”Han älskade katt- och råttaleken”

avAnnika Sohlander

Philip Holst-Cappelen beskrivs av sin norske advokat, Oscar Ihlebaek som något av en dubbelnatur.

En brutal yrkesbrottsling som samtidigt var fåfäng, artig och medlem i Mensa.

– Han älskade katt- och råttajakten med polisen, säger advokaten till Aftonbladet.

Den norske storbedragaren Philip Holst Cappelen dog den 19 juli efter en längre tids matvägran.

1 av 4 | Foto: POLISEN
Philip Holst-Cappelen blev 53 år gammal.

Advokat Oscar Ihlebaek företrädde honom under flera stora rättsprocesser på 80- och 90-talen och lärde känna honom väl i den relationen. Han är väl medveten om att Philip Holst-Cappelen var kapabel till brutala brott men såg aldrig den sidan av honom.

– Jag har nog aldrig haft en klient som varit så ödmjuk och uppfört sig så väl mot mig och mot andra i rättsväsendet, på det sättet var han en gentleman, säger Oscar Ihlebaek.

”Ganska fåfäng och väldigt rolig”

Han beskriver sin klient på den tiden som en välklädd man som älskade snabba bilar och exklusiva kläder.

– Han var en lång och stilig kille som var ganska fåfäng och väldigt rolig, säger han.

När ligan Plastic Fantastic tömde bankkunders konton på över 20 miljoner kronor pekades Holst-Cappelen ut som ledaren men lagom till rättegången försvann han till Sverige där han fortsatte begå grova brott mot miljonärer. Han efterlystes av norsk och svensk polis och efter att han gripits i Malaga satt han i häkte i Stockholm.

Där träffade Oscar Ihlebaek honom personligen för sista gången.

– Han var frustrerad och efter det hade vi kontakt några gånger per telefon, senast för ett par-tre år sedan, säger han.

Redaktör för fängelsetidning

Genom åren yttrade Philip Holst-Cappelen ingenting om sin bakgrund eller uppväxt och ingen anhörig kom för att besöka honom.

På anstalterna var han respekterad och var en tid redaktör för en fängelsetidning i Bergen, minns advokaten.

För några dagar sedan fick han veta av Aftonbladet att hans tidigare klient dött till följd av matvägran på Saltviksanstalten.

– Jag vet inte vad som hände i fängelset men som jag minns honom var han en stark och glad person som sällan var missnöjd. Kanske var hungerstrejk det enda medlet han hade för att protestera, säger han.

ARTIKELN HANDLAR OM

Brott