”Och ibland vet du inte om det är verklighet eller dröm?”

Den tyska kvinnans advokat förhör Emma

NYHETER

14.05 Den åtalade kvinnans försvarare Per-Ingvar Ekblad fortsätter nu förhöret med Emma.

Ja du Emma, du har verkligen anledning att känna dig kränkt. Du har utsatts för något som trotsar all beskrivning och jag tror inte att du medvetet skulle ljuga på något sätt. Du försöker ditt bästa eller hur?

– Mm.

Jag måste be dig berätta igen vad som är din uppfattning hände den 17:e [mars, morddagen].

– Först så öppnade jag dörren och den här personen presenterade sig. En jacka som var öppen med en gul eller beige tröja. Personen tar sig in, tränger sig in, så jag måste backa. Och... ja.

Och så händer något ganska fort?

När försvararen började ställa frågor till Emma så tvingades hon titta upp och bort mot den misstänkta när hon svarade på frågorna. Men det klarade hon inte utan bröt ihop. Domare Per Kjellsson bröt tillfälligt rättegången för att Emma skulle få hämta sig.

14.26 Rättegången återupptas. Den åtalade kvinnan finns inte längre i rättssalen utan får följa försvarets förhör med Emma från ett medhörningsrum.

14.27 Emma har samlat sig men är tydligt rödgråten när Per-Ingvar Ekblad fortsätter med sina frågor:

Vid två av förhören med dig så har du beskrivit hennes klädsel som att hon bar en tröja med bara axlar. Sedan finns det också andra uppgifter angående längden. Då säger du att tjejen är lika lång som dig, max 1,65, och lite tjock, lite mullig. Sedan säger du att du inte har någon uppfattning om ålder.

Från ytterligare ett förhör med Emma läser Ekblad innantill:

”Inga ytterkläder, inga skor”. Och det stämmer ju inte överens med vad du sagt i tingsrätten.

– Nej, minnesbilden är som jag sagt här.

Vad händer sedan?

– Att jag måste lyfta huvudet för att se henne. Sedan minns jag inget.

Vad har du för uppfattning om klädseln?

– Bilden av en kvinna som går in i rummet är suddig och oförklarlig.

Den här uppgiften om hammaren. Du fick ju information från polisen att en tyska satt misstänkt och att det förekommit en hammare i sammanhanget. Du nämner ju inte hammaren förrän i det sista förhöret, och det är ju lite märkligt.

– Den kom samtidigt som minnesbilden av en kvinna som tränger sig in i mitt hus.

Du talar om olika minnesbilder. Kroppsminne, huvudminnen och drömmar. Var hamnar den här?

– Kropps- och huvudminne.

14.36 Det är först när polisen berättar för dig som du får det här minnet?

– Ja.

Du har haft drömmar också?

– Ja.

Och ibland vet du inte om det är verklighet eller dröm?

– Mm...

Kan inte det här vara en dröm då?

– Nej, nu i efterhand så hoppas man att allting är en dröm, men det är det inte. Det med hammaren och kvinnan som tränger sig in i mitt hus är ingen dröm.

Du beskrev anletsdragen på något sätt också?

– En stor näsa, höga kindben, mörka drag. Lite större mun och... smala ögon.

Du sa något angående ansiktsuttryck också? Vadå?

– Jag ser ansiktet förvridas framför mig antingen av att människan tar i eller ska säga något högt, och sedan, efter det, så ler hon.

14.41 Den tyska kvinnan behöver inte ha sin tolk med sig i medhörningsrummet. Hon har tidigare sagt att hon förstår svenska bra. Kvar vid försvarets bänk sitter förutom Per-Ingvar Ekblad också tyskans tyska advokat Tanja Brattschneider.

14.44 Ekblad frågar vad Flashback är för något.

– Det är ett forum på internet där det spekuleras och diskuteras mycket om polisens arbete.

Och du var där också?

– Ja. Jag började någon vecka efter att jag hade kommit hem från det skyddade boendet. Jag sökte alla svar jag kunde få på mina frågor så jag gick ut och läste spekulationer, som jag faktiskt tog som spekulationer. Jag var ganska förundrad över att det var ett sådant intresse.

