Aftonbladets nya publisher: ”Jag är bra på att bygga lag”

Lena K Samuelsson tillträder omgående

NYHETER

Aftonbladets nya publisher heter Lena K Samuelsson. Här säger vi Lena K. En dryg timme efter beskedet gör jag den intervju jag ombetts skriva.

Jag har känt Lena K sedan hon för 32 år sedan sov över på mitt köksgolv i Malmö.

Vilken nyhet. Grattis.

– Tack. Det var en nyhet men kanske inte en skräll?

Hur var det att åka till jobbet i morse?

– Lite nervöst, det är mänskligt. Hur skulle detta tas emot? Men det kändes bra, starkt. Jag blev väldigt berörd.

Foto: URBAN ANDERSSON
Lena K Samuelsson.

Är det viktigt för dig att vara omtyckt?

– Ja och nej. Man vill gärna starta på ett bra ställe. Men “omtyckt” är ingen bra ledstjärna. Man kan behöva komma med tuffa besked och ta konflikter.

När fick du frågan?

– Vill jag inte säga men det har gått fort.

Hur har dina tankar gått?

– Publisher är ett stort jobb med journalistik, utveckling, organisation...allt. Ett väldigt stort jobb och man måste bygga starkt omkring sig. Ingen är bättre än sitt lag. Det låter som en klyscha men är sant.

Du klev in här för tre månader sedan i en turbulens. Sammanfatta, vad hände på Aftonbladet?

– Vet väl du bättre än jag? Jag tror att Aftonbladet var först ut att exponeras som ett case i MeToo-rörelsen. Efteråt kan vi se att MeToo var något mycket större och viktigare. En katarsis i samhället. Kvinnor från den ena branschen efter den andra klev fram och talade om förändring. Tänk att få uppleva det under sin livstid.

Problemen på Aftonbladet och andra ställen, är de fixade?

– Jag tror aldrig man kan säkra en organisation på det sättet. Men man kan bygga en stark gemensam grund för hur saker och ting ska fungera.

Fanns sexism på Aftonbladet?

– Fanns det säkert, det finns överallt.

Har du diskuterat det med din företrädare?

– Nej.

När talades ni vid senast?

– Det var nog fem-sex veckor sedan vi talades vid. Hon har varit sjukskriven, jag har haft respekt för det och jag har behövt koncentrera mig här.

Lena K och jag sitter i hennes chefsrum i ändan av de långsträckta Aftonbladetlokalerna. Hennes företrädares namn står kvar på dörren. Genom åren har jag som chefredaktör haft först en Alsing, sedan en Larsson, Gerdin, Helin. Därefter en Sofia OO, nu en Lena K. De kvinnliga chefredaktörerna tappade sitt efternamn.

Jag undrar hur det blev så?

– Ja, det kan man undra. Thorbjörn var väl Thorbjörnlarsson på nåt vis? Han har hört av sig förresten.

Lena K tar upp telefonen från bordet mellan oss, läser högt ett sms: “Grattis”. Hon ler. Han brukar höra av sig. Det var han som gav henne chansen att göra snabb chefskarriär. Det var 90-tal. Redaktionschefen hette Niklas Silow. De är gifta nu. Men det är en annan historia.

– Lena K blev jag på Aftonbladet där det fanns en Lena Anderfelt och en Lena Mellin. Det blev rörigt. Jag hade lagt till initialen när jag skrev i tidningen i Växjö. Jag tyckte det var stiligt.

K:et är?

– Kristina.

Hur är du som chef?

– Tydlig. Som många uppskattar. Och kan uppfattas som jobbigt. Jag försöker vara närvarande. Jag kommer att vara synlig på redaktionen, för att det är kul och för att lära känna folk. Jag är bra på att bygga lag. Jag kommer att tänka framåt, även tänka på: Vem kommer efter mig?

Vet du det?

– Nä, inte dag 1. Men det är en av de viktiga uppgifterna i mitt jobb.

