”Civilkurage kan vara förenat med livsfara”

NYHETER

Kriminalkommissarie Lennart Olingdahl: Många har råkat illa ut när de försökt avbryta brott med våld

Många människor, däribland politiker, tycker att det är en plikt att ingripa när man ser en brottslig gärning.

Men en erfaren polis i Stockholms city tycker att man ska vara försiktig med att stoppa våldsverkare.

Det finns flera fall i Sverige där människor misshandlats eller där egendomar förstörts på öppen gata utan att någon ingriper.

Och i samband med dessa fall brukar debatten om civilkurage blossa upp.

Men det är inte så självklart att man ska gripa in som många tror.

Enligt kriminalkommissarie Lennart Olingdahl vid Stockholmspolisen ska man tänka efter noga innan man griper in mot våldsverkare.

– Alla fall är ju olika men i vissa fall kan det vara förenat med livsfara att gripa in, säger han.

Värst i storstadsmiljöer

Enligt Olingdahl är det just i våldssituationer i storstadsmiljöer som det finns risker med att ingripa.

I storstadsmiljöer finns inte samma sociala kontroll som på landsbygden. Gärningsmännen känner oftast inte varandra och vittnen är mer anonyma.

Det man däremot kan göra är att så snabbt som möjligt ringa polisen och stanna kvar på platsen för att göra iakttagelser.

– Det finns alltid ett stort behov av vittnen. Om man känner att man har en plikt att göra något så kan man hjälpa polisen på det sättet, säger Lennart Olingdahl.

Använd inte våld

Om man ändå känner att man måste ingripa i en våldssituation ska våld absolut inte användas.

– Det är många som råkat illa ut när de i gott syfte försökt att avbryta brott med våld, säger Olingdahl.

I stället ska man försöka få kontakt med männen, för det handlar uteslutande om män, och få dem att sluta.

– Man kan till exempel försöka inleda en dialog med dem, säger Olingdahl.

”Fel med civilkuragelag”

För ett par år sedan föreslog kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund att vittnen som såg en misshandel skulle kunna straffas om de inte ingrep.

Men en sådan lag värjer sig Olingdahl mot.

– Bevisbördan skulle bli alldeles för svår. Då är det bättre att man som vittne står för det man sett i stället, säger han.

Mikael Stengård