”Har det hänt nåt tragiskt gör vi inte en ramsa av det”

Anders Jutterström i Bajen Fans om sångerna och livet i hejarklacken

NYHETER

Flest och bäst.

Så ser många på Hammarbypubliken.

Men allsången kommer faktiskt – spontant.

– Jag och några till brukar dra i gång ramsorna ibland, men för det mesta går det av sig självt, säger Anders Jutterström i Bajen Fans.

Foto: Björn Lindahl
Vi e vackrast, vi e bäst, sjunger Hammarbysupportrarna. Många runt om i landet håller med dem. Även andra lags supportrar.

Det finns alltså ingen uttalad klackledare bland Hammarbys supportrar.

Flera olika grupperingar plockar fram ramsor – ibland lever alstren vidare, ibland sågas de och dör ut direkt.

Men det är öppet för alla att komma med nya bidrag.

– Vissa är skitbra på att komponera, med bra rim och så. Det är jättekul, säger Anders Jutterström.

Vissa får sig en känga

Bortamatcherna är ett av de bästa verktygen i ramsfabriken. I bussen snackas och spånas det, vilket ofta leder till nya verk.

Aktuella händelser snappas då och då upp och ger upphov till ramsor.

– Det händer hela tiden, vissa är bättre än andra och dyker upp igen. De som är riktade mot spelare kan man byta ut några ord i om någon bytt klubb eller slutat.

– Fast har det hänt nåt tragiskt gör vi ju inte en ramsa av det. Men är det nån som varit dopad, har alkoholproblem eller gjort nåt uttalande, så har de ju fått en del kängor.

Råd till nykomlingar

En ramsa som fascinerar många är ”Öka takten, sista kvarten, Tidaholm”.

Några vet vad den betyder, men många gör det inte.

– Jag vill inte yppa något, mystiken kan få leva vidare. Det är fler och fler som tar reda på fakta, men det är fortfarande många som frågar om den.

Har du något råd att ge till nykomlingar i klacken?

– Lyssna på takt och ton. Sjung med utan att skrika – och klappa inte händer hela tiden. Det finns de som gått i 100 år men ändå klappar händerna på fel ställen. Vissa ramsor ska man klappa händer till, men inte alla.

Någon rädsla för att ansluta sig till den stora klacken ska man inte känna.

– Det är bara kul att det kommer nya. Tar man det bara lugnt så växer man in i det och blir igenkänd till sist.

”Jag blev förstummad”

27-årige Anders Jutterström var själv inte så kaxig när han gjorde sin debut i klacken.

– 1984 gick jag utan pappa för första gången. Då sa man inte så mycket. Det var inte lika mycket folk som nu, men jag kommer ihåg att jag var där i god tid före matchen. När jag gick för att köpa korv i pausen och sen kom tillbaka och upptäckte att någon tagit min plats blev jag alldeles förstummad. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.

Det vet Anders Jutterström nu.

Ramsor som går hem hos Söders Bröder

Niklas Forsman