Farväl, lilla Muminmamman

1 av 2 | Foto: PETER JANSSON
SORG I MUMINDALEN En hel värld har förtrollats av Tove Janssons figurer. Genom årens lopp har många frågat henne hur det började, hur berättelserna om Mumin kom till. Svaret blev alltid detsamma: "På grund av en glad och fri barndom." Tove Janssons egna favoriter var Muminmamman - och Snusmumriken.
NYHETER

Hon gav oss Mumintrollet, Snorkfröken, Filifjonkan och Lilla My.

Hon tröstade Knyttet - och gjorde det osynliga barnet synligt igen.

I mer än ett halvt sekel har hennes figurer förtrollat och tröstat en hel värld.

Men till sist kom sorgen, lika oundviklig som vintern, till Mumindalen.

Tove Jansson är död.

- Utan Mumintrollet hade jag aldrig fått vara med om ett så brokigt liv, sa hon.

Inte vi heller.

Ung som gammal - många är vi som har levt med och älskat det ängsliga Mumintrollet och hans familj och alla hans vänner, i det blå huset, i den magiska gröna dalen, där farorna visserligen lurar, svarta och skrämmande utanför, men där allting ändå alltid slutar lyckligt.

Precis så som vi önskar att det skulle göra.

- Visst finns det katastrofer i Muminböckerna, men inte en myra går under, sa Tove Jansson en gång.

Det var först i hennes "vuxenböcker", när hon lämnat det gyllene barndomslandet, som det började gå illa för folk.

Så som det tyvärr gör.

- Det var med hemska svårigheter jag fick några av mina historier att sluta illa, sa hon då, i början av 70-talet, efter sina första "vuxenböcker".

Hon hade svårt att vänja sig av med de lyckliga sluten.

* * *

Tove Jansson, med de sneda ögonen och sin sjungande finlandssvenska, sin finurliga humor, sin milda ironi, sitt klokskap och sitt skygga väsen - ingen kunde väl som hon läsa historierna om Mumindalen och ge liv åt sina egna verser och teckningar?

Många har genom årens lopp frågat henne hur det började, hur berättelserna om Mumin kom till.

Svaret blev alltid detsamma:

- På grund av en glad och fri barndom.

Hon har alltid beskrivit sin uppväxt som sällsynt lycklig.

Tove Jansson föddes 1914 - faktiskt samma dag som Muminpappan - och kanske stod det skrivet i stjärnorna, precis som Muminpappan i förbifarten påpekar i sin memoarbok "Muminpappans bravader", att det den dagen skulle födas ett mycket ovanligt och begåvat Mumintroll.

I det bohemiska konstnärshemmet på Skatudden i Helsingfors och sommarlivet i skärgården föddes Muminfamiljen.

Där växte Tove upp, med pappa skulptören Viktor Jansson, "Faffan" kallad, en glad, frihetsälskande bohem, väldigt lik Muminpappan till sätt och sinne, mamma Signe Hammarsten-Jansson, "Ham" kallad, tecknare, prästdotter från Sverige och Muminmammans klara förebild, och bröderna Per Olov och Lars.

Det var Lars som 1960 övertog tecknandet och skrivandet av Muminserien i Londontidningen Evening News. Det fortsatte han med i 14 år. I många år jobbade han och Tove tillsammans.

* * *

Tove Janssons egna favoriter var Muminmamman - och Snusmumriken.

- Han är så fullständigt fri och fullständigt lugn. Han vet vad han vill göra av sitt liv och han har inte ont samvete. Det beundrar jag. Han - och lilla My - är som folk vill vara, eller som de tror att de är, sa hon.

Som barn avskydde hon skolan. Hon slutade redan som 15-åring - något hon senare kom att ångra djupt - och började studera konst, först tre år i Stockholm, sedan i Helsingfors och Paris.

Yrkesvalet var naturligt - det var bildkonstnär hon skulle bli.

När den första Muminboken, "Småtrollen och den stora översvämningen", kom 1945 - samma år som Pippi Långstrump - var Tove Jansson redan en etablerad konstnär.

De små trollen, som morbror Einar påstod bodde i hans skafferi, var något hon gjorde vid sidan om, för att det var kul.

Och sin debut gjorde Mumintrollet redan på 30-talet - då som Tove Janssons signatur i hennes satiriska skämtteckningar i den nazifientliga tidskriften Garm.

* * *

Det skulle bli nio böcker om Mumintrollen, ett antal serieböcker och bilderböcker och en visbok. Plus teater, film, tv-serier och adventskalender - och en riktig Mumindal, i Nådendal, i Finland, och ett antal Muminprylar, allt noggrant övervakat av Tove Jansson och hennes bror Lars.

Men - Tove Jansson skrev andra böcker också. Efter den sista Muminboken "Sent i november", 25 år efter den första, blev det flera romaner och noveller för vuxna, den sista, novellsamlingen "Meddelande", kom 1998.

Hennes livskamrat, Tuulikki Pietilä, var förebilden till Too-ticki i "Trollvinter", hon som tände ljus åt Mumintrollet under en period av is och kyla. I 25 år tillbringade de två äldre damerna, till omgivningens voj och oro, sina somrar på ön Klovharum i Pellinge skärgård - dokumenterat i "Anteckningar om en ö" och filmen "Haru - de ensammas ö", som visades i svensk tv i januari förra året.

Det blev aldrig någon ny bok om Muminfamiljen - efter sin mammas död kunde Tove Jansson aldrig hitta tillbaks till det förtrollade barndomslandet igen, men hon övergav aldrig sina Mumintroll.

Med dem skrev hon in sig i litteraturhistorien - och i våra hjärtan.

* * *

De världsberömda figurerna, som började som ett telefonklotter, gjorde henne med åren både till miljonär och professor - en hederstitel hon förärades 80 år gammal - och flerfaldigt prisbelönad.

Muminböckerna är i dag översatta till över 30 språk och lästa av miljoner och åter miljoner barn och vuxna runt hela världen.

Varje år kommer tusentals brev till posten i Finland, adresserade till "Snusmumriken" eller "Lilla My, Finland". Ett av breven, från barnet som skrev "jag är ett sånt där knytt som alltid står utanför" födde idén till "Vem ska trösta Knyttet".

Den boken står högst upp på hyllan i mitt sovrum.

På hedersplatsen i min bokhylla står figurerna på rad: Muminpappan med sin svarta hatt, Muminmamma med sin handväska - och Mumintrollet själv förstås. De är runda och sammetslena, gjorda av porslin och bland det käraste jag äger. De skänker lugn och tröst - och trygghet.

För en sak är säker: Tove Jansson är död, men i Mumindalen går livet vidare.

Mumintroll kan aldrig dö.

"Men vem ska trösta Knyttet med att säga ungefär: på natten blir allting mycket värre än det är."

Kerstin Nilsson

ARTIKELN HANDLAR OM