Vår "anständighet" kan bli hennes fall

NYHETER

KARON BEACH

Några dagar efter katastrofen kom upprörda rapporter om att nöjeslivet på Phuket fortsatte som vanligt.

Om det vore så väl.

Foto: NÖDVÄNDIGA Gäster Solsugna turister kom snart tillbaka till de drabbade områdena - till mångas förskräckelse. För Nim Sirinonrang är inte svenska turister som snabbt återvänder några gravskändare, utan en nödvändighet för att få mat på bordet. Och för att kunna sätta undan lite pengar till sin dröm.

Då skulle Nim Sirinonrang, 25, slippa oroa sig för om hon har försörjning om ett par tre månader. Så lång tid har hon och tiotusentals andra thailändare på sig att få ordning på affärerna. Sedan får de återvända till risfälten, gummiplantagerna eller, det mest troliga, arbetslöshet och tillfälliga påhugg.

Har kommit på chans

Nim kommer från den nordliga Udonthaneeprovinsen på gränsen mot Laos. Hon reste på vinst och förlust till Karon Beach för fyra år sedan. Hon hade tur och fick anställning på restaurangen Hungry Corner. Den har ett bra läge vid Patavägen som löper längs den långa, vackra Karonstranden.

Hungry Corner ligger i hörnet, därav namnet, till Lyckliga Bar-gränden. På andra sidan gränden finns ett skrädderi som har skylt på svenska och engelska: "S. Armani Fashion, Först Klassig Skräddare".

Den stora vågen slog in även på Karonstranden och den träffade Hungry Corner. Men vågen var inte så stor här och husen klarade sig. Vattnet var bara fyra decimeter högt på golvet i restaurangen innan det drog sig tillbaka.

Redan två dagar senare kunde Nim Sirinonrang öppna Hungry Corner igen. Hon var en av

dem som medierna i väst rapporterade om, en av dem som ville att nöjeslivet skulle fortsätta.

Det lät perverst. Frivilliga och militärer samlade fortfarande lik på stränderna och i de raserade hotellen; man söker fortfarande kroppar.

Men vad hade Nim för val?

Hon kunde inte stanna hemma och sörja. Hennes hem är för övrigt ett rum som hon delar med tre andra kvinnor.

Nim har en grundlön på 5000 bath i månaden, ungefär tusen kronor. Hon äter gratis på restaurangen. Under högsäsongen, som skulle ha varit nu, brukar hon tjäna ytterligare 5000 bath i dricks.

- Svenskar och andra skandinaver är generösa, säger hon. Italienare är snåla.

Det är inte bara artighet. Svenska turister är extremt viktiga för en restaurang som Hungry Corner.

Det fanns en tid då charterresorna hit kallades "knullbombare". Men det är länge sedan. Thailand är för svenskarna ungefär vad Kanarieöarna var på 1960-talet och de flesta turister är normala människor precis som Nim Sirinonrang är en vanlig thailändare.

Hon har inte råd att sörja

Skillnaden mellan oss och henne är att hon inte har råd att stanna upp och sörja.

Nim har inte bara sig själv att tänka på. Hon är också garant för att hennes mor och far har mat på bordet. De arbetar med att knacka snäckor som används som intarsia i möbler vilka säljs i Bangkok.

Det är ett osäkert arbete, extremt marknadsberoende, och ibland har föräldrarna sysselsättning, ibland inte. När de inte har arbete ber de Nim om bistånd.

Hon arbetar tio timmar om dagen sex dagar i veckan. Hon försöker spara 2000 bath i månaden och har på fyra år lyckats bygga upp ett bankkonto på nästan 40 000 bath. Hennes mål är att få ihop 200 000. När hon har den summan, säger hon, ska hon öppna en liten mataffär. Då ska hon rå sig själv.

En dag kanske hon kan bli lik de turister som hon så gärna serverar ("ren och god mat" garanterar en skylt vid dörren). Nim kanske kan slå sig ned vid ett bord i en främmande stad och be någon betjäna henne, och hon kanske kan sitta där och se ut över en strand och smutta på något kallt och inte bekymra sig ett dugg för om toaletten är ren och alla råvaror finns i köket och att gästerna blir serverade tillräckligt snabbt.

Men det är bara en dröm. Stranden på andra sidan vägen är tom på folk, trafiken på Patavägen gles. En luftkonditionerad buss med reklam för "James Bond-ön" passerar. I bussen sitter en ensam kvinna.

Kan stänga i april

Ägaren till Hungry Corner stänger i april om inte turisterna återkommer.

För oss svenskar - och andra européer, amerikaner, australiensare, kineser,

koreaner - känns det inte rätt att åka på

semester till Thailand nu. Det är

inte ... anständigt ... att roa sig i ett land som råkat ut för en katastrof.

Det är en anständighet som slungar Nim Sirinonrang tillbaka till fattigdomen.

Peter Kadhammar