1,5 kilo heroin bara försvann

1 av 2 | Foto: Håller tyst Länspolismästare Carin Götblad var vid tidpunkten för knarkkuppen länspolismästare på Gotland. Hon är förmodligen den enda som vet hela sanningen om affären.
NYHETER

Kan svensk polis verkligen vara så rutten att man förlägger ett stort knarkbeslag till Gotland bara för att polismästaren där vill ha större budget?

Det är den viktigaste frågan i det som rimligen kommer att kallas Götblad-affären.

År 2000 var Carin Götblad polismästare på Gotland. Den åttonde maj det året kunde hon berätta i Gotlands Allehanda att polisen gripit två män och beslagtagit "en oerhört stor mängd knark".

Gotlands Allehanda hade till och med bild på en av männen som med bojade händer förs bort från Wisby Hotell.

Poserade i lokaltidningen

En som inte var glad för den nyheten var åklagare Mats Wihlborg. Han var förundersökningsledare och den som normalt skulle bestämma vilken information som kunde lämnas till tidningarna. Det kunde ju finnas fler knarkkurirer på fri fot.

Wihlborgs reaktion var, berättar han på telefon från Gotland, denna: "Vad fan går vi ut med det här nu för?"

Nästa dag fortsatte Götblad sin PR-kampanj. Då poserade hon med heroinbeslaget på Gotlands Allehandas förstasida. Bildtexten löd: "Polismästare Carin Götblad med knarkbeslaget, drygt 1,5 kilo heroin. Hon oroas nu över att Gotland kan bli en plattform för tung narkotikatrafik."

Hälften av knarket saknas

Men enligt kommissarie Olle Liljegren tycks Götblad själv ha beställt knarket till Gotland. Liljegren var den som via en hemlig informatör fått nys om heroinpartiet, som fanns i Skåne. Det var Liljegren, hävdar han själv, som på sina chefers order och via informatören förmådde knarkhandlarna att köra bil upp genom Sverige, ta färjan till Gotland för att där sälja knarket (till Liljegrens hemliga informatör).

Det var ett helvete att övertala knarkhandlarna till denna vådliga resa, enligt Liljegren. De var inte så pigga på att köra omkring med tre kilo heroin i bagaget (halva partiet försvann, inget vet vart. Ytterligare en märklighet i denna affär).

Enligt Liljegren spanade polisen på transporten som skedde i "minst" tre bilar. Men den delen av förundersökningen hemligstämplade Götblad, säger Liljegren.

Kan man lita på Olle Liljegren?

Han har varit åtalad för att ha handlat med vapen och knark, men hävdade att detta skedde inom polisens arbete med informatörer. Liljegren fick fyra års fängelse i tingsrätten, friades i hovrätten och nu ska Högsta domstolen ge den slutgiltiga domen.

En annan fråga är:

Vad tjänar Olle Liljegren på att sprida dessa uppgifter om Carin Götblad?

Kasta skit på höga chefer som tog sina händer från honom när han blev misstänkt för brott?

Det är möjligt, till och med sannolikt, att detta är Olle Liljegrens motiv. Den som avslöjar skandaler har inte alltid ädla motiv.

En som kan ge rejäl information är Carin Götblad själv. Men hon tiger. I går höll hon presskonferens i det gamla vackra polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Den handlade om nya satsningar mot den grova brottsligheten.

Väntar ut åklagaren

Fyra gånger sa hon att polisens arbete sker med lagliga metoder.

Det är något sjukt när en länspolismästare anser att hon måste försäkra att hon inte bryter mot lagen.

Det blir ännu sjukare när hon inte vill kommentera den minst sagt märkliga knarkaffären på Gotland.

Carin Götblad är fri att berätta sanningen, eller åtminstone ge sin version. Men hon tiger. Det ger intrycket att hon väntar och ser vad åklagaren kan ha mot henne, och att hon bara tänker berätta så mycket som hon blir tvungen till.

Kan man inte begära att en av Sveriges högsta poliser ska berätta sanningen, utan trixande och utan omsvep?

Peter Kadhammar