Suha, 39, inifrån Ghouta: ”Vi försöker få barnen att glömma skräcken”

NYHETER

Människorna i östra Ghouta utanför Damaskus genomlever just nu de värsta bombningarna på flera år.

Aftonbladet har följt Suha, 39, under en hel dag mitt i de intensiva attackerna.

Tills hon plötsligt skriver: ”Oljefatsbomben träffade vårt hus.”

Den syriska regimens flygbombningar mot oppositionshållna enklaver i Damaskusförorten börjar vid sjutiden på morgonen och fortsätter sent inpå natten. Ibland håller de på dygnet runt.

En rebellofficer som Reuters talat med säger att regimbombningarna ska bana vägen för en attack på marken.

När Aftonbladet får kontakt med den 39-åriga ingenjören Suha, som egentligen heter något annat, under onsdagen (läs: i går) berättar hon att hon de senaste tre dygnen har sovit i sin källare i hemstaden Douma, som ligger i östra Ghouta.

Källarutrymmet delar hon med tre andra familjer, bland annat sin syster och treåriga systerson.

– Det är första gången sedan revolutionens början som jag tvingas sova i källaren eftersom bombflygen inte lämnar oss ifred ens på natten, säger Suha.

Foto: ABDULMONAM EASSA / AFP
En syrisk flicka i förödelsen efter en bombattack i Ghouta

Det är svårt att hålla kontakt. Generatorer används för att ladda batterier på mobiltelefonerna som i sin tur behövs för att följa nyhetsflödet och få varningar om nya flygattacker. Vi skickar meddelanden via Whatsapp när Suha har täckning på telefonen.

”Skräckslagna”

Jag skickar iväg flera frågor och hoppas att det ska komma svar innan nätet försvinner - ibland i timmar: Hur fördriver ni tiden? Hur är det med barnen? Har ni mat? Vatten?

Suha svarar så gott hon kan. Det är svårt att bedöma exakt vad som stämmer, men konversationen ger en bild inifrån det som av flera hjälporganisationer beskrivs som en pågående massaker.

– Vi väntar och räknar sekunderna. Ljudet från bombflygen stör alla tankar och gör oss skräckslagna. Det enda jag kan tänka på är: kommer vi att överleva det här?, säger Suha.

Sedan:

– Vi försöker få barnen att glömma skräcken utanför. Vi berättar sagor, försöker leka lekar, lära dem sådant de missar när de inte kan gå i skolan.

Hon fortsätter:

– Mat är ett stort problem här. Regimens belägring av Ghouta har pågått i fem år. Matpriserna är skyhöga. Människor är mycket fattiga. Det finns några hjälporganisationer som lagar mat åt familjer som gömmer sig i källare. De delar ut mat dagligen när de kan, men når inte fram till alla.

Mediciner är en enorm bristvara, berättar Suha vidare. Sjukhus är måltavlor, moskéer likaså. Under tiden som vi skickar meddelanden till varandra berättar hon om missiler och oljefatsbomber som träffar bland annat ett sjukhus i närheten.

– Vi har tur eftersom vi har det här skyddsrummet. Tusentals familjer har ingenstans att gömma sig. Några av dem bor i envåningsbyggnader, det är fullständigt livsfarligt, säger hon.

Stödjer oppositionen

Jag frågar flera gånger om hon funderar på att lämna sin hemstad. Svaret blir alltid nej.

– Det här är mitt land. Vem ska jag lämna det till? Våra barn måste leva och växa upp i sitt land, i sina hem, säger Suha.

Ghouta blev känt för omvärlden som en av de första platserna i Syrien där människor protesterade mot president Bashar al-Assad 2011. Förorten har varit belägrad av regimen sedan 2013 eftersom området kontrolleras av oppositionsgrupper och jihadistgrupper.

Suha benämner dem alla som FSA, Fria syriska armén, när vi skickar meddelanden. Hon menar att de väpnade grupperna gjort sitt bästa för att skydda civila i området under de olika intensiva regimräder som drabbat området.

Hon var själv aldrig ute och protesterade mot presidenten under de första åren, säger hon. Men hon stödjer oppositionssamlingen som kontrollerar Ghouta och som nu sägs vara målet för regimens bombningar.

– Jag var helt ointresserad av politik före 2011. Det var när jag såg hur armén behandlade de som protesterade som jag valde sida. Mina bröder blev båda gripna utan misstanke och torterades i flera månader i syriskt fängelse innan de släpptes.

”Vi är inte terrorister”

Hon säger att livet i Douma tidvis är som vanligt. Att hon så ofta hon kan går till jobbet som ingenjör, men att hon nu inte kunnat ta sig till arbetet på två månader.

– Läget försämrades i mitten av november förra året. Vi försökte leva vidare som vanligt, men så inleddes en flygräd mot alla städer i Ghoutaområdet, säger hon.

Det var under helgen som de mest intensiva bombningarna mot östra Ghouta inleddes. Sedan dess har hundratals människor mist livet.

Suha vädjar till omvärlden att ingripa:

– Det som sker i Ghouta just nu är en nutida förintelse. Assadregimen och dess allierade försöker att döda oss allihop för att vi drömde om frihet. Bara för att vi vägrade gå med på att Bashar al-Assad ska sitta som president i evigheter som sin far. Vi är inte terrorister.

Bombningarna tar en paus på eftermiddagen och Suha försvinner från telefonen och in i lägenheten en stund. Plötsligt kommer ett meddelande:

”Planen har återvänt. Mot Douma. Vi går ner i källaren”.

Sedan ett till:

”Fyra raketer”.

Huset sönderbombat

Och ett till:

”20-tal missiler. Granater. Raketsplitter mot vår byggnad.”

Plötsligt:

”En oljefatsbomb träffade vårt hus”.

14 minuter senare:

”Vi överlevde men huset är förstört”.

Under natten skickar Suha tre bilder på ett sönderbombat hus. Sex byggnader ska ha totalförstörts. Målet ska ha varit ett sjukhus i närheten av Suhas hem, är de uppgifter hon fått höra.

”Jag vet inte var vi ska ta vägen nu”, står det i det sista meddelandet.

Sedan dess har Suha inte gått att nå.

Svält i syriska Ghouta 00:23
ARTIKELN HANDLAR OM

Ghouta

Syrien