Därför gör världen inget för att stoppa ännu ett folkmord

Foto: ANDREAS BARDELL
Mohammad Johaid blev skjuten av den burmesiska militären den 29 augusti. Hans sjuåriga tvillingsyster Mokarama försökte trösta när han grät och blödde. Hon var rädd och trodde att hon hade förlorat sin bror. 
NYHETER

Efter varje folkmord uttalar världens ledare att det aldrig får hända igen. Ändå är det precis vad som sker. Gång på gång.

Den etniska rensningen av rohingyas i Burma är bara det senaste exemplet på världens totala oförmåga att ingripa mot den här typen av övergrepp.

Den etniska rensningen i det forna Jugoslavien fick pågå ostört i åtminstone fyra år på 90-talet innan världssamfundet tvingade på parterna ett fredsavtal och satte stopp för folkfördrivningen. Då skedde vidrigheterna ändå mitt framför näsan på oss i Europa hjärta.

Nu sker de i Burma, ett land långt bort som de flesta av oss vet väldigt lite om. Läkare utan gränser hävdar att minst 6 700 rohingyer mördats.

Intresset för att ingripa är inte överdrivet stort. Visserligen är de verbala fördömandena från världens ledare hårda men när det gäller praktisk handling sker i stort sett ingenting.

USA är under Donald Trump och "America first" helt ointresserat av att ingripa. EU saknar både viljan och tillräckliga muskler.

Avgörande

Helt avgörande är att Kina inte vill göra något som äventyrar deras vänskap med militärregimen i Burma. Landet är en viktig geopolitisk bricka för Kinas inflytande i regionen. Dessutom har Kina ett stort handelsutbyte med Burma som har gott om oexploaterade naturresurser.

I våras hindrade Kina säkerhetsrådet från att uttrycka oro för rohingyas situation. Efter den plötsliga fördrivningen av över 600 000 människor på sensommaren kunde inte ens Kina blunda längre. Senast så många människor fördrevs på så kort tid var under folkmordet i Rwanda 1994.

Men det uttalande som antogs i september och som fördömer den etniska rensningen har ingen effekt så länge regimen i Burma struntar i den.

Generalerna vet att världens ledare nöjer sig med att skälla. Man har inte ens lyckats samla sig för några sanktioner mot landet.

Syndabock

Istället har man hittat en syndabock i fredspristagaren Aung Sann Suu Kyi som formellt leder landet men som genom grundlagen är helt i händerna på militären. Många kritiker har till och med krävt att hennes fredspris ska dras tillbaka.

Sant är att den forna frihetskämpen varit väldigt tyst om övergreppen och därmed gett intrycket att hon stödjer kriget mot rohingyerna. Men även om hon uttalat kritik hade det knappast stoppat militären.

Snarare har fokuseringen på Aung Sann Suu Kyi varit ett sätt för världssamfundet att avsäga sig ansvar.
I FN-stadgan finns en paragraf som borde vara tillämplig i ett sånt här fall när den egna regimen försöker utrota en hel folkgrupp. Paragrafen "Ansvar att skydda" säger att FN måste gripa in när folkmord eller folkfördrivning hotar även om det är mot landets egen vilja.

Bombade

Detta var vad som hände i Libyen när diktatorn Moammar Gaddafi som svar på den arabiska revolutionen använde landets armé för att slå ner det folkliga upproret. Med FN-mandatet i ryggen ingrep Nato och attackerade den libyska militären från luften.

Folkmordet stoppades men slutresultatet blev ändå inte särskilt lyckat. I dag slåss tre olika regeringar om makten i det laglösa Libyen. Flyktingar utsätts för tortyr och slavhandel. Av det skälet höjs det inte många röster för att tillämpa paragrafen på Burma.

Ett annat är att Kina med stor sannolikhet skulle läggas in sitt veto i säkerhetsrådet mot varje FN-ingripande
Rohingierna är extra utsatta av många skäl. De är inte bara hatade av regimen utan även av många ur den buddhistiska majoritetsbefolkningen. Fördrivningen av rohingyerna har ett folkligt stöd i Burma.

Ingen kö

De är en fattig muslimsk, till stora delar tämligen outbildad minoritet. Världens länder står inte direkt i kö för att erbjuda dem asyl.

När påven Franciskus besökte Burma nyligen vågade han inte nämna rohingyerna vid namn av rädsla för att det skulle leda till förföljelse av den kristna minoriteten i landet.

Burma förnekar att man drivit bort muslimerna men vittnesmålen och de fysiska bevisen är omöjliga att snacka bort. Särskilt flygbilderna på den systematiska nedbränningen av rohingyabyar.

Regimen är tveklöst inblandad och borde ställas till ansvar vid internationella brottmålsdomstolen i Haag.

Sannolikheten för att det ska ske är oerhört liten. Lika liten är chansen att regimen ska hålla sitt löfte och låta rohingyas återvända till sina förstörda hem.

Sluta hyckla

De är dömda till ett långt liv i torftiga flyktingläger i Bangladesh.

Kanske är det dags för världens ledare att sluta hyckla om att de aldrig tänker låta folkmord och folkfördrivningar ske.
Säg som det är istället. Vi bryr oss inte tillräckligt och har varken kraften eller verktygen för att ingripa. Så vi låter det ske om och om igen.

Det vore ärligare.

Här utplånas ett helt folk 00:29
ARTIKELN HANDLAR OM

Burma

Rohingya

Bangladesh

EU