”Marcos heter jag och jag är ta mig tusan en äkta revolutionär!”

NYHETER

Cirkus Marcos har kommit till Mexikos huvudstad. Äntligen ska Mexikos tio miljoner förtryckta indianer befrias. Tio procent av landets befolkning.

Och i spetsen för hela tåget upptäcker vi subcomandante Marcos.

En gerillaledare av det gamla hederliga slaget med en duk för halva ansiktet och ett namn som gör sig bra i rubriker. Han är bra på att snacka så folk förstår och han får med sig de fattiga.

Han upplever den största triumf en gerillaledare kan vara med om: han tågar in i huvudstaden.

Marcos är förstås välutbildad. Han är professor och heter Sebastián Guillén. Hans föräldrar äger olika möbelaffärer.

Han var en briljant vetenskapsman och specialiserade sig på litteratur och filosofi. Sen bestämde han sig för att befria indianerna.

Och nu är flera hundratusen samlade på världens största torg. Det heter Zócalo. Det blir fantastiska bilder när de förtryckta samlas. Alla är där. José Saramago, Nobelpristagaren.

Han brukar till vardags ägna sig åt att bråka om att de bygger för fula turisthotell på Lanzarote, där han bor.

Där är Danielle Mitterrand, änka efter förre presidenten François Mitterrand. Och Alain Torraine förstås, den franske sociologen på modet.

En del indianer har kommit för att glo på alltihop. De har inte råd att köpa alla souvenirer som säljs med Che Guevaras bild. Och de har förstås inte råd att hyra rum eller köpa mat. Alla har höjt priserna till skyarna.

Nye presidenten Vicente Fox är idel öra, han välkomnar den intelligente professorn. Han dukar upp för grillparty på sin ranch. Men Marcos vill inte komma.

Det där är en fälla, menar gerillaledaren. Det blir bara en massa bilder och det kan missförstås.

Och visst har han rätt. Det är bara en vecka sedan USA:s president Bush var på besök på ranchen. Då blev det bilder! Han är kompis med Fox. De är lika konservativa båda två. Men det är ändå viktigt att de har lätt att samarbeta.

Under deras möte sas inte ett ord om indianer.

Fox är ny på posten. Han tog makten efter att partiet PRI regerat i 71 år (sjuttioett). Bra gjort, Fox!

Frågan är vad som ska hända. Marcos (professor Guillén), 45, har sagt: Vi stannar så länge det behövs. Vi har inga vapen.

Men det finns i alla fall ett tjugutal comandantes. (Underordnade revolutionära chefer, med ungefär byrådirektörs tjänsteställning.)

Så det är egentligen bara att börja filma.

"Om vi inte drömmer innebär det att vi drömmer att vi inte drömmer", yttrar professorn, rebellchefen. Han kör inte så mycket med Marx utan ställer en del poetiska frågor.

I radion talar Fox till Marcos i sitt eget program som heter "Fox är med dig, Fox är din vän":

- Kan du inte komma hem till mig så vi får prata lite om fattigdomen och framtiden och så, säger Fox.

Indianerna som följer Marcos ropar "Marcos!" så de blir hesa. Men jag tror inte de hoppas så mycket.

ARTIKELN HANDLAR OM