Tionde kapitlet 

NYHETER

Likt en årstid avlöser en annan gjordes pojkrummet om till tonårsrum.

Juha såg sig om efter något sätt att markera övergången från pojke till man, något att rituellt offra, och han fann Sweet.

Barndomen hade tillhört Sweet, och nu, som ett offer, rev Juha ner alla sina Sweet-affischer, alla bilder på Brian, Andy, Mick och Steve. Han gjorde det utan en min. Alldeles kall. Nästan med en rysning. Bort med er!

Aldrig mer skulle han köpa tidningen Poster, han slängde alla sina Tiffany-nummer, sålde sina Sweet-skivor till Jenny för fem kronor styck.

Sweet var bara för barnungar. Inte kunde man gilla Sweet när man gick på högstadiet.

Så han svek Brian som han dyrkat så, han övergav Andy, vände ryggen åt Steve, förnekade Mick.

Och utan att han visste om det gjorde tretton-, fjortonåringar över hela Europa samtidigt likadant.

De övergav Sweet.

I tusentals hem revs affischer ner, ställdes skivor undan.

Lika häftigt som medlemmarna i Sweet hade dyrkats, lika brutalt lämnades de nu ute i kylan, som nånting ingen längre ville ha.

Ingen plats för tårar, inget utrymme för gråt. Det är ändå ingenting att göra åt.

Inga mer pop-posters. Pojkrummet fick vävtapet. Saccosäck i svart läder bredvid stereobänken i vit klarlack från Obs! i

Rotebro.

Och en tid avlöste en annan.

ARTIKELN HANDLAR OM