Julia och Birgit är bästa brevvänner – sen 85 år

avSvante Lidén

NYHETER

… men i dag lyfter de på luren i stället

1 av 3 | Foto: PRIVAT
”Jag känner henne bättre än mina egna syskon”, säger Julia Gedlund.

Julia Gedlund var 11 år när hon skrev till Birgit Blad, 10.

Birgit skrev tillbaka. Och Julia svarade.

Så har det fortsatt – i 85 år!

Julia, nu 96, hade vunnit en tävling i den då ganska nya tidningen Lyckoslanten. Prissumman var fem kronor, sanslöst mycket pengar för en elvaåring i Sattajärvi.

Birgit Blad i Göteborg ­hade också vunnit – två kronor.

– En ansenlig summa det också, säger Birgit, i dag 94.

Julia tyckte att kombi­nationen Birgit och Blad lät intressant och bestämde sig för att skriva ett brev. Porto: 10 öre.

– Jag hade precis mist min pappa och blev glad av ­brevet, säger Birgit.

De flesta brevväxlingar brukar ta slut efter ett par, tre brev. Men brevströmmen mellan Sattajärvi utanför Pajala i Tornedalen och Göteborg fortsatte.

– Jag känner henne bättre än mina egna syskon, säger Julia Gedlund.

Sågs efter 21 år

Birgit, som var enda barnet, säger att Julias familj kändes som en del av hennes egen.

Men det dröjde 21 år ­innan de träffades.

– Det var ju ett stort projekt att ta sig från Göteborg till Sattajärvi och tvärtom, säger Birgit.

Men 1952 skulle Julia åka på husmorssemester till Gullholmen norr om Göteborg.

– Vi träffades på centralstationen i Göteborg och kände igen varandra direkt från de kort vi skickat, säger Julia.

Sen kom Birgit upp till Norrbotten och hälsade på.

Ett av de viktigaste breven skrev Julia när hon skickade en femtiolapp för att Birgit skulle köpa en fin brudklänning åt henne i Göteborg.

Trots att de haft så ­nära kontakt har de bara träffats sex gånger.

”Många blev det”

Ingen av brevvännerna har en aning om hur många brev det har blivit genom åren.

– Det kan jag inte ens ­föreställa mig, säger Julia.

– Men många blev det, vi skrev ju var och varannan vecka.

De flesta av Julias brev och dagböcker försvann i en brand för några år sedan.

Breven som Birgit fick är till största delen också ­borta.

– Jag har bott på så många ställen och mycket har ­försvunnit när vi flyttade runt.

Ringer varje vecka

För ett par månader sedan flyttade Julia till Boden för att vara närmare sina barn. Och nu för tiden ­håller Julia och Birgit kontakten med ­telefon.

– Jag ser dåligt, så det går lättare att ringa. Vi ringer minst en gång i veckan, ­säger Julia.

– Går det längre tid så blir man orolig och ringer, ­säger ­Birgit.