Nyfödda Josephine kämpar för sitt liv

NYHETER

Måste besegra ebolan om hon ska få uppleva sin första jul

1 av 6

BONG. Mitt ute i djungeln ligger ett behandlingscenter för ebolasjuka.

Här vårdas, bland många andra, tre månader gamla Josephine.

– Vi har varit här i tolv dagar nu, jag hoppas så att hon klarar sig, säger hennes mamma Korto, som själv överlevt ebola.

Det är en slingrig väg, nyligen skövlad genom den täta djungeln i Bong County, fyra timmar norr om huvudstaden Monrovia.

Mitt i djungeln har en klinik för ebolasjuka byggts, långt från närmaste by.

För att komma in på området måste vi flera gånger stanna vid säkerhetsstationer, tvätta våra händer och skölja våra stövlar i klorinlösning.

Kliniken, Ebola Treating Unit, är stor som en fotbollsplan, omgiven av grönska. Och höga staket.

Först en lågriskzon, där personalen håller till. Ett kontor, ett tält för sjuksköterskorna.

Till höger ligger mottagningsenheten. Dit kommer de misstänkta fallen först för att skrivas in och lämna blodprov. Allt sker genom en ett säkerhetsgaller.

Sedan, innanför ytterligare säkerhetsstationer, finns två stora tält, åtskilda med röda nät och en två meter bred sluss – ett tält där misstänkta fallen bor och ett där de konstaterade fallen vårdas.

Alla som går in i högriskzonen måste bära full skyddsutrustning, alla som kommer ut sprayas eller duschas med klorinlösning efter avklädning.

Det finns en särskild gång i mitten, med en dusch. Det är den vägen alla patienterna vill gå. Det är gången för de som har klarat sig. Som har överlevt ebolan.

Nere i ena hörnet av området finns en grind. Det är den som ingen vill lämna området genom - den för de döda.

Inne i det vänstra området, det för konsterade fall rör sig personalen iklädda heltäckande vita skyddsdräkter, stövlar, dubbla handskar, munskydd och skyddsglasögon.

Det står en smyckad julgran i den röda sanden, på gården utanför tältet där de ebolasjuka vårdas.

I en vit plaststol vid granen sitter Korto. I famnen håller hon lilla Josephine - sin tre månader gamla dotter.

– Vi har varit här, på avdelningen för konstaterade fall i tolv dagar nu, säger Korto.

Men innan dess var Korto själv patient här. Hon fick ebola, överlevde, och skrevs ut. Hon fick gå genom gången in till lågriskzonen och åka hem till sin familj.

Dagen därpå fick Josephine, hennes tremånaders bebis symptom. Flickan fick diarré, kräktes och hade hög feber.

– Jag tänkte bara att jag måste tillbaka hit. Jag var väldigt rädd.

Direkt när hon kom till klinken fick flickan lämna ett blodprov inne på avdelningen för misstänka ebolafall. Dagen efter kom svaret: Positivt.

Eftersom Korto varit sjuk i ebola men tillfrisknat är hon immun mot smittan. Hon kan inte få ebola igen. Därför tar hon nu hand om sin sjuka dotter inne på kliniken.

Flickan jollrar i sin mammas knä. Hennes värden har blivit bättre och Korto tror, och hoppas, att hon kommer klara sig. Kurvan går åt rätt håll.

Men det finns inga garantier.

Korto säger att de har de bra på kliniken, att de får hjälp.

Men samtidigt.

– Det känns som ett fängelse. Vi är omgivna av dödssjuka.

Området är omgärdat av höga stängsel. De bor på britsar i de blåa tälten.

En av sjuksystrarna som jobbar på kliniken kommer fram. Flickan tittar med stora ögon på den vitklädda, vars ansikte är helt dolt av andningsmasken och skyddsglasögonen. Sjuksystern tar hennes hand och flickan skrattar.

Kanske klarar Josephine sig och får uppleva sin första jul – även om det är bakom höga staket så finns det i alla fall en julgran.

På en vägg till en administrationsbyggnad finns handavtryck i olika färger.

– Det är avtryck från våra överlevare, säger Stuart Sia, en amerikan som jobbar på kliniken.

Det är ett fyrtiotal handavtryck.

Stuart leder oss genom djungeln, på en smal stig. Han leder oss dit de som inte överlevt smittan vilar. En begravningsplats. Det finns 106 gravar där.

Kliniken öppnade i mitten av september.

Dödgrävarna, fyra unga män, har precis förberett fyra nya gravar. Gravarna gapar tomma. Men hur länge?

Gravarna grävs sex fot djupa. Varje grav tar ett par timmar att gräva säger en av dödgrävarna.

Efter att kroppen lagts ner fyller dödgrävarna igen dem. Men på grund av kroppens storlek så blir det en kulle av jord vid varje grav.

Några av högarna är stora. Många är små.

Vid varje grav finns en enkel skylt med handskrivna bokstäver.

