Hans död ett misstag

NYHETER

Israeliske soldaten Nitai Stern, 21, sprängdes av sina landsmän

1 av 4 | Foto: urban andersson
Allt som hörs är gråten Nitais mamma och systrar tröstas av vänner och anhöriga. ”Nitai var en väldigt försiktig och fin människa. Han ville inte vara i krig”, säger hans morbror Eliaho Stern.

JERUSALEM. Hans leende började i en liten grop i högra kinden och slutade i den stora offensiven i Gaza city.

Vännerna gråter så att de knappt kan prata när de berättar om vännen Nitai Stern, 21, och hur glad han alltid gjorde dem.

En militärhelikopter smattrar i luften ovanför kyrkogården på berget Herzl i Jerusalem.

För ett ögonblick, men bara för ett ögonblick, dränker den ljudet av tårar och gråt.

– Nitai, Nitai, säger en svartklädd kvinna som står och vaggar fram och tillbaka med överkroppen.

Kvinnan, 50-åriga Sara Stern, är på kyrkogården för att ta farväl av sin son, Nitai.

Han hade ringt henne så sent som i lördags. Berättat att han älskade henne, och att han inte skulle kunna kontakta familjen på några dagar. Det var sista gången hon hörde hans röst.

Huset sprängdes

I måndags blev den unge militären en av Israels första soldater som dog i offen-

siven, när hans egen pluton av misstag sprängde huset som han befann sig i inne i Gaza.

– Sara är helt förstörd. Det är vi allihop, säger Nitais morbror, Eliaho Stern, 61.

Han tystnar i några sekunder. Öppnar munnen för att säga något, men stänger den snabbt igen. Väntar. Efter ett tag, när han väl talar, förbannar han kriget som hittills har dödat 635 palestinier, sex israeliska soldater – och hans egen systerson.

– Nitai var en väldigt försiktig och fin människa. Han ville inte vara i krig. Vem vill vara det? Vi tvingas att döda. Det här kriget är så fruktansvärt. Vi har ett uttryck som betyder ungefär att ”dina grannar är din familj”, och nu dödar vi våra grannar i Gaza. Vi dödar vår familj, säger han.

Enligt siffror från israeliska myndigheter stöder 95 procent av landets be

folkning den pågående invasionen i Gaza.

Pratade inte om kriget

Men på kyrkogården, där över 400 personer har samlats för att ta farväl av en vän, bror, släkting och son, är ”Operation gjutet bly” långt borta.

Trots att majoriteten av besökarna själva bär uniform. Trots att 22 soldater står beredda att skjuta

salut. Trots att kistan är

noga insvept i en israelisk flagga.

– Vi pratade aldrig om kriget. Jag och Nitai hade känt varandra sedan vi var sex år, och han var min bästa vän, men vi pratade aldrig om vad vi gjorde där. Ingen av oss ville det och jag vill inte göra det nu heller, säger Mor Hakak, 20.

”Han var som solen”

Han är klädd som en krigare i sin ljusbruna uniform, men när han kippar efter andan ser han ut som en liten pojke. Rösten bär inte orden, och hela tiden får han stötta sig mot en vän.

– Det som borde skrivas om Nitai är att han var som solen, säger han.

Carina Bergfeldt ## Foto: Urban Andersson urban.andersson @aftonbladet.se