Sonya lät alltid hjärtat va' med

NYHETER

Låt hjärtat va" med.

Jubel i busken.

Två titlar som alltid kommer att förknippas med Sonya Hedenbratt. Ett stort hjärta och en stor röst, en av Sveriges bästa jazzsångerskor men trots det mer känd från revyer och music hall.

Foto: STURE LYDÉN
JUBEL I BUSKEN Sonya Hedenbratt och Sten-Åke Cederhök gjorde Göteborgsbuskis till en riksangelägenhet i tv i flera omgångar från 1968 och framåt.

Hon och Sten-Åke Cederhök blev folkkära ansikten genom tv-serien "Jubel i busken" som startade 1968. Busken efter buskis, ett lätt själv-ironiskt namn åt en gammaldags sorts underhållning.

Som gladde många under 1960- och 70-talen.

Det blev till och med en svensktoppssuccé, för det här var på den tiden när alla svenskar tittade på samma tv-program och upprepade skämten på jobbet nästa dag.

"Sofie Propp" hette låten som Sten-Åke Cederhök skrev texten till, och 1970 gnolade radiolyssnarna med i Sonya Hedenbratts göteborgska skröna om Sôffi Propp som borde sätta stopp.

"Jubel i busken" var som en lokalrevy, men för hela Sverige.

Och senare åkte de på turné och hamnade i busken på riktigt.

Sonya Hedenbratt blev annars sitt Göteborg trogen, även om hennes tidiga succéer kom på jazztemplet Nalen i Stockholm och med Hasse och Tages "Gröna Hund" på Gröna Lund.

Det var också tillsammans med Hasse och Tage hon gjorde sin första filmroll, i revyrapsodiska "Svenska bilder" från 1964.

Moster - och jazzmorsa

Men redan 1955, i filmen "Danssalongen" om jazzsångerskan Sonja på Nalen, spelad av Gunvor Pontén, är det Sonya Hedenbratts röst man hör i sångnumren.

Hon gjorde faktiskt flera filmroller, bland annat åt Per Oscarsson och Vilgot Sjöman. Mest minnesvärd i Ingmar Bergmans "Fanny och Alexander" där hon spelar moster Emma.

Moster. Morsa.

Jazzmorsa, sa Tomas von Brömssen som spelade och turnerade med henne.

Det fanns något tryggt över Sonya Hedenbratt.

Hon gjorde inte så många skivor, inte tillräckligt många, men en av de inspelningar jag gillar mest är hennes "Rågsved". Sången är från revyn "Gröna Hund" 1962, och har undertiteln "Den enkla husliga lyckans sång".

Texten, av Hasse Alfredson och Tage Danielsson, handlar om glädjen att bo i en av de då nya förorterna.

Sonyas sång var god och varm

"Rågsved, åtta trappor, fyra rum, två barn, en man och jag" är refrängen, en hyllning till lägenhetslivet och då moderna bekvämligheter som 80 liters frysboxar och lektanter.

Då var det en lätt ironisk lovsång till en vardag som aldrig annars beskrevs som romantisk. I dag låter det som en nostalgisk dröm om folkhemmet, allt som skulle bli bra när vi fick nya moderna höghus bara 27 minuter med tunnelbana från Centralen.

Sedan kom 70-talet och en annan verklighet och Ebba Grön sjöng andra sånger från Rågsved som det verkligen blev när folkhemsdrömmarna slagit fel. Men Sonya Hedenbratts sång var god och varm. Den där sortens nostalgisk jazz och evigt gröna sånger som sprakade som en hemtrevlig brasa.

Hjärtat var med, och det hördes i rösten.

Jens Peterson