”Vi skulle skjutas – då kom räddningen”

NYHETER

Cina Holmberg, 77, överlevde Auschwitz

Cina Holmberg, 77, en av överlevarna från Auschwitz, chattade med läsarna - på 60 årsdagen av förintelselägrets befrielse.

Hon har skrivit om sina upplevelser i boken "Enkel resa med retur".

Här är hela chattet.

säger: Hur lyckades du överleva?

   Cina Holmberg säger: När jag var slavarbetare på Hohneburg läderfabrik vid krigsslutet blev det flyglarm och de måste evakuera oss. Efter en långvarig tågresa stannade tåget och vi fick stiga av. Många var döda. Vi kördes ut i skogen och ställdes upp på led. Där var beväpnade soldater och det var arkebusering på gång. När vi stod där kom en motorcyklist, en Röda korsare som ingick i Folke Bernadottes Vita Bussarna. Han överräckte ett meddelande till befälhavaren som skulle ge signal till arkebuseringen att avbryta och då blev vi räddade.

säger: Visste ni vad det var ni kom till när ni kom med tågen till lägret?

   Cina Holmberg säger: Nej. Jag hade aldrig hört talas om något sådant.

säger: Förlorade du nån familjemedlem där?

   Cina Holmberg säger: ja, Mina föräldrar, min moster, min mormor, kusiner, fastrar, farbröder alla. 29 personer vad jag vet.

FinskPojke säger: Hur valde man ut vem som skulle skickas till gaskammaren?

   Cina Holmberg säger: Jag har fått höra i efterskott att de som ansågs vara arbetsdugliga fick leva vidare, resten åkte direkt till krematoriet.

erik säger: Vilket tillfälle från Auschwitz är det du kommer i håg bäst?

   Cina Holmberg säger: Jag hade två skolkamrater som jag träffade där, vi var tonåringar. Vi och unga mödrar hamnade i Kinderblock, barnavdelningen. Jag tyckte det var hemskt att se dem som födde barn där, SS-kvinnorna tog barnen så mammorna fick aldrig se dem mer.

säger: Vad och hur mkt fick Ni äta om dagen, och hur fick Ni dricka vatten. Toalettbesök? Kramar i massor/ Marie

   Cina Holmberg säger: Vi fick frukost en skiva mkt mörkt bröd och något att dricka. På kvällen fick vi soppa. Den som stod först fick en skål soppa och den skulle gå vidare till dem som stod längst bak. Vi stod ofta tio stycken och det var aldrig något kvar i skålen till dem som stod sist.

Toaletten var en latrin och ibland fick vi gå dit, den var gemensam för hela lägret och där sökte jag efter min mamma, för vi fick inga upplysningar.

Patrik säger: Vad var det för slags "arbeten" som skulle utföras i lägret?

   Cina Holmberg säger: Inte i lägret, utan några blev utvalda för borttransport till arbete. Vi gjorde smådelar till fältglödlampor. Jag stansade sådana tills jag blev sjuk. Jag var 16, på väg mot 17.

säger: hur gick det till när dom tatuerade er?

   Cina Holmberg säger: Vi blev aldrig tatuerade, vi som blev deporterade i sista skedet, de hade inte tid. Vi fick plåtbrickor med långa rader siffror på som vi blev tillsagda att lära oss. Vi fick aldrig avlägsna dem. Jag har faktiskt brickan kvar.

darmus säger: Var det någon särbehandling mellan kvinnor och män i lägrena?

   Cina Holmberg säger: Det har jag inte så stor koll på eftersom vi endast var flickor där jag var. Vi såg aldrig till några män eller pojkar.

Berra säger: Vad hände med barnen som SS soldaterna tog?

   Cina Holmberg säger: Vi fick aldrig någon upplysning om det. Men senare har man hört att de gjorde alla möjliga försök med barnen. Men jag vet inte.

Pia säger: Hur många bodde i varje barack?

   Cina Holmberg säger: Vi var jättemånga, vi låg åtminstone sex på varje hylla och de var i tre plan längs varje långsida. I mitten av baracken var en låg mur och där fick förlossningarna ske. Men exakt hur många vet jag inte.

säger: Monika säger: hur känns det att höra t ex nynazister säga att förintelesen aldrig har ägt rum? Jag menar, du har ju ändå sett det med egna ögon!

   Cina Holmberg säger: När jag första gången hörde det, fransmannen Faurisson kom till Sverige och talade i Radio Islam, blev jag arg, ledsen och förnedrad och då ville jag ännu mer ut och tala med våra ungdomar i Sverige om hur det var. Jag hade redan börjat men ville ännu mer då. Nu är det trettonde året jag håller på.

säger: Cina,vill Du berätta om tillfångatagandet? Var, när och hur skiljdes Du från Din familj? Maria

   Cina Holmberg säger: När vi anlände på järnvägsstationen i Auschwirtz fick vi stiga av, min pappa hade fått reda på att vi skulle bli åtskilda. Jag fick i uppgift att hålla reda på mamma och mormor. Där var massor av SS-soldater som schasade folk i olika riktningar och skrek och då försvann min pappa. Jag såg honom aldrig mer. Vi schasades mot en man som stod där och när vi kom fram blev jag skild från mamma och mormor och mostrar och alla.

säger: Den vila Ni fick om natten, var den tillräcklig för att återhämta sig? Hur såg bädden ut? Hur såg en arbetsdag ut, och när fick Ni sova?

   Cina Holmberg säger: Det var en hård brits och jag tror vi hade en filt att dela på. Vila och vila - vi fick aldrig göra något utom att svälta. Men det blev annat när vi blev utvalda för borttransport till arbetsläger, då blev det bättre, för det var väldigt noga med produktionen på fabriken.

säger: visste ni som arbetade vad som pågick i gaskamrarna?

   Cina Holmberg säger: Nej, verkligen inte. Vi fick aldrig någon som helst upplysning om något som pågick.

laloth säger: Hur var känslan när ni fick fara därifrån? och hur kändes det när ni fick höra att tyskarna var besegrade och hitler död?

   Cina Holmberg säger: Jag fick inte höra det när vi blev befriade. Vi var ute i skogen och skulle dö. Men känslan var ju skön när vi förstod att vi slapp bli ihjälskjutna. Jag kallar vår räddning när vi stod uppställda där ute i skogen för arkebusering som ett Guds under.

Noname säger: Hur många månader/år tillbringade du i lägret?

   Cina Holmberg säger: Vi kom dit i juni månad och i börja nav maj året efter hände det ute i skogen, att vi blev räddade.

carolina säger: Hur mycker vägde du på slutet?

   Cina Holmberg säger: Jag tror att det var något över 30 kilo.

Jimbo säger: Har du besökt koncentrationslägret någon gång efter frisläppandet?

   Cina Holmberg säger: Ja det har jag, men det dröjde ända till i början av 70-talet innan jag var färdig för att åka dit. Då åkte jag själv och det var nödvändigt för att bli en hel människa.

aftonbladet.se