Bittert slut på sagan om mannen med rena hjärtat

NYHETER

Man hajade onekligen till inför strängheten i Stockholms tingsrätts dom mot Jesús Alcalá.

JOACHIM LUNDGREN Tingsrättens dom var obeveklig. Förre Amnestyordförande Jesús Alcalá dömdes till ett år och sex månader i fängelse för bedrägeri. ”Även om man fortfarande gärna vill tro på berättelsen om främlingen som vann så många hjärtan med sitt rena hjärta och blanka vapen, ter det sig ogörligt efter Stockholms Tingsrätts bistra besked”, skriver Yrsa Stenius.

En förut ostraffad person, som för all del anses överbevisad om flera bedrägeribrott av olika allvarlighetsgrad men som ändå inte åsamkat någon instans oöverkomliga förluster, kunde ha klarat sig med någon påföljd som inte hade inneburit ovillkorligt fängelse.

Men Stockholms tingsrätt är obeveklig. Jesús Alcalá har konsekvent både bedragit och försökt bedra svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen på penningsummor som närmar sig en och en halv miljon kronor. Även om de riktigt stora beloppen aldrig kom Alcalá till godo och denne snarare improviserade och utnyttjade givna situationer än kallblodigt planerade sina brott, anser tingsrätten Alcalàs brottslighet vara grov på vissa punkter och då utdöms ovillkorligt fängelse.

Tingsrätten är bergfast övertygad om att Alcalá inte har missförstått vilka pengar som var vilka i svenska avdelningens Paraguayprojekt vid halvårsskiftet 1999. Han visste att den budget som då gjordes baserade sig på Sidas 935 000 kronor och inte på någonting annat. Hade han trott att en miljon hade betalats ut av hans släktingar i Spanien, som lån från hans morsarv, hade han givetvis kontrollerat det eftersom han kunde se att pengarna inte hade kommit fram.

Hade inte platsansvariga i Paraguay, Michaela Sjögren, börjat ana oråd hade den bokförda skulden till Alcalá reglerats, pengarna pyst i väg och svenska avdelningen lurats. Därmed anser tingsrätten att ett fullbordat bedrägeriförsök föreligger och det är grovt.

Samma sak gäller de 250 000 som skulle användas för bilinköp till Alcalás son. När Michaela Sjögren larmade svenska avdelningen om att Alcalá gav sig ut för att ha skickat pengar som Sida i själva verket betalat ut försökte Alcalá täcka sitt bedrägeri med att förfalska ett postkvitto. Hans bedrägeriförsök är också här grovt och dessutom ökar han på sitt brott med bruk av falsk urkund.

Ett fullbordat bedrägeri bokför tingsrätten också. På Alcalás order tar Michaela Sjögren av Sidas pengar och betalar handpenning på Alcalá-sonens bil. Hon tror att hon tar pengarna från Jesús Alcalás morsarv för att denne låtit henne leva i den föreställningen. I stället försnillar hon oavsiktligt Sidas pengar.

Utöver detta ser tingsrätten merparten av Alcalás reseräkningar som vilseledande och fals-ka, konsekvent till förmån för honom själv.

Om Alcalás motiv säger tingsrätten inte så mycket annat än att hans sätt att utmåla sig som en förmögen och generös person kan vara motiv nog för förmögenhetsbrott. Om inte annat så ville han kanske leva upp till den idealism han ansågs ha ådagalagt.

Stockholms tingsrätt påpekar att Michaela Sjögren till att börja med inte betraktades som trovärdig på svenska avdelningen när hon slog larm om Jesús Alcalá.

In i det sista levde han på sitt formidabla anseende.

Men nu tvekar inte Stockholms tingsrätt och skriver därmed sin juridiska signatur under en på sitt sätt trivial men ändå svindlande och tragisk berättelse som vi länge hoppades var en ond fantasi:

Berättelsen om livslögnaren, främlingen som vann så många hjärtan i kraft av det ädlaste och sköraste av allt förtroendekapital som skapas kan: den starka tilltron till hans omutlighet, rena hjärta och blanka vapen.

Även om man fortfarande gärna vill tro på den berättelsen, rekonstruera den om det bara ginge, ter det sig ogörligt efter Stockholms tingsrätts bistra besked.

Amnesty- basens fall

Yrsa Stenius