Ministrarna som sänkte Sverige

Alla finansministrarna gjorde fel - och alla fick betala

NYHETER

Alla finansministrar gjorde fel.

Priset blev högt.

Alla fick betala.

På tisdag presenterar finansminister Bosse Ringholm vårbudgeten. I en bilaga analyseras den ekonomiska politiken sedan 1980, två årtionden av våldsamma svängningar.

Betyget är dåligt. Samtliga regeringar gjorde fel, fel som förstärkte krisen när den med våldsam kraft kastade sig över Sverige för ett decennium sedan.

Kjell-Olof Feldt (s). Slog till med en rekorddevalvering, 16 procent, efter valvinsten 1982. Tanken var att den skulle bli den sista i en rad nerskrivningar av värdet på kronan.

Men eftervården sköttes inte. I kombination med att kredit- och valutamarknaderna avreglerades i mitten av 1980-talet ledde det till att ekonomin överhettades och stundtals nådde kokpunkten. Priser och löner jagade varandra i snabb karusell.

Sverige hamnade i en kostnadskris som i tiden sammanföll med en internationell lågkonjunktur. Resultatet blev förödande.

Allan Larsson (s). Under hans korta tid genomfördes större delen av ”århundradets skattereform” även om beslutet tagits tidigare. Reformen gjorde bland annat hushållens skuldsättning tydlig.

Tidigare var ränteavdragen betydligt generösare. Att det kostade mer att låna pengar ledde tillsammans med lägre inflation till att folk började spara mer än som var bra för samhällsekonomin i stort.

Larsson välsignade dessutom att Riksbanken knöt kronan till eurons föregångare ecu. Kopplingen skulle visa sig bli förödande.

Anne Wibble (fp). Den internationella lågkonjunkturen och de hembakade misstagen ledde till att arbetslösheten steg till de högsta nivåerna sedan krisens 1930-tal. Samtidigt minskade skatteinkomster.

Statsbudgeten åts alltså från två håll, högre utgifter och minskade inkomster. Sverige hamnade i en akut skuldkris, var tredje krona var lånad och räntan på statsskulden stod för en tredjedel av utgifterna. I tre år var den ekonomiska tillväxten negativ.

Hösten 1992 darrade kronan men både regering och riksbank var fast beslutna att försvara den fasta växelkursen. Riksbanken höjde räntan till 500 procent och var beredd att gå vidare till 4 000. Det hjälpte inte, i november föll kronan med dunder och brak och har sedan dess flytande kurs.

Ett annat fel var att regeringen hellre ägnade sig åt långsiktiga strukturfrågor än de akuta problemen. Därmed gick dyrbar tid förlorad.

Göran Persson (s). Efter regeringsskiftet 1994 lade socialdemokraterna fram ett besparingspaket i megaformat, 126 miljarder kronor. Den största enskilda besparingen gjordes på bidrag till enskilda personer, 35 miljarder.

I efterhand kan sparprogrammet förefalla väl omfattande. Men när det sjösattes ansågs det att trovärdigheten var viktigare än finliret. Därför togs storsläggan fram.

Människan är inte felfri och det är inte finansministrar heller. Med facit i hand kan konstateras att regeringarnas misstag blev dyra för svenska folket.

Den ekonomiska bergochdalbanan ledde till att tillväxten och lönerna blev lägre än de annars hade varit. Och arbetslösheten mycket högre.

Sveriges finansministrar

ARTIKELN HANDLAR OM