Angel sköts fem gånger – men överlevde massakern i Orlando

1 av 15
NYHETER

ORLANDO/STOCKHOLM. Tre gånger sköts han i benet.

Han trampades ned av andra gäster som försöker fly.

Och när han ligger där på golvet kommer Omar Mateen tillbaka, siktar på hans huvud – och skjuter igen.

– Jag tänker, nu dör jag, säger Angel Colon, som – mot alla odds – överlevde massakern i Orlando.

Knappt tre dygn efter massakern möter han media från hela världen på en presskonferens på sjukhuset Orlando Health.

Det var hit offren i ilfart fördes i söndags morse, efter attacken mot gayklubben Pulse.

Vid hans sida står och sitter läkarna och sjuksköterskorna som släppte allt de hade för händer för att rädda liv den där morgonen.

Sitter i rullstol

Angel Colon rullas in i rullstol, med droppställning – och möts av applåder.

Runt honom, för att stötta honom, finns också hans familj, bland annat hans syster Denise.

Han är här för att berätta vad som verkligen hände, de där timmarna inne på gayklubben i Orlando.

– Först var jag lite tveksam, för allt är fortfarande så färskt för mig, men jag vill verkligen att min historia kommer ut, säger Angel.

– Jag vill att folk ska veta vad som händer nu, i vårt samhälle, att vissa människor är så hjärtlösa.

Han försöker samla sig för att berätta om skräcktimmarna, liggande svårt skadad på dansgolvet, bland andra döda och döende gäster.

”Jag blir nedtrampad”

Angel Colon var på nattklubben tillsammans med sin vän Jeanette McCoy och hennes bror.

Hon hade samlat ihop ett gäng, för att dansa och ha skojigt tillsammans.

– Det var en fantastisk kväll. Inga dramer, bara leenden, bara skratt, säger Angel.

Angel och Jeanette hade precis dansat till latinomusiken som pumpade i det stora dansrummet, kallat "juvelboxen".

Strax efter tvåtiden på natten var det dags för sista beställningen och Angel gick runt och tog adjö och kramade sina vänner.

Då hör de skotten.

”Bom, bom, bom.”

Skotten som aldrig verkar ta slut.

De stannar upp för en kort stund – sedan börjar de springa.

Men Angel träffas direkt av tre skott i benet och faller.

– Jag försöker ta mig upp igen, men alla springer över mig och jag blir nedtrampad.

När han berättar det bryts rösten.

”Skjuter - mot alla”

Folk runt omkring, som i panik försöker fly, trampar på honom, där han blir liggande på dansgolvet.

Hans vänstra ben är brutet på flera ställen – och han kan inte fly.

– Jag kan inte gå alls, bara ligga där medan alla springer över mig, säger han.

– Allt jag kan höra är skotten, ett efter ett, och människor som skriker, skirker på hjälp, säger han.

Han berättar att Omar Mateen går in i ett annat rum – och fortsätter skjuta.

– Då trodde jag att jag var säker.

Men då hör han Omar Mateen komma tillbaka.

– Han skjuter på folk som redan ligger döda. För att försäkra sig om att de är döda.

Angel hör honom komma närmare och närmare.

– Han skjuter – mot alla.

– När jag vänder mig om skjuter han tjejen bredvid mig. Jag ligger bara där och tänker: Jag är näste. Nu dör jag.

Tackar Gud

Mördaren siktar mot hans huvud, men missar.

Inte en gång, utan två.

Han träffar först handen, sedan höften.

Och Angel kan bara tacka Gud.

– Jag bara ligger där så att han inte ska förstå att jag lever, säger Angel.

I fem, tio minuter hör han Omar Mateen gå omkring och skjuta i lokalen.

Sedan går han mot entrén – och skjuter mot poliserna som är på väg att storma lokalen.

När Angel tittar upp ser han en polis.

– Jag önskar att jag kom ihåg hans ansikte eller hans namn, för jag är så tacksam, säger Angel.

– Han tittar på mig och kollar att jag lever.

– Han tar tag i min hand för att dra mig ut, men jag säger: "Snälla, bär mig, för jag har så ont.

Golvet täckt av glas

Men polisen drar honom ut ur lokalen och tvärs över gatan.

– Jag är tacksam mot honom, men golvet är täckt av glas och jag skär mig, på ryggen, på benen. Jag känner ingen smärta, men ser allt blod.

Där på andra sidan gatan ser han bara andra offer, alla skadade, i svåra smärtor.

I ambulans förs han sedan till Orlando Health, där han genomgått flera operationer.

Hans röst bryts igen, när han tackar personalen.

– Om det inte vore för er skulle jag inte vara här, säger Angel.

– Jag kommer att älska er för alltid.

På frågan hur han mår nu, svarar han.

– Jag kan inte gå än, men jag är ok.

ARTIKELN HANDLAR OM