”In loving memory of Jockson Kerala – Sunrise May 1 2012 – Sunset Nov 12 2014” står det på skylten vid en av de små högarna.

Sunrise är födelsedatum. Sunset dödsdagen. Jockson blev 2,5 år.

I en annan grav vilar Mami Flomo. Hon blev 36 år gammal.

”Sunset 4 oct 2014”, står det på hennes skylt.

Till väster om henne är det en liten, liten hög.

”Diana - Sunrise 4 oct 2014”.

Hon föddes samma dag som hennes mamma Mami Flomo dog i ebola.

”Sunset 8 oct 2014”.

Diana blev fyra dagar gammal.

Inne på kliniken vårdas en ung kvinna, gravid i nionde månaden.

Dagen innan vårt besök har vi blivit lovade att få träffa henne, och prata med henne.

Men när vi kommer till kliniken går det inte.

– Hon har blivit mycket sämre, säger Stuart Sia.

– Vi vet inte hur det går. De försöker göra ett ultraljud nu, för att se när det är dags att föda. Om det blir aktuellt.

Han säger att kejsarsnitt inte är något alternativ, det är för riskabelt, inte minst med tanke på ebolasmittan.

Men hur gör ni om mamman dör, kan ni rädda barnet?

– Ärligt talat, jag vet inte. Jag tror inte det.

Nej, det är inte över. Varje dag skördar ebolaepedemin nya dödsoffer i Västafrika. Tillsammans med Rädda Barnen och SOS Barnbyar samlar Aftonbladet in pengar till ebolans offer – och till kampen för att stoppa dödssmittans framfart. Följ Aftonbladets Eric Tagesson och Niclas Hammarström på resa i Liberia i västra Afrika, där smittan fortfarande härjar. Tidigare har vi berättat om begravningsteamet i huvudstaden Monrovia, som hämtar kropparna efter de som misstänks ha dött i sjukdomen och om barnen som har mist sina föräldrar till ebolan.

Så här kan du hjälpa

Varje dag skördar ebolaepedemin nya dödsoffer i Västafrika. Och internationell hjälp är bokstavligen livsviktig.

Tillsammans med Rädda Barnen och SOS Barnbyar samlar nu Aftonbladet in pengar till ebolans offer – och till kampen för att stoppa dödssmittans framfart.

SOS BARNBYAR

För att skänka 50 kr, sms:a SOS50 till 72970

För att skänka 150 kr, sms:a SOS150 till 72970

Plusgiro: 900229-6

SOS Barnbyar arbetar i första hand långsiktigt.

Barnen drabbas på flera sätt. Tusentals har förlorat sina föräldrar. I sitt nödhjälpsprogram fokuserar man på fyra områden: Skydd till barn, sjukvård, stärkande av lokalsamhället och hygien och sanitet.

Skydd för barn: SOS Barnbyar samarbetar med myndigheter för att upprätta tillfälliga boenden för barn som förlorat sina föräldrar i epidemin. De arbetar för att återförena dessa barn med släktingar.

Sjukvård: SOS Barnbyars klinik i Liberias huvudstad Monrovia är en av få vård­in­rättningar i landet som hållit öppet under hela epidemin. SOS-kliniken behandlar inte misstänkta ebolafall, men har rutiner på plats för att identifiera och remittera misstänkta fall.

Stärka lokalsamhället: Stöd till familjer att få mat på bordet, medicin till sjuka och att kunna försörja sig. Informationsinsatser för att höja kunskapen om smittan och hur man skyddar sig.

Hygien och sanitet (Liberia): Konstruktion av tio vattenkällor i områden som saknar rent dricksvatten.

RÄDDA BARNEN

För att skänka 50 kr, sms:a RB50 till 72911

För att skänka 150 kr, sms:a RB150 till 72911

Plusgiro: 902003-3

Bankgiro: 902-0033

OBS! Märk inbetalningen Ebola

Rädda Barnen arbetar i västra Afrika genom sin internationella organisation Save the Children International. På plats finns i nuläget omkring 200 internationella medarbetare samt ett stort antal

lokalanställda.

Några av de insatser Rädda Barnen genomfört/genomför:

Över 1 700 – varav nästan 1 000 barn – har fått psyko­socialt stöd.

1 800 har fått hand­tvättningskit.

Över 650 ebolapatienter har fått mat och vatten.

Rädda Barnen har tränat över 250 hälsopersonal att informera om tecken och symtom på ebola och hur man förhindrar smitta.

Försett 22 barn med tillfälligt boende medan deras föräldrar behandlas mot ebola och återförenat ytterligare 19 barn med deras familjer eller andra nära då deras föräldrar har avlidit.

Rädda Barnen upplyser om vikten av personlig hygien och hur barnen skyddas.

3 000 lokala vårdarbetare har fått utbildning och går från hus till hus och berättar vad man kan göra för att hindra smittan.

ARTIKELN HANDLAR OM

Ebola