Båda misstänkta för polismordet släpptes

Bevisen räckte inte till häktning

NYHETER

I förmiddags släpptes de två männen som suttit anhållna för det nio år gamla polismordet i Högdalen.

Tingsrätten ansåg att bevisningen var allt för svag.

De båda männen, 30 och 32 år gamla, anhölls i tisdags misstänkta för inblandning i mordet på polismannen Leif Widengren i februari 1992.

Chefsåklagare Tomas Lindstrand valde att begära de båda männen häktade för på sannolika skäl misstänkt för mord, människorov och grovt rån.

Klockan åtta i morse startade förhandlingarna mot den 30-årige mannen, och två timmar senare är det dags för förhandlingen mot 32-åringen.

De båda männen nekade till att ha något med mordet att göra.

Förhandlingarna i Stockholms tingsrätt hölls av utredningstekniska skäl bakom stängda dörrar, tingsrätten skärpte dessutom säkerhetskontrollen under förhandlingarna.

Men tingsrätten ansåg att bevisningen var allt för svag, att det inte fanns tillräckliga skäl, för att männen skulle kunna häktas.

De släpptes därför på fri fot.

– Min klient ringde på mobilen, han var glad och tackade för hjälpen och vi ska talas vid i kväll, säger 32-åringens offentlige försvarare Peter Althin som också motsatte sig stända dörrar.

– Att släppa dem var det enda rimliga beslutet eftersom omständigheter som drogs fram var så pass svaga att det inte räckte till ett frihetsberövande.

Polismordet är fortfarande olöst efter nära nio års utredande.

– Jag har förståelse för att man vill ha en lösning på polismordet men inte till det pris att oskyldiga döms, säger Peter Althin.

Inte heller 30-åringens offentliga försvarare Åke Broné trodde inte att bevisningen skulle hålla för ett frihetsberövande.

– Vi förstod på förhand att han inte skulle bli häktad. Åklagaren presenterade inte något material av den dignitet att det skulle vara hållbart och när man inte ens gör det vid förhandlingen är det inte hållbart, säger Åke Broné.

– Jag utgår från att polis och åklagare lägger ner den här utredningen.

Chefsåklagare Tomas Lindstrand har inte velat kommentera rättens bedömning.

Inga-Lill Hagberg

ARTIKELN HANDLAR OM