var födda ­under apartheid prata på ett sätt som gör att risken finns för att vi får en omvänd apartheid riktad mot de ­vita.

Håller inne åsikterna

När vi ställer frågor med mikrofon för Aftonbladets webb-tv är de flesta positiva. Men man märker att det hos vissa finns en skillnad mellan vad de säger och vad de innerst inne tänker.

Som damen i den ­stickade tröjan eller mannen från Zimbabwe som står och s­teker pannkakor som inte vill bli bandad. För några år sedan blev han av med två jordbruk när de vita fråntogs sin mark.

– Klart man blir bitter. Jag tror det är bäst att jag låter bli att svara på frågor. R­isken är stor att svaren ­inte blir så rumsrena, säger han.

Mandela nådde långt. Nu måste andra ta vid och göra resten av jobbet.