Kampviljan tröt i Kumla

"Många tror inte att det är någon idé att protestera"

NYHETER

KUMLA

Kampviljan tycks ha falnat i Kumla.

Bara 94 personer slöt upp i första maj-tåget - trots att orten drabbas mycket hårt av massuppsägningarna på Ericsson.

- Många har gett upp. De tror inte att det är någon idé att protestera, säger Gun-Britt Ahlin, 55, som jobbat på Ericsson i 22 år.

Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
kan förlora jobbet Gun-Britt Ahlin, 55, har jobbat på Ericsson i 22 år. Hon vet inte om hon riskerar arbetslöshet när företagsledningen vill säga upp 1 500 personer. "Hela Kumla kommer att drabbas när många blir arbetslösa", säger hon.

Tåget i Kumla brukar locka runt 100 personer, varken mer eller mindre. Samma sak blev det i år.

Att Ericsson varslat 1 500 anställda om uppsägning påverkade inte kamplusten. Inte heller parollen: "Mot kvartalskapitalismen och börsens hänsynslösa spekulation med människor".

Förklaringen till det

bristande intresset kan vara att allt ännu är så oklart, förhandlingarna mellan facket och arbetsgivaren pågår för fullt. Ingen vet säkert vem som blir arbetslös.

"Folk känner ilska och är ledsna"

Gun-Britt Ahlin, som jobbar med materialhantering på lagret, var ett undantag i tåget. Tillsammans med ytterligare ett tiotal Ericssonanställda marscherade hon genom centrala Kumla. Under vajande s-fanor och ackompanjerad av Folkorkestern Lyran. I handen bar hon ett plakat med orden: "När det vänder är produktionen utan händer" med adress Ericssons företagsledning.

- Folk känner ilska och är ledsna. Många är besvikna och tycker att ledningen inte har tagit sitt ansvar och reagerat innan det var för sent, säger Ahlin.

- Man kände ju på sig att någonting skulle hända, men att det skulle bli så många som får gå, det trodde man ju inte. Hela Kumla kommer att drabbas när många blir arbetslösa. Handeln är ett exempel.

Väl framme vid Kumla torg slöt ytterligare ett par hundra personer upp till första maj-firandet. En del var anställda vid Ericsson.

- Jag hade önskat att personalen hade fyllt hela torget, men det här är klart bättre än inget, säger Peder Boström, Metallklubbens ordförande.

En folkfest

Demonstrationen gick lugnt och tyst till. Det var folkfest snarare än protest. Demonstranterna lapade sol och drack kaffe med dopp. Barnen lekte i hoppborgen och snurrade runt i tekoppskarusellen.

På scenen talade Ylva Thörn, Kommunals förbundsordförande. Hon inledde med att Ericssons agerande är en spekulation i människors trygghet:

- Ja, inte alla människors trygghet förstås. Inte en spekulation i tryggheten för dem som ställt till det. Nej, enbart tryggheten för Johanna Mattsson och Robert Karlsson på basstationstillverkningen, för Therese Eriksson på personalkontoret, för Mattias Mattsson på kundorder, och för alla andra som bär upp produktionen, säger Thörn.

Och poängterar:

- De som drabbas är de som bor i Karlskoga, Laxå, Hallsberg, Kumla och Örebro. Inte de som satt sig i London.

Anette Holmqvist