De vägrar ge upp

Av: Britt Peruzzi

Publicerad:
Uppdaterad:

Dimitra, 72: Det är min plikt att vara här på torget – jag ska kämpa till slutet

1 av 3
kämpar för barnbarnen 72-åriga Dimitra deltar i demonstrationerna på det brinnande Syntagmatorget för sina barnbarns skull.

ATEN. Dimitra, 72, och Evangelos, 34, står på det brinnande Syntagmatorget i Aten.

Hon för sitt barnbarnsbarns skull – han för egen del.

– Jag är uppsagd och har tvingats flytta hem igen. Det är ovärdigt, säger byggnadsingenjören.

För åtta månader sedan byggde han och kollegerna på firman en bank. Mitt i projektet blev 29 av 35 uppsagda.

Nu delar han ut vatten till uttorkade demonstranter och baddar ögon som är illröda av polisens tårgasattacker.

– Jag hade precis skaffat mig en egen framtid, och nu bor jag med föräldrarna igen, säger Xanthis Evangelos, namne med landets nya finansminister, byggherren bakom gårdagens sparpaket.

Är också folkets fel

– Namnet är också det enda vi har gemensamt. Inte omfång, inte rikedom och definitivt inte moral.

Han håller med utländska kritiker om att krisen också är folkets fel.

– Men bara till en liten del. 90 procent är regeringens ansvar och det enda rätta vore att de ställde sina poster till förfogande. Den som orsakat ett problem av den här storleken är inte rätt person att laga skadan.

Hennes sista strid

En bit bort står Syntagmatorgets egen ”Mamma Dimitra”, som hon de senaste 35 dagarna kallats av demonstranterna bland tälten på torget.

Hon är 72 år och striden utanför parlamentet blir hennes sista, säger hon.

– Men jag ska kämpa till slutet. För mina barn, som förlorat sina jobb, för mina barnbarn som inga jobb fått – och för att mitt barnbarnsbarn som ska födas om ett halvår ska få chansen att bli en stolt grek.

Hon bär på träbitar till småeldarna som under tårgasattackerna ska lindra svedan i ögonen, och har försett framför allt de yngre på torget med mat och vatten i veckor.

Den före detta modedesignern har gjort det elegant klädd, och med en lågmäldhet som inger respekt bland de yngre i lägret.

– Det är min plikt att vara här. Den misskötta politiken har passerat en gräns. Även om det finns ett jobb ledigt ska en miljon arbetslösa konkurrera om det. För ynka 500 euro i månaden.

”Mamma Dimitra” pekar mot parlamentet.

– Jag skulle vilja se hur länge de skulle klara sig med 500 euro.

”Hade hoppet”

Till och med hennes egen ungdom i efterkrigstidens Grekland var enklare, förklarar hon.

– Vi var fattigare på grund av kriget, men vi hade i alla fall hopp och framför allt vår värdighet.

Han är 34 år, hon 72.

Torget brinner men ingen av dem är rädd.

– Inte nu längre, jag har inget att förlora, säger Evangelos och citerar den grekiske författaren och filosofen Nikos Kazantzakis som bland annat skrev boken som blev filmen Zorba.

”Jag hoppas ingenting. Jag fruktar ingenting. Jag är fri.”

Publicerad: