KI-forskare riskerar dödsstraff i Iran

1 av 3
NYHETER

KI-forskaren Ahmadreza Djalali har suttit fängslad i Iran i snart ett år – utan åtal.
Hustrun i Sverige vädjar nu om hjälp från regeringen.
– Domaren har sagt till min man att han kommer dömas till döden, säger hon.

I månad efter månad höll Vida Mehrannia, 42, tyst.
Av rädsla för att förvärra sin makes situation vågade hon inte berätta om hans tillfångatagande. När oroliga forskarkollegor ringde till familjens lägenhet i västra Stockholm för att fråga om var Ahmadreza Djalali, 45, befann sig svarade hon att han var inlagd på sjukhus i Iran, svårt skadad efter en bilolycka.
I själva verket satt han på det ökända Evinfängelset i Teheran.

Frihetsberövades under föreläsningsresa

Ahmadreza Djalali, som forskat i katastrofmedicin vid Karolinska institutet och har permanent uppehållstillstånd i Sverige, åkte till sitt hemland Iran i april 2016. Han var inbjuden att föreläsa om sitt ämne på universitet i landets huvudstad.

– Han greps av iransk säkerhetstjänst och fördes till Evinfängelset. De första tre månaderna satt han i isoleringscell och fick bara ringa ett tvåminuterssamtal en gång i månaden. Han tilläts inte att skaffa advokat, säger Vida Mehrannia.

Tre månader blev till ett halvår. Nu har närmare tio månader gått sedan hennes make tillfångatogs.

Riskerar dödsstraff

Efter att ha flyttats till en annan avdelning kunde Ahmadreza Djalali få tag på en advokat som bistått honom i fallet.

– Det tog sju månader innan han fick en advokat, säger hustrun.
I samtal med sin make och med makens advokat har Vida Mehrannia fått höra att misstankarna är mycket vagt formulerade men att de rör den nationella säkerheten.

– De säger att det beror på att han har samarbetat med olika länder, att han lämnat information om Iran. Men han har inte gjort något och de har inte presenterat några bevis, säger hon.
Ahmadreza Djalali har inte blivit formellt åtalad. Enligt hans hustru är en rättegång planerad att hållas inom ett par veckors tid.

– För några dagar sedan sa domaren till honom att han kommer att dömas till döden och att rättegången inte kommer att ändra på den saken, säger hon.

Hotet om dödsstraff gör att Vida Mehrannia inte längre vågar vara tyst. Iransk radio och italienska tidningar – Djalali är även verksam vid universitet i Italien – har uppmärksammat fallet.

Vädjar om regeringens hjälp

I dagarna skickade Vida Mehrannia även ett brev till statsminister Stefan Löfven där hon vädjade om hjälp. Hon säger att hon inte fått något svar.

Nästa helg beger sig statsministern och en delegation till Iran för ett statsbesök. Vida Mehrannia hoppas att Löfven tar upp situationen med president Hassan Rouhani.

– Det är vår sista chans. Vi bor här och behöver regeringens hjälp. Mina barn vill ha tillbaka sin pappa, jag vill ha tillbaka min man, säger hon.
Sveriges Utrikesdepartement, UD, uppger att man känner till ärendet men att man i nuläget inte kan kommentera det närmare.

Aftonbladet har förgäves sökt statsminister Stefan Löfven.
”Statsministern är tyvärr inte tillgänglig i dag, han är på Europeiska rådets möte på Malta under hela dagen”, skriver pressekreterare Ingela Nilsson i ett mejl.
Ahmadreza Djalalis advokat i Iran har inte gått att nå.

FAKTA

Amnesty: ”Rättegångarna i Iran är mycket bristfälliga”

Ami Hedenborg, pressekreterare på människorättsorganisationen Amnesty i Sverige, svarar på frågor om de rättsliga förhållandena i Iran:

Hur efterföljs mänskliga rättigheter på fängelsen i Iran?

”Inte alls. Tortyr och misshandel av fångar är vanligt och kan utföras utan risk för efterräkningar. Förhållandena i fängelserna är mycket svåra”.

Är man garanterad en rättvis rättegång?

”Nej, definitivt inte. Rättegångarna i Iran är mycket bristfälliga, däribland dem som resulterar i dödsdomar vilket förstås gör det extra allvarligt. Före rättegången hålls den anklagade ofta frihetsberövad i veckor eller månader och har under den här tiden ingen eller liten kontakt med advokater eller sina familjer. De åtalade tvingas skriva under och underteckna ”bekännelser” som sedan används mot dem som huvudbevisning mot dem vid bristfälliga rättegångsförfaranden. Domare avfärdar rutinmässigt anklagelser om tortyr och annan misshandel under häktningstiden.

I mål som rör den nationella säkerheten begränsas fångens rätt att under den ofta utdragna utredningsfasen företrädas av en advokat som hen väljer själv, bara advokater som godkänts av chefen för rättsväsendet kan väljas.

Rättsväsendet är inte oberoende och domstolar är mottagliga för påtryckningar om fällande domar och hårda straff från myndigheter med ansvar för säkerheten”.

Hur kan ett land, som Sverige, utöva påtryckningar mot den iranska regimen i specifika ärenden?

”Genom att ständigt lyfta frågan om mänskliga rättigheter vid tex statsbesök, som nu i samband med Löfvens besök i Iran. När det gäller enskilda fall har vi gett underlag till honom om dels fängslade människorättsförsvarare som vi vill att han lyfter, dels om situationen när det gäller dödsstraffet och ungdomar som döms till döden (vilket tex är ett tydligt brott mot FN:s barnkonvention som Iran ratificerat), även där har vi namngett fall”.

Hur vanlig är förekomsten av dödsstraff?
”Mycket vanlig. Efter Kina är Iran det land i världen som avrättar flest människor. Amnesty håller just nu på att sammanställa uppgifterna för 2016, men 2015 avrättades minst 977 människor, jämfört med 743 stycken år 2014. De allra flesta för narkotikarelaterade brott. Iran är också ett av världens sista länder att avrätta ungdomsbrottslingar, ett uppenbart brott mot internationell rätt. Under 2015 dödades minst fyra personer som var under 18 år vid tidpunkten för brottet som de dömdes för”.