Bland det mest spännande jag hört i sommar

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Johan von Schreeb.
NYHETER

Inledningen är oemotståndlig som en thriller.
Fast Johan von Schreeb påstår att han är en feg krake blir jag omedelbart infångad av hans berättelse.

Kirurgen och grundaren av svenska avdelningen av Läkare utan gränser har semester när han får ett sms från WHO där det står ”Packa väskan. Det behövs hjälp för att stoppa ebola i Sierra Leone”. Han räcker fram telefonen mot hustrun som stänger av motorsågen för att läsa.

”Aldrig i livet”, säger hon innan hörselkåporna åker på igen och sågklingan amputerar den nyss fällda tallen på sina grenar.
Dottern vädjar i ett sms till sin pappa att inte åka. Något hon aldrig gjort tidigare.

Ändå sätter sig Johan von Schreeb på det nästan tomma planet som strax ska landa i Sierra Leones huvudstad Freetown. Varför?

Han har blivit utsedd till Årets svensk och fått medalj av kungen. Ändå inbillar jag mig att Johan von Schreeb är tämligen okänd för den breda allmänheten. Han står inte på en scen och sjunger eller medverkar i dokusåpor. Han är en av dem som ska rädda världen.

Vilket i sig är en paradox. Som ung frös han till av skräck och kunde inte förmå sig ta språnget från badbassängens hopptorn. Han skolkade aldrig, gjorde sina läxor, drack te och vek lammullströjor.

Ända tills han träffade Susanne sista terminen på läkarlinjen. Hon förlöste äventyraren i honom. Efter ett besök på Läkare utan gränsers kontor i Paris tog läkarkarriären en helt ny riktning.

Men fegheten och rädslan har ändå behållit sitt grepp. När han landar i Freetown vill Johan von Schreeb hoppa på nästa plan hem. Att nudda vid en annan människa kan vara förenat med livsfara. Hans berättelse om hur han tvingas övervinna skräcken för att få stopp på vad han fruktar är den moderna tidens digerdöd är bland det mest spännande jag hört i sommar.

Men von Schreeb berättar också om ångesten i att tvingas ge cancerbesked till kvinnor här hemma som fått bröstcancer, om sitt samarbete med och saknaden efter Hans Rosling. Han är iskallt analytisk och känslomässig om vartannat.

Om han bytt ut skalpellen mot en penna hade han blivit en lika duktig journalist som läkare.