Ska mat vara kopplat till skuld?

Publicerad:
Uppdaterad:
Anna Cederwall , student på Kulturvetarlinjen i Stockholm. Inriktat sig på litteraturvetenskap, historia och musikvetenskap. Provar just nu på arbetslivet...
Anna Cederwall , student på Kulturvetarlinjen i Stockholm. Inriktat sig på litteraturvetenskap, historia och musikvetenskap. Provar just nu på arbetslivet...

Jag satt bänkad framför burken som vanligt. Den här torsdagen skulle jag se Du är vad du äter. Visst har jag ibland tittat på det förut, men det här avsnittet var speciellt. Den här tjejen kände jag igen mig i.

Det här var en tjej som inte såg direkt fet ut, bara lite rund. Hennes problem var egentligen inte vikten, utan att hon efter år av bantningsförsök inte på egen hand kunde leva ett normalt liv. Hon ville ju så gärna gå ner i vikt!

Förmodligen är vi många som kan känna igen oss i det. Vi har någon gång för länge sedan börjat se oss som överviktiga. Vissa som tjockisar, andra är i ständig kamp mot de där extra kilona. Detta tar oss längre och längre bort från normala matvanor. Många av oss skulle må bra och bli smalare av att äta normalt. Jag vet flera exempel på det. Genom att äta vid normala tider och inte konstant tänka på mat kan man gå ner i vikt. Det gjorde jag. Eller det gör jag, till och från…

Det är väldigt svårt att återgå till ett normalt liv och hålla sig till det när man väl skaffat sig dåliga vanor. Så fort man börjar nypa sig i den där valken är man igång med bantningsförsöken igen. Pressen blir dock för hård och man äter värre än vanligt. Är det en ätstörning? Jag tror det. Det är en ätstörning som mängder med kvinnor lever med varje dag.

Tjejen på tv fick hjälp genom en samtalsgrupp efter att Anna Skipper och läkaren rekommenderat det. Det var otroligt positivt att de faktiskt såg att det handlade om en ätstörning. Det är ju inte normalt att svälta sig hela dagen för att sedan vräka i sig onyttigheter på kvällarna. Personligen tror jag att hon hade BED, vilket jag förmodligen har en släng av själv. Jag har inte direkt fått en diagnos, men…

Efter vad jag läst lider en stor del av de gravt överviktiga av BED (behavioral eating disorder) utan att de vet om det. Jag tror problemet är större än så, mycket större. Det är många av oss som inte är feta och ändå har stora problem. Ständiga skuldkänslor över vad man äter ska man inte behöva leva med. Tyvärr tror många att man måste kräkas upp maten för att ha en ätstörning. Jag menar, banta gör ju alla? Ändå uppnår vi aldrig idealvikten. Inte ens de som svälter sig själva blir smala nog. De lider av anorexi.

Anna Cederwall

Publicerad: