Hal bor i en låda på Oxford Street

NYHETER

LONDON

Det är kallt i London om nätterna. Tidningsförsäljaren på Marble Arch, Les, tror inte ett dugg på snacket om växthuseffekten.

- Global warming? My ass, säger han med sin torra humor och gör en åkarbrasa till.

Les har köpt en varm mössa i dag.

Den tänker han ge till Hal, gubben i lådan, i julklapp.

Hal är 54 år och firar sin fjärde jul i en kartong på Oxford Street i London. - En gång i tiden hade jag ett bra liv.

Första gången jag såg Hal höll han på att skrämma slag på mig.

Jag gick förbi växlingskontoret i korsningen Oxford Street-Park Lane och såg en papplåda utanför dörren.

Upp ur lådan hoppade plötsligt en väldig, svart man, uppenbarligen störd i sin nattsömn. Jag lyfte en halvmeter från marken.

Les som säljer sina tidningar tvärs över gatan skrattade gott. Han sa att man inte behöver vara rädd för Hal.

Det är en snäll människa.

Han sover två meter från gatan

Sen dess har jag studerat Hal varje natt. Han tejpar och fixar med sin låda, drar sin tjocka, smutsiga rock över huvudet, kryper ner och stänger locket och sover.

Hal har sin bostad här på den glittriga Oxford Street, i en av Londons mest trafikerade korsningar.

Han sover med huvudet två meter från en ständig ström av taxibilar, bussar och larmande människor. Han bor så centralt man nånsin kan bo, men vem skulle vilja byta med Hal?

Hal super inte. Han går inte på droger. Han är en snäll, intelligent man med mjuk röst. Han är 54 år och firar nu sin fjärde jul i en kartong under en Money Exchange-skylt på Oxford Street.

Det händer att han får ett "frispel" och börjar tala högt och obegripligt till världen därute, han gestikulerar och verkar vilja försöka få svar på en del frågor han har, men annars stör inte Hal någon.

Han tigger inte ens pengar.

Det finns 246 000 hemlösa människor i Storbritannien. 2 500 av dem sover direkt på gatan, i trappuppgångar eller på bakgårdar.

De flesta går ihop i grupper för att skydda varandra för överfall.

Och när de ska sova försöker de dra sig undan till undanskymda, lugna platser.

Hal gör precis tvärtom. Jag frågar honom hur det blev på det här viset.

Ber inte om medlidande

- Åh, det är en lång historia, säger han med sin varma röst. En gång i tiden hade jag ett bra liv. Jag hade hus och familj och jobbade på fabrik utanför London. Men det hände saker som jag inte orkar prata om. Jag har sovit här i fyra år nu. Det är en bra plats.

Han ber inte om medlidande. Vore det inte så sjukt kunde man tro att han trivdes.

- Jag tycker om att vara fri. Det finns härbärgen, men där vill jag inte vara. Folk trängs och snarkar. Man får inte göra som man vill.

Han kryper ner i sin låda ...

Hal säger att han hoppas på ett "lucky break". Att han en dag får så mycket pengar att han kan åka till sitt hemland Trinidad. Om inte annat så är det varmare där om nätterna.

- För det mesta är folk snälla mot mig. Nu i jultid brukar jag få fempundssedlar av några jag känner.

Hal får fem pund av mig, vilket får mig att känna mig som Moder Teresa.

Det är rått och kallt, Hal kryper ner i sin låda och säger "god natt" och jag tänker att Les på andra sidan gatan har alldeles rätt.

Global warming? My ass.

Peter Wennman