Den nya ledaren – egoistisk och olydig

Lena Mellin: Björklund uppträder helt rätt för att överleva valet 2014

NYHETER

VISBY. Jan Björklund (FP) är olydig. Och egoistisk.

Han uppträder alltså som en partiledare i alliansen ska göra. Numera.

Foto: Foto: BJÖRN LINDAHL
ALLT LJUS PÅ BJÖRKLUND I går var det Jan Björklunds tur att tala i Almedalen. Han kritiserade bland annat sin egen regering för de höga marginalskatterna.

Alla ska bidra, alla ska vinna. Det är alliansregeringens motto.

Det betyder att alla partier ska bidra till det gemensamma bästa för fyrpartikoalitionen. Men också att alla ska få genomslag för sina idéer.

Så har det blivit – på alla plan utom ett.

Sedan 2006, då Fredrik Reinfeldt blev statsminister, har Moderaterna växt och är nu nästan lika stora som Socialdemokraterna.

För de andra partierna har utvecklingen varit den motsatta. De har krympt. I vissa fall till och med riktigt rejält.

C och KD ligger obekvämt nära den avgörande fyraprocentspärren. För FP är den lite längre bort.

Det är bakgrunden till den uppblossande diskussionen om ett större manöverutrymme för partierna inom alliansen. En för alla, alla för en gäller visserligen fortfarande. Men då och då ska partierna kunna briljera i ensamt majestät.

Folkpartiledaren Jan Björklund har aldrig haft något större problem med att kombinera rollerna som alliansbyggare och folkpartiledare.

Men i sitt tal i går i Almedalen var han ovanligt skarp i sin kritik mot alliansen.

Först talade han klarspråk om löneskillnader. En del av dem är rättvisa, hävdade han. En sjuksköterska med lång utbildning och större ansvar ska ha högre lön än en undersköterska med kortare utbildning och mindre ansvar.

Sedan gick han över till inkomstskatten. Eller rättare sagt skatten på den senaste intjänade hundralappen, den så kallade marginalskatten.

Före den stora skattereformen för tjugo år sedan var den superhög. Att jobba lite mer, och därmed tjäna lite mer, gav inte klirr i kassan.

Sedan sjönk den för att nu åter ligga en bra bit över 50 procent i högre inkomstlägen. Det är den högsta marginalskatten i världen.

– Straffskatt på utbildning och hårt, framgångsrikt arbete säger jag, sade FP-ledaren.

Jan Björklund anklagade alltså den regering där han själv är en av de tongivande medlemmarna för att straffbeskatta ambitiösa och idoga medborgare.

– Arbete ska alltid löna sig. Utbildning ska löna sig. Ansträngning ska löna sig.

Jan Björklund var alltså olydig. Han var dessutom partiegoistisk eftersom Folkpartiet länge krävt att marginalskatten sänks. Medan de andra regeringspartierna är tveksamma.

Men gick han över gränsen? Får han ett samtal i dag från Fredrik Reinfeldt som påpekar att ibland får man hålla tand för tunga?

För ett år sedan hade svaret varit ja. Det var valår och utrymmet för att förstärka bilden av det egna partiet var begränsat.

Före väljarnas dom på valnatten var behovet av att profilera det egna partiet inte heller lika stort.

Men i dag är svaret nej. Om alliansen ska vinna valet 2014 måste alla partier bli kvar i riksdagen. Och fler än Moderaterna måste växa. Inte krympa.

Alltså, Björklund, du uppträder helt rätt. Fast du är både olydig och egoistisk.

FAKTA

”VAR OVANLIGT VARM”

Retorikexperten Elaine Bergqvist sätter betyg på Jan Björklunds tal:

Han framstod som ovanligt varm, mycket bättre än förra året. Var inspirerande och använde konkreta målande exempel. Definierade liberalerna väldigt bra.

Dagsform:

Gjorde det han skulle för att värma den liberala publiken. Inledde med stora ord om världen, kryddade med skolan och sopade till både vänner och ovänner i politiken.

Nyheter:

Det märktes att det är ett mellanår utan val, nyheterna var få. Men förslagen för utvecklad arbetskraftsinvandring är nya.

Framförande:

Glöder inte men är tydlig. Lite mer humor hade inte skadat.

Respons:

Efter en trevande början fick han i gång åhörarna. Kvällens längsta applåder fick han för sitt raka besked att utbildning i kvinnoyrken ska löna sig och att lärare måste få vara lärare.

Totalt:

12

Så många plus har andra fått:

Den 3 juli:

Gustav Fridolin, språkrör (MP): 13

Åsa Romson, språkrör (MP): 7

Den 4 juli:

Fredrik Reinfeldt, partiledare (M): 13

Den 5 juli:

Lars Ohly, partiledare (V): 15

ARTIKELN HANDLAR OM