Vad var det för spekulationer?

– Vad som hade hänt, vem som var skyldig.

Även vad det var för vapen?

– Ja, det kan det ha varit.

Den 21/5 står det: ”Det är jag som är Emma. Jag är här för att hålla mig uppdaterad. För att jag vill vara medveten om allt som sker i detta.” Är det du som skrivit det?

– Ja.

Kan man se bilder på Flashback?

– Ja, jag blev varnad för det.

Men tänk om du fått se någon bild av misstag?

– Nej, man får inte se något om man inte väljer att se.

Det har ju varit ett visst intresse från massmedia för detta. Vad händer när du kommer ut från det skyddade boendet? Hade dina föräldrar sparat samtliga exemplar av kvällstidningarna? Läste du det?

– Ja, det tog mig tre dagar. Men jag bad mina anhöriga att läsa först och jag undvek att titta på bilderna.

14.52 Har du läst spekulationer om morden och hammaren? Har du sett någon bild på någon hammare?

– Ja.

Kan det inte vara så att du omedvetet har påverkats av det som du läst i tidningarna?

– Nej...

– Det är ju nästan en omöjlig fråga att svara på, säger rättens ordförande Per Kjellsson.

Men du har i alla fall bekräftat att du har läst i tidningarna?

– Ja.

Har du haft några kompisar på det skyddade boendet?

– Nej.

Har du pratat något med XX om det som hade hänt.

– Nej, jag var väldigt arg på honom också, för han svarade inte på några frågor. han sa bara: ”det är du som ska minnas”.

Du sa tidigare att du ”spånade”. Vad menade du med det?

– Jag funderade mycket på vad som hade hänt och hamnat där jag var (på sjukhuset). Jag frågade och frågade, men fick inga svar.

Vilka spånade du med?

– XX (pojkvännen), mina föräldrar och mina syskon.

Var det något tillfälle när du fick se någon bild?

– Nej, inte vad jag minns.

14.58 Har du känt dig pressad, kanske haft något inre tryck att komma ihåg mer och mer?

– Nej, inte för allmänheten eller utifrån, men för min egen skull, att jag skulle våga minnas.

Men har du känt ett behov av att få fram minnesbilder?

– Nej, jag har förstått att det kommer fram när jag slappnar av.

Ekblad börjar fråga om tyskan.

Har du sagt att det var det enda spår som du tyckte polisen borde kolla upp?

– Ja.

Så det var den enda som kunde vara möjlig?

– Ja.

Var det på grund av tråkigheterna med adoptionen och annat?

– Nej, det var på grund av det jag mindes.

15.11 Du säger i förhör att du inte på något sätt sökt information om den här tjejen? Kommer du ihåg det?

– Nej.

Advokaten frågar om Emma kommer ihåg ifall XX påverkat henne att ta upp sina minnen med polisen.

– Ja, det har han gjort många gånger.

För mig verkar det som att det kunde ligga nära till hans att du tar hans svar som bekräftelse som att det kunde vara intressant för polisen.

– Nej, XX har svarat likgiltigt.

Har han varit likgiltig?

– Ja.

Advokaten fortsätter att kontrollera vad Emma sagt i förhör, ifall hon minns att hon sagt vissa saker. Han läser ur ett förhör.

Jag utläser det som att XX erbjudit sig att säga namnet på den här personen under tiden du var på det skyddade boendet?

– Det är ingenting som jag minns.

15.29 Stämmer det att du känner dig tvingad att flytta om tyskan går fri?

– Ja, det gör det. Jag skulle känna mig väldigt rädd. Jag skulle nog lämna landet. Om personen som gjort det här går fri skulle jag vara rädd.

Du ville berätta för polisen om nya minnesbilder. Bland annat en av minnesbilderna är jag intresserad av, nämligen ditt besök i Västerås Konserthus.

– När vi var i kapprummet så klädde vi av oss och la kläderna i vagnen och då kom en kvinna fram och talade engelska med mig.

Kvinnan kommenterade barnen. Men Emma kommer inte ihåg något av kvinnans utseende.

Förhören med Emma Jangestig – minut för minut:

ARTIKELN HANDLAR OM