En mästare har somnat

NYHETER

Förlorade kampen mot sjukdomen

Sångare, filmstjärna, maratonlöpare.

Ingemar Johansson var en stjärna – även utanför ringen.

En mångsidig mästare har somnat in.

blivande världsmästare En blivande världsmästare har fyllt 15 år – och gjort sin tungviktsdebut. Han knockade sin sju år äldre motståndare Uno Jacobsson efter en minut.

26 juni, 1959. Det var 30 000 åskådare på läktaren i Yankee Stadium när den störste svensken skrev historia.

Två minuter och tre sekunder in i tredje ronden var Floyd Patterson knockad.

Sverige hade fått sin förste, och hittills ende, världsmästare i tung-viktsboxning.

25 000 samlades på Ullevi i Göteborg för att hylla folkets nya hjälte, Ingemar ”Ingo” Johansson.

Sedan dess var han just ”Ingo” med svenska folket, vare sig han sprang Stockholm maraton, byggde motell i USA eller spelade in låtar.

Han föddes på Göteborgs BB den 22 september 1932, som nummer två i byggarbetaren Jens Johanssons och hans hustru Ebbas barnaskara.

Han växte upp i stadsdelen Johanneberg. Som treåring började Ingemar i Landala småskola. Han sägs ha älskat sagor, i synnerhet den om de tre bockarna Bruse.

Knockad till golvet

I unga år skrev han in sig som gymnast i Örgryte IS i den gamla brandstationen på Heden. Som tur var kom den redan då bastante 13-åringen snart på bättre tankar. Och gick i stället med i Redbergslids boxningsklubb, som höll till på andra sidan väggen.

Två år senare gick Ingo sin första match, och direkt in i tungviktsklassen. Någon minut senare låg den sju år äldre och dessutom tyngre motståndaren Uno Jacobsson på golvet. Knockad.

Mindre än tio år senare hade Ingemar Johansson 1956 erövrat EM-titeln.

Samma år slog han slog han till igen – på ett oväntat sätt.

Kompad av Sven Tjuslings trio lanserades han som grammofonsångare, med låtar som ”Klart till drabbning” och ”Västkustens vals” på repertoaren.

Nationalklenoden reste i folkparker och medverkade i ett tiotal filmer. Inte minst som karaktären Ingo mot Hollywoodikonen Alan Ladd.

På 80-talet fick hans tre lopp i Stockholm maraton stor uppmärksamhet i media.

112 kilo tung genomförde Ingo 1981 tävlingen för första gången. Det följde han upp med Vasaloppet på skidor och en Vätternrunda på cykel.

Inför sitt andra maraton året därpå utmanade han sin tidigare nemesis, men senare käre vän, Floyd Patterson.

Amerikanen var i bättre form och slog Ingo med en dryg halvtimme i 31 graders rekordhetta.

Men Ingo var inte stor bara i Sverige.

Han blev omåttligt populär även i rivalen Pattersons hemland. Och han hade beundrare i alla samhällskikt.

Stor sorg

På en restaurang i schweiziska Genève fick han skriva sin autograf åt en annan mästare. Komikens störste, Charlie Chaplin, som länge satt och samtalade med världsmästaren.

I februari 1996 drabbades Ingemar av sin dittills största sorg.

Hjältens egen hjälte – fadern Jens – gick bort.

– Efter det började jag undra om inte Ingemar hade drabbats av en depression. Han kunde bli förvirrad och bete sig irrationellt, berättade senare Ingos livskamrat under nästan 30 år, Edna Alsterlund.

2003 berättade hon i Aftonbladet för första gången om maken Ingos åkomma, en alzheimerliknande sjukdom.

I åtta år hade hon då vetat det Ingo själv inte vetat: hur han skulle dö.

Själv hade Ingo ingen sjukdomsinsikt. Det hade gått för långt.

Därför väntade Edna med nyheten.

– Det hade varit grymt att låta tidningarna skriva om det medan det var svårt att skydda honom från att behöva se löpsedlarna, sa hon.

I natt förlorade han kampen mot sjukdomen.

I natt förlorade Sverige en mästare.

Men hans minne är odödligt.

Andreas Victorzon