Oro för ökat våld efter skoldom

Av: TT

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 2 | Foto: Magnus Andersson/TT
Jiang Millington, riksförbundet Attention.

Debatten om vad lärare har rätt att göra för att upprätthålla ordning i skolan fortsätter efter Högsta domstolens avgörande i förra veckan. Riksförbundet Attention som företräder personer med NPF-diagnoser oroas för att domen ska misstolkas som att det är fritt fram att utöva fysiskt våld mot utåtagerande elever.

Attention, som företräder personer med exempelvis adhd och autism/Aspergers syndrom, har svårt att se Högsta domstolens besked som något positivt och menar att det nu dras för stora växlar på hur domen ska tolkas i praktiken.

Rätten slog fast att den elev som lyftes bort av en lärare på en skola i Lidköping 2017 inte utsattes för en kränkning och att lärarens agerande under de omständigheter som rådde var motiverat.

Förtydligande

Till saken hör att eleven i fråga hade adhd-diagnos med trotsinslag och en handlingsplan som innefattade så kallat lågaffektivt bemötande. Med det menas en pedagogisk metod där vuxna inte ska konfrontera ett utåtagerande barn.

Jiang Millington som är ledamot i Attentions förbundsstyrelse och sammankallande i förbundets skolpolitiska grupp är orolig för vad domen kommer att innebära.

– Vi är rädda för att skolor kommer att tolka detta som att det är fritt fram att utöva fysiskt våld mot våra grupper elever, som är de som är i riskzonen då de lätt låser sig och inte kan bedöma konsekvenser. Det finns en risk att våldsspiralen i skolan eskalerar, säger hon.

Saker blandas ihop

Attention menar att debatten blandar ihop två olika saker: dels att skollagen kapitel 6 behöver förtydligas vad gäller lärares mandat och vad som räknas som kränkning, dels att huvudmän och skolor misslyckas med att leva upp till skollagen kapitel 3 om särskilt stöd. I debatten dras elever med diagnoser, vars behov garanteras i kapitel 3, över samma kam som lärares befogenheter över ordningsstörande elever i kapitel 6.

– När vår grupp av elever blir utåtagerande ligger det helt andra mekanismer bakom och de insatser som görs blir inte adekvata och i värsta fall direkt kontraproduktiva, säger Jiang Millington.

Båda lärarfacken är positiva till domen som de anser är ett välkommet förtydligande i vad lärare har rätt att göra inom sitt tillsynsuppdrag.

Rättsprocessen har också lett till ett ifrågasättande av Barn- och elevombudet (BEO), som begärt skadestånd för eleven. Jiang Millington påpekar att Högsta domstolen slagit fast att det var rätt av BEO att driva fallet, eftersom det inte fanns någon praxis eller lagstiftning i frågan och att domen snarare visar hur viktigt Barn- och elevombudets roll är.

"Kan vara hjälpmedel"

Alexander Skytte ärlärare och debattör och fick själv fick adhd-diagnos som barn och autism-diagnos i vuxen ålder. Han menar att det kan vara en lättnad att i en viss situation bli utburen av sin lärare om det är så att eleven får en mental låsning. Då kan det bästa vara att flytta barnet från den situationen.

– Det kan vara ett hjälpmedel men man måste bedöma varje situation för sig. När jag fick en låsning som barn kunde det hjälpa mig att flytta mig därifrån. Men efterarbetet är jätteviktigt, att man stöttar och berättar för eleven om varför, säger Alexander Skytte.

Han menar att frågan lär fortsätta debatteras och att bristande resurser inom skolan gör att lärare ställs inför situationer där man måste hantera utåtagerande eller ordningsstörande elever.

– Lågaffektivt bemötande är en jättebra grund och man ska utgå från den. Men problemet är när den metoden möter bristande resurser och tidsbrist. Man måste kunna ha olika verktyg för att hantera situationer, säger Alexander Skytte.

Publicerad: