Dagens namn: Cecilia, Sissela
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

I dag avgörs Ramqvists öde

Gruvarbetarsonen som blev miljonär

HÅRT PRESSAD Trots livlig uppvaktning från medierna den senaste tiden vägrar Lars Ramqvist att svara på några frågor. Han har varit en hårt pressad man sedan det stod klart att företagets förlust kan uppgå till fem miljarder kronor. Namn: Lars Henry Ramqvist Född: I Grängesberg 2 november 1938. Aktuell: Styrelseordförande i Ericsson. Familj: Hustrun Barbro, två vuxna barn samt barnbarn. Bor: Näsby slott utanför Nyköping samt våning på Södermalm i Stockholm och villa i Nynäshamn. Tjänar: 14,4 miljoner från Ericsson år 2000. Foto: BJÖRN WANHATALO

   Han bär det yttersta ansvaret för Ericssons motgångar. Under hans ledning har 2 600 sparkats och aktiekursen rasat.

   Men själv kan han lugnt luta sig tillbaka - bara förra året fick han 14 miljoner kronor för besväret.

   I dag tvingas Lars Ramqvist, 62, för första gången möta kritikerna - och få sin dom av bolagsstämman.

   Aftonbladet har talat med hans vänner och fiender. Fram träder en motsägelsefull bild: glad och positiv - eller en bitter envåldshärskare.

Lars Ramqvist, en av världens mest inflytelserika industriledare, spänner blicken i riksdagsledamöterna i näringsutskottet:

- Varför har ni jobbat för att Sverige ska bli sämst i klassen?

Det är hearing i andra kammaren 1998 och Barbro Andersson-Öhrn (s) tror inte sina öron.

Lars Ramqvist klampade in som en elefant och hade sin ståndpunkt klar: näringsklimatet i Sverige var inte konkurrenskraftigt.

- Men han hade fel. Tvärtom fanns det hur många mätbara faktorer som helst som pekade på att det gick bra för Sverige, säger Barbro Andersson-Öhrn.

Kort senare kom den svenska IT-boomen.

Men det är inte ofta Lars Ramqvist har fel. Tycker han själv.

Så säger flera personer i hans närhet som Aftonbladet talat med. I Lars Ramqvists värld finns bara en sanning om samhället - och politiker förstår den dåligt:

"Politiker och fackföreningar har skapat ett samhälle där det inte lönar sig att satsa på utbildning. Man måste låta människor tjäna pengar, till och med mycket pengar om de är värda det"

Å ena sidan beskrivs Lars Ramqvist som en musikalisk humorist, som ödmjukt axlar nytt ansvar och utför allt med bravur. En kunnig, drivande ledare, med en enorm arbetskapacitet, som brinner för forskning och utveckling och är empatisk.

1995 satsade Ericsson 19 miljarder på forskning - mer än samtliga svenska högskolor och universitet tillsammans det året.

En hård och envis ledare?

- Han är den ende i styrelsen som förstår vad som händer tekniskt när man talar i en mobiltelefon, säger en person.

Å andra sidan ses han som en hård, envis, självfokuserad ledare. En nej-sägare som gör om andras goda idéer till sina. En person som är dålig på att lyssna och har utvecklats från en varm man till en auktoritär bromskloss, rädd för kritik.

- Om han är rolig? Nej, det kan jag inte påstå, säger en nära kollega.

 

Bilden av Lars Ramqvist som privatperson är mindre komplicerad: en enkel, jordnära person som gärna drar en grabbig historia.

På jakter på det egna godset förväntar han sig att den som fällt ett villebråd också själv gör det blodiga efterarbetet. Långtifrån en självklarhet på direktörsjakter.

Han är händig, gillar att jobba hårt och har själv bytt alla fönster i de 35 rummen på sitt Näsby Säteri.

Femrummaren på Södermalm i Stockholm använder han mest som övernattningslägenhet.

 

Lars Ramqvists resa till herresätet i Södermanland startar i 40-talets Grängesberg. Ett gruvsamhälle där arbetarna tog av sig kepsen för disponenten ända in på 50-talet.

Men också ett socialdemokratiskt mönstersamhälle där politisk medvetenhet och folkbildning frodades via studiecirklar och nykterhetsloger.

Pappan var engagerad socialdemokrat

Lars Ramqvists pappa Henry arbetade i gruvan och var politiskt starkt engagerad för socialdemokraterna. Mamman var hemmafru.

Morfar var Wiktor Södersten, ordförande i gruvettan under den stora strejken 1928, nationalekonomen Bo Söderstens pappa.

Anders Milton, vd i svenska läkarförbundet och ordförande i Saco, är Ramqvists kusin och Villy Bergström, vice riksbankschef, är Lars barndomskompis sedan andra klass.

"Jag vill ha en stor och effektiv offentlig sektor. Men ska vi vara solidariska mot dem som har det svårt så måste vi ha en livskraftig tillverkningsindustri. Någon måste betala solidariteten"

På fritiden var Lars Ramqvist med i scouterna. Det var självklart att gå med i SSU och han spelade tenorsaxofon i Ulf Oldbergs sextett.

"En tävlingsmänniska när det gällde musik"

- Han var en tävlingsmänniska när det gällde musiken. När han lärt sig en melodi tyckte han inte det var så spännande längre, minns Ulf Oldberg, lärare och författare.

Lars Ramqvist var minst i klassen men aldrig mobbad. Ibland tog han kompisarna på raggarrunda i sin fars läderklädda, ljusblå Austin Cambridge.

Idoler var jazzmusiker och Lasse O" Månsson i Blå tummen.

Under studenttiden i Uppsala kom Lars Ramqvist att bo mittemot kompisen Villy Bergström så att de kunde se varandras fönster.

De hade tävling i morgonpigghet.

- Hade jag vaknat först stod jag och väntade i mitt fönster tills han drog upp sin rullgardin, berättar Villy Bergström och skrattar.

Det var också han som presenterade Ramqvist för sin blivande fru. En valborgsmässoafton i Uppsala öppnade Barbro dörren hos Villy.

"Hon öppnade dörren och hade - och har fortfarande - en fantastisk byst."

Barbro beskrivs som en varm, jordnära kvinna som cyklar i ur och skur. Hon gav upp sin karriär för makens skull och sköter all hemservice. Tillsammans har de två barn.

"Klok nog att serva mig"

Lars Ramqvist beskriver Barbro som sin lycka "och att hon varit klok nog att satsa på mig och serva mig".

I Uppsala doktorerade han i oorganisk kemi. Rekordsnabbt, på två år.

- En önskeelev, en av de absolut bästa jag haft, minns Kai Siegbahn, Nobelpristagare i fysik, professor emeritus och Ramqvists handledare under doktorsavhandlingen om hårdmetallegeringar.

Hans stora genombrott kom 1984 när han blev vd för Rifa, i dag Ericsson Components, där han vände utvecklingen positivt.

Han hade dåvarande styrelseordföranden Hans Werthéns stöd och avancerade som chef.

När han fyllde 50 år 1988, var han nummer tre i Ericsson-koncernen och trodde att han inte skulle nå längre.

"Jag förstod att något stort var på gång"

Kai Siegbahn minns Ramqvists 50-årskalas. En svart limousin gled upp för att hämta honom och hans fru.

- När vi kom fram var det fullproppat med industrigubbar som man kände igen. Då förstod jag att något stort var på gång.

Kort därefter blev Lars Ramqvist vice vd och sedan vd och koncernchef.

Då, 1990, var Ericsson fortfarande fast i traditionell telefoni. Ramqvist skulle komma att lägga om rodret för Ericsson och bli världsledande på mobiltelefoni. Det var sannolikt ett av de viktigaste svenska industribesluten i modern tid.

"Varje gång vår aktie rasar blir det ett helsikes liv, men när den i det tysta handlas upp igen, säger ingen något"

Under hela 90-talet var Ericsson en enorm framgångssaga. 1994 utnämnde den amerikanska affärstidningen Business Week Lars Ramqvist till en av världens tio främsta ledare.

På Ericsson styrde han med fast hand. Han anses vara mer auktoritär än en lagledare.

En del skrämdes av hans korta stubin

Hans humör och korta stubin skrämde en del. Under hans första fem-sex år som chef slutade 40 procent av hans underlydande chefer - varje år.

Närmast under honom fanns en liten tät grupp på fyra personer, en ledningsgrupp och därefter ett osynligt nätverk av ett 50-tal chefer. I dåliga tider drogs snaran åt och deras handlingsutrymme minskade. På ett subtilt sätt strömlinjeformades så en armé av ja-sägare.

Entreprenörer hade det svårare.

Det var Ramqvists sätt att styra en koncern med 100 000 anställda och med verksamhet i 120 länder.

Trots kursfallet är börsvärdet tiodubblat

En tidigare nära medarbetare säger att Ramqvist själv är en stor nejsägare.

- Man får akta sig så att man inte blir dödad som budbärare om man kommer med dåliga nyheter.

1990 var Ericssons omsättning 45 miljarder kronor och börsvärdet 40 miljarder. I dag är det mer än tiodubblat - trots kursfallet den senaste tiden.

Ericsson berusades av mobiltelefonins möjligheter - men glömde bort att tänka på den gigantiska konsumentmarknaden - att det var väldesignade telefoner som folk ville ha.

- Men Lars hade inte bättre kristallkula än sina medarbetare, säger en kollega.

Ett misstag som Lars Ramqvist i dag får stå vid skampålen för.

 

Ungefär samtidigt som Ericsson borde förstått konsumentmarknaden, i mitten av 90-talet, började Ramqvist istället ge sig in i den politiska debatten och hotade att flytta Ericssons ledning ur landet.

"Det som retar mig så förbannat är att socialdemokraterna förvandlats till ett transfereringsparti, där man lurar folk att tro att någon annan betalar."

En del vänner tror att han fortfarande ser sig som socialdemokrat.

Men en stor personlig vändpunkt kom i samband med värnskatten 1995. Ramqvist ingick då i regeringens näringslivsråd. Han varnade för att industrin skulle tvingas flytta forskning och utveckling utomlands.

- Han skakade hand med politikerna på att värnskatten var temporär. Och så permanentades den. Han upplevde det som ett svek, säger en kollega.

I affärsvärlden är en handskakning ett löfte som man håller, till skillnad från politiken som präglas av ständiga kompromisser.

Förstår inte kritiken mot fallskärmarna

- Ericssons betydelse för Sverige borde gett ett visst inflytande. Han tolkade det som bristande respekt, säger en medarbetare.

Här började en bitterhet att gro.

"Det känns hårt när tacken/.../ är att jag blir bespottad och mordhotad. Det är sjukt hur jag behandlas i Sverige"

Lars Ramqvists patos verkar bottna i en vilja att sätta sitt avtryck på samtiden.

Men precis som många industriledare sneglar han på amerikanska direktörslöner - och tycks inte förstå kritiken mot höga fallskärmar och löner.

Men det gjorde mamma Alice.

1998, 88 år gammal,

kritiserade hon offentligt sin sons 80-miljoners

fallskärm som avgående vd för Erics-

son.

Vissa perioder har Ramqvist haft ett schema där han varit uppbokad precis varje kväll, från februari fram till sommaren. Han har jobbat 18 timmar per dygn. Han är ickerökare och är måttfull med alkohol.

 

Makten tycks vara hans berusning. Att ha möten i New York och London samma dygn, mötas av toppolitiker världen över som vill att just han ska satsa på dem. Att ständigt intervjuas av väldens största medier.

- Med en sådan vardag går du in i en omloppsbana som ligger utanför jordklotet, säger en av hans vänner.

"Min fru påminner mig ibland om att jag kanske inte längre vet hur folk egentligen har det."

I går var han med och bestämde om att sparka 2 100 personer av detta folk.

Ylva Bergman, Anders Johansson, Lena Kihlman, research
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet