Högst coronatryck i landet – få ventilatorer

Av: TT

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 5 | Foto: Magnus Andersson/TT
Teamledaren och sjuksköterskan Maria Berg vid Intensivvårdsavdelningen på Nyköpings Lasarett. Hon berättar om hur den nya situationen lett en inre stress som hon aldrig tidigare upplevt.

Sörmland har i förhållande till befolkningens storlek just nu flest intensivvårdade patienter med covid-19 i landet. På intensivvårdsavdelningen på Nyköpings lasarett är trycket mycket hårt.

– I Stockholm har man 13 intensivvårdade patienter per 100 000 invånare och i Sörmland 23. Det är en väsensskillnad. Det är inte en tävling i att vara värst, men vi känner väl igen det våra kolleger i Stockholm beskriver och mer där till, säger Harald Zetterquist, läkarchef på Anestesikliniken vid Nyköpings lasarett.

– Vi är nog egentligen personellt och maskinmässigt snålare rustade, tillägger han.

Brist på ventilatorer

Trots detta har intensivvårdsavdelningen snabbt lyckats ställa om och eskalera sin verksamhet för att kunna ta hand om tillströmningen av patienter med covid-19.

– Vi har tillsammans med Mälarsjukhuset i Eskilstuna ökat vår kapacitet med 200 procent på två veckor. Det är mycket att stå i. Vi skolar in personal, som inte är intensivvårdsutbildade, samtidigt som vi kör. Alla bjuder till allt de orkar, säger Anders Ersson, ledningsläkare och medicinskt ansvarig på intensivvårdsavdelningen.

Nyköpings lasarett har tolv respiratorplatser, men förbereder sig för att öka antalet platser successivt till 14 och sedan 18. Det innebär en påtaglig förändring, eftersom intensivvården ställs om till att bli mer rutinmässig för att man ska hinna med och för att den nya personalen snabbt ska kunna sättas in i arbetsuppgifterna. Dessutom betyder det att antalet patienter per sjuksköterska ökas från en till två upp till sex, och antalet per läkare ökas från 1 till 3 upp till nio.

Svetten rinner

I korridoren utanför den sal där patienterna ligger nedsövda och uppkopplade till en hel maskinpark med bland annat ventilatorer och dialysmaskiner tar ett par sjuksköterskor på sig skyddsutrustningen. Plastförkläde, andningsmask, plasthandskar och visir åker raskt på, enligt den speciella påklädningsrutin som finns. Det ser svettigt ut.

– Det är varmt, det minsta man rör sig rinner svetten, säger Maria Berg, sjuksköterska och teamledare på intensivvårdsavdelningen.

Anders Ersson berättar att det inne i salen, där fotografen inte får ta några bilder med hänsyn till patienternas integritet, nästan ser ut som ett fältsjukhus, där patienterna ligger på rad omgivna med maskiner.

Ett problem när antalet platser ska utökas är bristen på ventilatorer.

– I nuläget har vi inte tillräckligt med maskiner. Vi väntar på maskiner som har befunnit sig i Frankrike, men som vi inte vet var de är. Vi har också försökt beställa maskiner, men Europa som ligger ett par veckor före oss har hunnit före. Nu är det tio till tolv veckors väntetid när man beställer nya maskiner, säger Harald Zetterquist.

Nationell inventering

I väntan på nya maskiner tvingas personalen använda maskiner som var moderna på 1970-talet.

– Det fungerar i vissa lägen, men det innebär att vi får springa runt och byta maskiner beroende på i vilken fas patienterna befinner sig i. I början när de är väldigt dåliga behöver man kunna styra andningen på ett mer finkänsligt sätt och då behövs moderna maskiner, säger Harald Zetterquist.

Han önskar att det fanns en central fördelning av ventilatorer i landet.

– Jag skulle önska att det fanns en nationell inventering av ventilatorer. Om de inte används för tillfället skulle de kunna skickas dit de behövs. Man vill inte att någon sitter och håller på dem när vi så väl behöver dem nu, säger Harald Zetterquist.

Han anser att intensivvårdsavdelningen utifrån sina resurser bedriver en god intensivvård.

Men alla vittnar om att läget är exceptionellt.

– Det är riktigt tufft, säger sjuksköterskan Maria Berg.

– Det går nästan inte att hitta tillbaka till energin mellan arbetspassen. Jag brukar alltid kunna släppa jobbet när jag är ledig, men nu mal det i bakhuvudet. Det är en inre stress, som jag aldrig tidigare har upplevt, säger hon.

Publicerad: