”Jag är en obotlig romantiker och skulle kunna ge dig en lång lista på olika saker som jag tycker är jättespännande”
NYHETER

forts: Carola Häggkvist

Häromveckan frågade P3:s Pippi Rull hur Runar kunde sälja er son till Se&Hör.

– Att sälja bildrättigheterna på Amadeus var bland det dummaste som jag har gjort. Jag ångrar det djupt. De utnyttjade oss. Vi hade ju vakter på BB och sådär och tänkte att det här kunde vara ett bra sätt att komma undan på, att bara få ett fototillfälle. Det var ju inte vi som gick ut med ett erbjudande utan tidningarna kom ju till oss och bjöd över varandra. Något som i och för sig inte alls är ovanligt i USA. Men jag kände blä från första början men började resonera med tanken i stället för med hjärtat. Det var ju heligt. Jag skulle ha sagt nej.

Runars fel, alltså?

– Det sa jag inte. Men jag hade en varningsklocka som jag borde ha lyssnat på. Det har varit groteska rubriker genom åren.

Som?

– ”Carola piskade sin bästa väninna”.

Hur kunde du det?

– Det har jag naturligtvis inte gjort. Och den rättegången vann jag. Det är ett svårt krig att vinna mot pressen.

Man minns Hustlerrättegången och de fejkade porrbilderna.

– Det var förfärligt. Det finns reportrar som tvättat bort hela sitt samvete. Det är fasansfullt. En gång stod jag på en redaktion och slog näven i bordet. Tårarna bara sprutade men de stod bara och garvade, de är bara ute efter en rubrik. De är bara ute efter en säljande rubrik, känns det som.

Men det är väl inget att bry sig om när det skrivs om nya romanser.

– Jag gick in i en tobaksaffär häromsistens och biträdet pekade på ett par tidningar och sa ”det där stämmer väl inte” (skratt). Det jobbiga är att det tar så mycket tid och energi från annat man ska göra.

Men det snackas ju om att du har dejtat lite killar efter Runar.

– Det tänker jag inte svara på.

Är det för att det är känsligt mellan dig och Runar?

– Jag har bjudit så fruktansvärt på mig själv, allt för utlämnande, och jobbar på att bli bättre på att hålla tyst.

Men vad faller du för då?

– Försök att komma vidare på det här du.

Jag är prästapöjk, det är väl en bra början?

– Ja. Men det kan ju oftast vara åt andra hållet att prästbarn vill bryta sig loss och finna sin tro på egen hand, så då tar de sig en runda innan de kommer tillbaka till Gud igen vid typ 35 års ålder.

Men jag är snäll mot barn.

– Det är bra.

Samtidigt skulle jag vara med i en porrfilm för några miljoner.

– Då går du bort totalt. Det här är en svår lek att ge sig in i. Jag är en obotlig romantiker och skulle kunna ge dig en lång lista på olika saker som jag tycker är jättespännande att prata om med mina väninnor. Det här är ju en artikel som skulle handla om julen...

...som ballade ur.

– Försöka duger alltid. Men ni lär se tids nog vad jag gillar för typ av grabb (skratt). Jag vore onormal om jag skulle säga att jag inte tycker om att bli uppvaktad. Men eftersom jag är offentlig så känns det ännu viktigare att träffa människor man känner sen förr och har fått förtroende för. Det har ju knappast varit en fördel att man är så offentlig.

Jaså.

– En del ”najsa” killar vet säkert inte hur de ska närma sig mig utan att jag ska känna att jag ska tro att de gör de för att jag är känd. Och jag är inte den som är blyg av mig. Men det är inte läge med någon kille just nu. Men man vill ju inte vänta för länge med att träffa nån ny kille, men mitt hjärta är inte färdigt med min separation. Jag tror att det är viktigt att man inte tröstar sig med någon annan. Men man är kanske inte fullkomlig i det heller.

Så lite tröst har det blivit.

– Det har jag inte sagt (skratt). Jag gillar inte att sånt här uppmärksammas.

Jag tycker att du och Runar hade er själva att skylla i mycket.

TV-sänder man ett bröllop och dessutom har 5 000 gäster...

– ...det råkade vara en stor kyrka och Livets Ord var populärt (skratt). Jag är väl lite osvensk sådär. Men det är klart, i dag hade det väl varit mysigt i en liten kyrka med bara några få. Då kändes det underbart att uppmuntra giftermål. Och det var ett ogreppbart intresse för bröllopet, hela Skandinaviens press hade ju en egen läktare. Vi hade inte så mycket val, vi ville ha alla våra kära med oss. Det kändes naturligt att visa det finaste som vi har haft för tv-tittare.

Åker bröllopskassetten fram ibland?

– Jag borde ha gjort det lite oftare. Vi hann inte ens få fram bröllopskortet på väggen. Ibland känns det som om folk känner en bättre än jag själv.

Har du alltid varit så snäll?

– Ehh. Det beror på vad du menar med snäll.

Jag pratade med sångaren i Teddybears Sthlm, Patrik Arve. Han sa att han kysste dig på en klubb på T-centralen på tidigt 80-tal och att du var en riktigt hård rocktjej då.

