– På måndag kan vi ha en lite bättre värld

NYHETER

JERUSALEM

Klockan var över midnatt. Statsminister Göran Persson gick i mörkret ut på sin balkong. Under honom låg Hotel King Davids trädgårdar. Bortom dem bredde, tindrande, hela Jerusalem ut sig.

- Jag tittar mot Tempelberget, sa Persson, och jag ser moskén och templet. Det är som om jag då ser världskulturens nav.

Foto: LARS OTTOSSON
PERSSON OPTIMIST Göran Persson pustar ut. Och laddar upp. I dag ska statsministern träffa Israels Ariel Sharon och palestinernas Arafat. Han är optimistisk.

Det var Perssons uppladdning innan han idag - i en diplomatisk brandkårsutryckning för EU:s räkning - möter Palestinaledaren Yasser Arafat och för första gången Israels premiärminister Ariel Sharon.

Det finns optimism - ärlig eller spelad - när Persson säger:

- Vi kan ha en lite bättre värld på måndag. Det finns mindre anledning att vara pessimist än det fanns för en vecka sedan.

Laddade med att stryka skjortorna

I regeringsplanet - en snabb Gulfstream - flög Persson från Bromma igår kväll. På 12 400 meters höjd berättade han om sin uppladdning:

- Jag gick upp i morse i Sagerska palatset och jag strök två par skjortor. Jag stryker mina skjortor varje morgon. Det är en härlig känsla att stå med strykjärnet. Det är kontemplativt. Det är en morgonandakt.

Persson, som under flygresan också drack champagne och löste tidningen Vi:s korsord, berättade gärna om sina känslor för Israel:

- Det var något jag hade med mig från kyrkan. Och jag växte upp med bilden av det unga Israel som då var så starkt. Jag imponerades av ledarskapet, av Ben Gurion och Golda Meir. Och jag hörde en tjej i Katrineholm berätta om hur det var att arbeta på kibbutz.

- Det finns en briljansrikedom i den judiska kulturen - i musik, i vetenskap. Och det judiska stod för mina första läsupplevelser på biblioteket i Vingåker, de förskräckliga bilderna från Förintelsen. Och nu är också Israel ett land där det är lätt att känna igen sig. Här finns fri press, här finns höger och vänster.

För att inte riskera att hans mission till Mellanösterns krishärd ska gå snett därför att han själv känslomässigt och intellektuellt lutar åt ena hållet, skyndade sig Persson att uttrycka sin respekt för det arabiska kulturarvet också. Han prisade Olof Palme:

- Palme tog politiska risker när han placerade palestinierna på den internationella scenen.

Mäklar fred med mobiltelefonen

Detaljerat berättade Person om hur omvärldens fredsansträngningar numera rent praktiskt går till:

- Det sker på nallen, sa Persson.

- Jag satt i julhelgen hos goda vänner i Svedala utanför Malmö och åt middag. Två gånger fick jag gå från bordet för att nallen hade ringt. Ena gången var det Barak (Israels dåvarande premiärminister), andra gången var det Arafat.

- Och i veckan när jag satt i bilen på väg till flygplatsen i Rom ringde telefonen. Det var Kofi Annan.

Det som EU, USA och FN har ett samförstånd om är en diplomacy of presence. Ha en närvaro på hög nivå. Därför är det typiskt, att när Persson redan i morgon bitti är på väg tillbaka till Sverige, landar i Israel FN:s generalsekreterare Annan. Det är som om en stafettpinne förs vidare.

Vill visa en gemensam EU-utrikespolitik

Persson vill vid sitt möte med USA:s president Bush på torsdag i Göteborg visa att EU:s femton medlemsregeringar nu för Mellanösternproblematiken har en gemensam EU-utrikespolitik. Han hoppas kunna peka på, att både den israeliska sidan och den palestinska håller vapenvilan, trots att repressalieaktioner hade väntats efter en självmordsattack i en diskotekskö i Tel Aviv.

- Båda sidor vet att de får betala ett högt pris om de bryter vapenvilan.

Relationerna mellan Israel och det palestinska folket är sedan oktober i fjol tillbaka på ruta noll. Fredsprocessen under namnet Oslo kollapsade. Det EU, USA och FN vill stödja är Mitchellplanen. Dess huvuddrag är: 1) vapenvila, 2) identifiering och bestraffning av terrorister, 3) nya säkerhetskontroller samt 4) frysning av judiska bosättningar i de ockuperade områdena.

Mubarak ställde in mötet

Meningen var att Persson i eftermiddag skulle flyga till Kairo och där sätta in president Mubarak i bilden. Mubarak meddelade dock i sista stund att han inte hade tid söndag kväll. Persson flyger istället till Amman och möter Jordaniens premiärminister Abdul Regheb och eventuellt också den unge kungen Abdullah II.

Vad föranleder Perssons optimism?

- Det har varit som att springa i en grusgrop för att komma uppåt. Man trampar och trampar och kommer ingenstans. Nu är det som om vi satt ner foten och det bär.

Staffan Heimerson - Jerusalem