Biolog gläds åt bränderna: Behövs mer kaos

Foto: Maja Suslin/TT
Brandhärjad skog på Älvdalens skjutfält vid Trängslet i Dalarna. Sannolikt har flera brandanpassade insekter redan anlänt på platsen.
Foto: Pi Frisk/SvD/TT
Livet återvänder till brandfältet. Bilden är tagen ett år efter den stora branden i Västmanland 2014. Rallarrosen växer kraftigt över det brända kalhygget.
NYHETER

Sommarens stora skogsbränder har, åtminstone tillfälligt, gett många hotade arter nytt andrum. Många insekter, svampar och fåglar är brandanpassade. För dessa är elden nödvändig för överlevnaden.

Bränderna som har plågat Sverige den senaste tiden upplevs som katastrofala av människorna som bor i de drabbade områdena och av skogsbruket som ser stora värden gå upp i rök. Men många biologer ser positivt på det hela.

– Skogsbruket vill ha ordning i skogen. Bränderna skapar kaos, men det behövs mer kaos, säger Lars-Ove Wikars, entomolog och före detta forskare vid SLU i Uppsala.

Han påpekar att stora bränder var ett naturligt inslag i våra skogar innan det moderna skogsbruket satte stopp för lågorna. Ursprungligen eldhärjades runt 300 000 hektar varje år, det vill säga en procent av den samlade skogsarealen. Det är långt mer än vad som har brunnit i de senaste årens omskrivna skogsbränder.

Gläds åt bränderna

Branden i Västmanland för fyra år sedan omfattade 14 000 hektar, medan årets bränder i Jämtland, Gävleborg, Dalarna och Västernorrland totalt har omfattat drygt 20 000 hektar. Det är ganska lite jämfört med forna tider – men ändå värdefullt för den biologiska mångfalden, enligt Lars-Ove Wikars.

– Det har inte brunnit så här mycket i modern tid som det har gjort de senaste åren. Många arter gynnas, säger han.

Wikars skiljer på olika typer av brandanpassning. Runt 50 insektsarter i Sverige är äkta pyrofiler, vilket innebär att de är helt beroende av nyligen brända områden. De flyger helt enkelt från brandfält till brandfält. Hit hör bland andra den sotsvarta praktbaggen och rökdansflugan.

Fortsatt utarmning

Ytterligare några hundra arter är anpassade för olika skeden i den successionsordning som uppstår när en skog växer upp igen efter en brand.

– Vi har redan tappat många av de här arterna, bland annat en handfull av pyrofilerna, säger Wikars.

– Cirka 15 till 20 procent av skogsmarken i landet skulle behöva vara helt naturlig, med bränder och naturlig återväxt, för att alla arter ska kunna överleva. Men de naturliga system vi har kvar är väldigt få.

Det som har räddat många arter är naturvårdsbränningarna som har pågått sedan 1990-talet.

– De har räddat många pyrofiler, men i övrigt har utarmningen av skogen fortsatt, säger Wikars.