– Jag vet inte vem du pratar om och jag var inte full (skratt). Men när jag var på Underground med min grupp Stand By så var jag ju ihop med en annan kille. Det är många storys som går men det är ju oftast bara skrytsnack. Och hård? Då var det ju poppis med nätstrumpor och skinnkjol och jag har ju inte varit den som är blyg. Däremot kan jag skryta om att Electric Boys Conny Bloom varit förband åt mig på den tiden. Men han fick ingen kyss han heller.

Är du bra på att parta?

– Jag kan parta utan sprit, jag gillar att dansa, hitta på en massa hyss, och gillar högt tempo och se till att andra har kul. Som en sa, ”det här var väl första gången det varit en långdans på Sturecompagniet och självklart var det du i täten” (skratt).

Du har väl knappast snortat koks.

– Om jag nu skulle vara sugen på att prova så skulle jag aldrig säga det, jag är ju 34 år. Det starkaste som jag smakat på är väl Kosken. Men det jag går regelbundet på är Ginsana. Men när jag jobbade på Sound of Music med sju föreställningar i veckan så kunde jag förstå att rockikonerna kan bli inne i sin värld och börjar ta droger. Det är en unken värld med sex, droger och rock’n’ roll. Men när man jobbar så mycket och under stor press så förstår jag att folk vill ha en kick. Jag försöker möta det med att träna och sova bra, äta nyttigt och be inför mina framträdanden.

Är du inte trött på präktighetsstämpeln?

– Det bjuder jag på och det står jag för. Men hur präktigt är det att köpa en amerikansk raggarbil på Sveavägen vid ett rödljus? Jag hoppade av en annan cab och frågade om han ville sälja bilen (skratt). Det blev en väldigt komisk situation men vi gjorde ett köp där på plats. Men präktig, okej, det finns något ädelt och dygdigt i det också. Jag skålar gärna i champagne men jag drar en gräns vid att inte bli för berusad och jag vill kunna stå för allt.

Förklara varför jag hört att du är en diva.

– Den enda förklaringen jag kan komma på måste vara för att jag har kreativa idéer och tycker att jag har rätt att ha åsikter inom andra människors specialområden. Där finns det naturligtvis en del känsliga tår men det är ändå jag får stå med ansiktet utåt. Men jag hör nästan alltid motsatsen.

Du lämnade en radiointervju och lämnade en tom timme i etern, då hade jag blivit vansinnig.

– Det var jobbigt för alla men jag ångrar mig inte, någon måtta får det vara. Jag är en artist med integritet och har blivit skottskadad. Reportern byttes ut, intervjuämnet var plötsligt ändrat: Hon kunde inte skilja på Cora Sandell och Lina Sandell som vi skulle prata om. Det fick vara, jag grät faktiskt hela vägen hem.
Jag köpte en raggarbil vid ett rödljus

Ok. Jag tycker att du behöver en hit nu.

– Nä, jag ”behöver” inte en hit. Men det vore trevligt. Det är läge. Det är öppet. Och det känns otroligt befriande att vara i gång. Det är oklart när det blir skivsläpp. Men jag jobbar med låtskrivare från Skandinavien, England och USA. Det blir modernt.

Mer Madonna än Lena PH?

– Hallå, det är inte schlager. Mer Madonna. Det låter knappast som något jag gjort tidigare. Jag hade gärna stått på scenen som en ball Nina Persson-brud men det är inte där som jag har min största styrka. Vi får se hur det blir.

Vad lyssnar du på nu?

– (Tystnad).

Det var inte meningen att den här frågan skulle ta en minut.

– Elvis är alltid bra.

Har du prestationsångest nu inför comebacken?

– Den ska nog inte floppa i Sverige men däremot så vill jag ligga lågt med förväntningarna på utlandet.

Vad ger du din egen sångröst för betyg på en skala från 0–10?

– Max sju. Sex och en halv om det fanns. Jag har fortfarande en hel del att lära, inte minst tekniskt. Men jag är flexibel och kan göra olika musikstilar, med lite tur. Och jag vågar öppna rösten och gasa på lite. Det kan glimra till ibland.

Har du ovänner i branschen?

– Nä.

Här avbryter Carola intervjun.

Vi ska tydligen dra vidare mot andra mål. Carola har andra viktiga möten, bland annat med Skurt, den gröna barnfiguren på TV 3. Och så sitter man med ett antal skjutjärnsfrågor kvar i huvudet. Med tanke på att Carola en gång i tiden var ansiktet utåt i en organisation som talade i tungor, så är det ju svårt att låta bli några frågor i ämnet. Jag försöker lite lätt på bilfärden in mot Stockholm:

Ska bögar få gifta sig i kyrkan?Man vill ju inte vänta för läng med att träffa nån ny kille

– Det är en så omfattande fråga som jag inte vill gå in på nu.

Det är kanske onaturligt med lesbar och bögar?

– Jag vill inte gå in på det. Jag måste ha rätt att avstå från frågor. Det känns bara fel om jag svarar.

Det där är normalt en ganska bra blotta. Vill hon inte svara så... ja, ni vet. Då kan det vara dags att ta fram knivarna.

Men okej då. Det där är väl historia. Tjejen är ju skön. Och det lackar ju ändå mot jul.

Fakta/Carola Häggkvist

Per Nunstedt