Första gången jag träffade Lena K bör ha varit 1985, i Malmö. De var ett gäng på tre som skulle sova över på mitt köksgolv. Hon gick journalistlinjen på Skurups folkhögskola. Några år senare var hon min chef.

Varför blev du journalist?

– Jag kan inte svara på det. Det kommer inte från min uppväxt i ett villaområde i Växjö som var medelklass: pappa skogsmästare och mamma sjuksköterska.

Hur var du som flicka?

– Inte så flickig. Jag praktiserade på bilverkstad. Jag läste, försvann in i böcker. Jag var ganska snäll och duktig men hade en period av tonårsuppror, var ute på stan, kom inte hem. Mamma letade upp mig i sin folkvagn med nattlinne under kappan.

Vad drömde du om?

– Jag var nyfiken på världen. Jag bodde ett år utanför Boston tack vare pengar mormor och morfar sparat. Jag har rest mycket. Säkert ville jag skriva men det blev inte så mycket med det. Jag fick lust till helheten, att sätta ihop… tidningsmakandet. En vilja att bestämma! Jag blev chef väldigt snabbt.

Vilka förebilder har du haft?

– Min mormor som kom från Norrland till Västervik och hade jobbat som mentalskötare, som det hette då. Hon talade med mig om mäns och kvinnors lika rättigheter. Skrev insändare om sin vägran att flytta till ett äldreboende där man inte kunde öppna fönstret. Hon blev 93.

Lena börjar dunka näven i bordet när hon talar om sin mormor, hör jag senare på bandet. Hon har kvar sin mjuka lätta småländska.

– Aftonbladet var min skola. Thorbjörn Larsson gav mig chansen, han såg mig. Gunnar Strömblad var otroligt viktig för mig och lärde mig företagsledning. Han kör vissa teser: “Det är inte den som sitter längst kvar på kontoret som vinner.”

På Aftonbladet träffade du även din man. Hur blev ni ihop?

– Jadu. Som livet utvecklade sig blev det så. Fast det var senare. Första gången jag träffade honom var en anställningsintervju, jag kom från Malmö där jag jobbat på Arbetet, man fick stå liksom i kö och kliva in och visa sina tidningssidor.

Varför slutade du på Svenskan?

– Tolv år är en lång tid för ett sådant jobb. Vi blev Årets dagstidning två gånger, det var fantastiskt, men det var papperstidning, Det var dags för någon annan att ta över. Nu har jag jobbat fyra år på Schibsted med digitala bolag i 25 länder, min digitala mognad är en annan och jag har en stark förståelse för digital strategi.

Vad är det bästa med Aftonbladet?

– Att vi alltid vill framåt.

Vad är Aftonbladet om tio år?

– Jag tror vi har allra bästa förutsättningarna att vara en starkt ledande kraft av mediahus....

Här börjar Lena K gestikulera och tala intensivt på chefssvenska om affärsmodeller och konsumtionsmönster och lite mer om digital mognad och jag förlorar mig en aning tills hon säger:

– Jag tror och tycker mig se att det finns en ökande medvetande om journalistikens betydelse, att det också finns en insikt att journalistik är viktigt och att man kommer vilja betala.

Du tror på det?

– Absolut.

Jag har jobbet kvar, och även du, ett tag till.

– Absolut.

Jag stänger av min telefons inspelningsfunktion och Lena K berättar att hon älskar country och dansband och varför är det inte ett riktigt dansband som tävlar i Mellon? Hon ska gå och se Jill Johnson som sjunger om riktiga människor och riktig kärlek. Sedan säger Lena K något om att hon kanske måste lära sig bli lite personlig i intervjuer, utan att behöva vara privat.

Jag tar med det där om Jill Johnson i texten.

– Gör det!

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Borde jag också ha tänkt ut ett svar på! Mest längtar jag faktiskt efter att gå ut och sätta mig på redaktionen och sätta igång. Jag riktigt frustar, känner jag.


Tre rubriker - 7 mars 00:29
ARTIKELN HANDLAR OM