Skotten i Knutby ekar fortfarande

1 av 4 | Foto: Knutby kommer för alltid att förknippas med mordhistorien.
NYHETER

Ett år efter tragedin åkte Aftonbladet reporter Claes Petersson och fotograf Ulf Höjer tillbaka till Knutby.

De fann glädje och sammanhållning.

Och de fann slutenhet, tillknäppta församlingsmedlemmar och föräldrar som inte får träffa sina barn.

KNUTBY. Mörkret ligger tungt.

Vår färd går genom Knutby.

En varningsskylt stoppar vår väg vid pastorns villa - i skottskadade Daniel Lindes hus är alla fönster neddragna.

-Jag vill inte att församlingsmedlemmarna pratar med media, säger pastor Peter Gembäck.

Mordvillan är nymålad i rött.

På en skylt framför mordvillan har någon skrivit "Privat väg" och en skuggestalt rör sig oroligt i ett fönster när vi passerar.

I den forna pastorsvillan har ett nytt församlingspar flyttat in. När vi åker förbi i kvällsdunklet lyser den ståtliga villan av julprakt med adventsljusstakar och dekorativ julbelysning.

Kvällen är mörk.

Men den är inte mörkare än för ett år sedan, natten då döden knackade på dörren. Alexandra Fossmo sköts till döds i sängen och Daniel Linde blev skottskadad.

Den smala grusvägen leder oss till Daniel Lindes hus där alla fönster är neddragna för att skydda mot nyfikna blickar. Linde kallar dem mordturister.

Färden går till pastor Peter Gembäck.

Den eftertänksamme mannen, som tagit över pastor Kim Wincents roll som ansiktet utåt, har ett drag av självkontroll när han pratar.

-Gud ger oss en frid som övergår allt förstånd. När polisen förhörde mig, när min kollega var gripen, när journalisterna kom i flockar och allt var kaos. Då kände jag frid.

Det enda som bryter den behärskade fasaden är foten som skakar under bordet när han pratar.

Efter flera telefonsamtal har Gembäck nu gått med på att träffa oss fem minuter i huset där han bor med sin fru.

Vi leds till ett uppdukat köksbord och pastorn slår sig ned. Ett annat par i församlingen sitter mittemot honom och håller varandra hårt i händerna.

Hennes man skakar försiktigt på huvudet när vi försöker ta kontakt. Vi blir sittande i nära en timme.

Paret säger inte ett ord.

-Jag vill inte ens att församlingsmedlemmarna pratar med media. De är inte vana, det de säger kan förvrängas och förvridas, säger Peter Gembäck.

Pastorn ler.

Paret nickar.

Tidigare på dagen har vi fått nej från flera församlingsmedlemmar när vi frågat om intervjuer.

-Jag känner inte att det är läge " Men jag kan säga att vi lever med det här varje dag, på ett naturligt sätt. Det är bara att acceptera att läget är som det är, säger församlingsmedlemmen Samuel Frankner som är den som hittat båda Helge Fossmos fruar döda.

En annan församlingsmedlem säger:

-Vi är ju inte Robinsondeltagare. Vi har ju inte valt den här uppmärksamheten själva.

Ett år har gått sedan skotten i Knutby.

Medan barnflickan Sara Svensson får psykiatrisk vård i Vadstena och pastor Helge Fossmo inväntar sitt troliga fängelsestraff menar anhöriga och avhoppare att församlingen sluter sig.

-Ju mer föräldrar och avhoppare gått ut i media, desto mer slutet har det blivit, säger avhopparen Tommy Nygren.

Avhoppare och föräldrar till barn i församlingen vittnar om hur kontakten med omvärlden begränsas genom att barnen inte får träffa sina föräldrar.

-Barnen har tagit avstånd från sina föräldrar. Det där lättades upp lite i våras men sedan sommaren är banden klippta igen. Jag är övertygad om att det här kommer direkt från ledningen, säger en anhörig.

En person som under en längre period levt med församlingen säger:

-Från ledningen är det en klar bild: Klipp av banden med era föräldrar, vi är er familj nu.

Samtidigt har den kristna dagstidningen Nya Dagen publicerat uppgifter ur församlingens egna dokument.

Där framgår det att den officiella policyn har varit att uppmuntra medlemmarna att bryta kontakten med kritiker till församlingen.

Flera personer vittnar också om en ny och starkare sammanhållning i församlingen.

Några kallar den positiv.

Andra förrädisk.

-De är oerhört inne i varandra och avslutar telefonsamtal med "Jag älskar dig". Det är en oerhörd sammanhållning.

Äldstebroder Per-Arne Waldau, pappa till den så kallade älskarinnan, har en annan bild.

-Vi vänder oss inte inåt, det har vi aldrig gjort.

Vid köksbordet pratar nu pastor Peter Gembäck om hur Gud tagit honom igenom krisen.

-Gud ger oss en frid som övergår allt förstånd, säger han igen.

Men våra frågor handlar inte om Bibeln.

De handlar om kritiken om en sluten församling, medlemmar med munkavle och om anhöriga som inte får träffa sina barn.

Hur ser du på uppgifterna om att församlingsmedlemmarna inte får träffa sina anhöriga?

-Det är naturligtvis tragiskt när det uppstår sådana här problem. Men det är upp till varje församlingsmedlem vilken kontakt dem vill ha med föräldrarna. Vi lägger oss inte i det.

Har församlingen blivit sluten?

-Nej, men många tycker att kontakterna med media är jobbiga. Det har varit ett extremt tryck. Samtidigt har det som i början, i alla fall för mig, verkade stort och skrämmande blivit nåt annat. Man är mer luttrad.

Det har kommit krav på att ledningen borde bytas ut. Hur ser du på det?

-Det var aldrig aktuellt. Eller aktuellt " Det är klart att vi funderade på det. Men vi hade en demokratisk omröstning och ledningen fick ett hundraprocentigt förtroende.

Hur har medlemsantalet förändrats efter händelserna?

-Medlemsantalet är konstant. Några har lämnat, andra har kommit till.

Hur känner du inför Helge Fossmo i dag?

-Jag läste en bok häromdagen om Knutby. Då tänkte jag: Den mannen är ju inte klok! Men jag tror att jag, liksom de flesta i församlingen, har passerat bearbetningsfasen av honom.

Hur har församlingen förändrats av det som hänt?

- Relationerna oss emellan har fördjupats. Jag tror vi är mer ärliga mot varandra.

Livet i Knutby går vidare.

Men skotten ekar än i dag.

Pastorns fru hittades död

Helge Fossmo, 32

Sara Svensson, 26

Daniel Linde, 31

Åsa Waldau, 38

Kim Wincent, 50

Claes Petersson