Pigge är tillbaka i Thailand

1 av 3 | Foto: Peter Wixtröm
familj Pigge Werkelin, hans fru Monika och barnen Nicole, 17, Wilda, 2, och Towe 5 månader på Kata Beach i Phuket.

avStaffan Lindberg

NYHETER

Pigge Werkelins öde rörde en hel nation.

Nu är han tillbaka i Thailand – med sin nya familj.

– Det sticker i ögonen på vissa, säger han.

Pigge Werkelin, 48, talar inte gärna om tsunamin. Trots att han är tillbaka i Thailand, trots att han vandrar längs stränderna där flodvågen svepte in.

– Jag är här för landet och människorna, säger han.

Han har sagt nej till de journalister som velat skriva minnesartiklar på femårsdagen. Sorgeresan är gjord och tårbägaren är fylld, menar Pigge.

Han är trött på att vara ett offer.

Gotlänningen Pigge Werkelin förlorade hustrun ­Ulrika och sönerna Charlie, 5, och Max, 4, i tsunamin i Khao Lak. Mindre än två år senare gifte han om sig med Monika. Förutom hennes barn Alex, 19, och Nicole, 17, har de två egna barn: Wilda, 2, och Towe 5 månader.

– Det har väckt förvåning och till och med ilska, säger han.

Vissa människor har så mycket fördomar, menar Pigge Werkelin. Om hur sorg ska hanteras. Om vilka tidsgränser som gäller innan man får gå tillbaka till jobbet.

Träffa en annan, bli lycklig igen.

– Att göra som jag sticker i ögonen på vissa som inte vet bättre. Men det finns inget

givet sätt som fungerar för alla. Var och en måste få hitta sin egen väg tillbaka till livet. Och få det liv man vill ha.

För Pigge Werkelin betyder det tvåsamhet och familj.

– Det är så jag vill leva. Varför skulle jag då stänga in mig och deppa?

Pigge Werkelin tycker inte att han fick någon större hjälp av psykologer efter katastrofen. Frågorna han bar på kunde inte begränsas till en viss samtalstid.

– Att ha pratbehov onsdagar mellan klockan 11 och 11.45 funkade inte för mig.

Räddningen blev andra som också förlorat sina nära i tragiska olyckor tidigare i livet. De blev förebilder som gav hopp.

– Man har så mycket knasiga frågor. Som hur man ska fira barnens födelsedagar.

Många människor är rädda i onödan, menar Pigge. Han har varit med när vänner råkat kalla Monika för Ulrika. För att sedan skämmas som om det vore en katastrof.

– Som om Monika inte kände till att ­Ulrika har funnits.

Men de döda är där hela tiden. Ulrika, Max och Charlie. Monikas man Jan, som dog i en bilolycka.

– Vi pratar så mycket om dem att det känns som de är en naturlig del i våra familjer.

Entreprenören Pigge Werkelin menar att han har förändrats av katastrofen.

– Jag är ödmjukare nu. Tar ­inte konflikter som förr. Trycker inte på lika hårt.

Han månar om sin nya familj.

– Innan kunde det nog hända att jag slarvade en del.

I dag känner han igen sig i personer som Emma Jangestig, som förlorade sina barn i Arboga. Människor som gått igenom sådant andra inte tror är möjligt.

Det sitter i huvudet. I tankarna. Pigge Werkelin gläds åt åren han fick med Ulrika, Max och Charlie. I stället för att bara misströsta över det som inte blev.

Det är inte alltid lätt.

På femårsdagen var han ute med Wilda i Phuket. Dottern åt glass medan Pigge sköt vagnen upp för branta backar.

Så slog klockan 10.31.

Pigge Werkelins tankar började mala. Vad skulle ha hänt om familjen inte varit i Khao Lak den där dagen? Hur skulle livet ha tett sig i dag? Hur skulle Charlie se ut som tioåring?

Bilder på pojkarna som spelade fotboll varvades med tankar på Towe, Wilda och Monika.

– Det blev nästan kortslutning i hjärnan.

Det tog en stund. Sedan tog Pigge Werkelin tillbaka kontrollen över tankarna.

– Jag insåg att vi finns här och nu. Att det är allt vi har.

Han gläds åt alla mysiga Thailands-minnen med den gamla familjen. Men vet att han bygger upp andra, med sin nya.

Nej, Pigge Werkelin vill inte tala om tsunamin. Han vill berätta att det finns ett liv – på andra sidan katastrofen. Att vi borde göra upp med våra nära så att den ena kan gå vidare när den andra dör.

Att vi inte ska vara så jäkla skraja för döden.