Finanskrisens ansikte ler inte

avPeter Kadhammar

Problemet är inte Erkki Raasuke utan den företagskultur som han verkade i

Ingen gyllene idé Erkki Raasuke, 38, ansvarade för Swedbanks utlåning i Baltikum. Banken har öst lån över privatpersoner och företag som nu inte klarar räntor och amorte

Jag har skakat hand med finanskrisen.

Han heter Erkki Raasuke, är 38 år och sträckte fram handen på ett förtroendeingivande sätt.

Han log inte, men vem skulle göra det efter att ha varit med och skapat så fruktansvärda miljardförluster att tidningarna i går ropade ”Katastrofläge i Baltikum” och ”Baltikum knockar Swedbank”.

Erkki Raasuke ansvarade för Swedbanks utlåning i Baltikum. Där uppgår ”problemkrediterna” till 15 miljarder kronor. Det betyder att banken öst lån över privatpersoner och företag som nu inte klarar räntor och amorteringar.

Detta är inte ett problem för Swedbank utan för hela Sverige eftersom risken finns att skattebetalarna i slutändan får rädda banken.

Erkki Raasuke är inte längre chef för utlåningen i Baltikum. Han är numera Swedbanks finanschef och om detta är ett för allmänheten lugnande besked förmår inte jag avgöra.

Däremot kan jag avgöra att den 38-årige estländaren är en person som jag gärna skulle göra affärer med. Problemet är inte Erkki Raasuke som individ utan den företagskultur han verkade i.

Jag träffade honom i Operahuset i Stockholm i går. Där hade Swedbank ett välbesökt men lagom muntert årsmöte.

Styrelseordföranden Carl Eric Stålberg lovade aktieägarna att ”kavla upp ärmarna”, vilket jag heller inte kan avgöra om det är ett lugnande besked.

Jag fick en pratstund med Raasuke i operans pampiga Guldfoajé. Han skisserade hur den baltiska krisen uppstod.

Efter Sovjetunionens kollaps stod fastighetspriserna stilla i tio år.

Sedan kom en boom och mellan 2004 och 2007 fördubblades fastighetspriserna.

Swedbank expanderade i blixtfart och ökade sin utlåning med 50 procent per år.

Vem som helst kunde se att det var en finansbubbla som växte. Det gjorde även Erkki Raasuke och hans kolleger i Swedbank.

– Vi pratade om bubblan redan 2006, sa han när vi satte oss i en snirklig guldfärgad soffa.

Så varför gjorde bankledningen inget?

– Vi hade inte kraft att stoppa utlåningen, vi var inte modiga nog. Om vi hade stoppat utlåningen skulle vi gett marknadsandelar till våra konkurrenter.

För tio år sedan hade Swedbank 60 procent av privatkunderna i Estland. Nu är andelen 45 procent.

– Man vill inte se kunderna försvinna.

I den hårda konkurrensen gällde det att slåss om låntagarna. Erkki Raasuke och hans kolleger fattade dag för dag rationella beslut i det system där de verkade. Summan av dessa kortsiktigt rationella beslut blev en katastrof.

Det är till stora delar en kopia av vad som hände i Sverige inför sammanbrottet 1991. Tro inte att Raasuke verkade i ett historielöst vakuum. Ständigt hörde han svenska kolleger referera till bankkrisen på 90-talet.

Men ingen gjorde något åt den krasch som alla kunde förutse. Ledningen stod på bryggan och styrde sitt fartyg mot isberget.

– När Titanic körde på ett sådant isberg sjönk båten med manskap och passagerare, sa någon.

– Det kommer att hända med oss också, sa en annan.

– Jag tror att vi bara sjunker till hälften, sa en tredje.

– Ska vi styra undan? sa en fjärde.

– Nej för fan! Då blir vi omkörda! ropade alla i korus.