De gömmer sig - och är alltid rädda

NYHETER

Allt fler flyr fattigdom för att arbeta svart i Europa.

De flesta smugglas in eller betalar agenter dyrt för tips och falska papper.

Aftonbladet har träffat några som hoppas tjäna ihop till ett bättre liv.

Foto: THOMAS JOHANSSON
BLEV VILSELEDD Paco och Leonardo drömmer om ett bättre liv. I hemlandet är en årslön cirka 1 200 kronor. När Paco kom hit i mars trodde han att det skulle gå lätt att fixa svartjobb. ”Jag blev vilseledd. Det finns inga jobb och nu börjar pengarna ta slut”, säger han. Men tack vare Leonardo har han nu fått ett svartjobb, att måla en båt.

Paco rör sig ljudlöst. Håller fram en smal, välskött hand.

Han är akademiker från Sydamerika och han är orolig.

Tillsammans med några kompisar landade han på Arlanda i mars. Han hade 300 dollar och trodde att det skulle gå snabbt att fixa svartjobb.

Paco gick på snacket om 50 kronor i timmen för de tunga grovjobben.

I hans land är en årslön cirka 1 200 kronor.

- Jag blev vilseledd. Det finns inga jobb och nu börjar pengarna ta slut.

Paco har ingen returbiljett och en familj som desperat väntar på pengar. Den första tiden tog kompisarna in på hotell. Pengarna rann iväg,

en gång om dagen åt de på McDonalds.

"Jag lurades på betalningen"

Till slut träffade de en landsman som lät dem bo billigt mot att de utförde vissa sysslor.

- Det är bra, ler Paco stelt.

Leonardo hänger tungt på stolen, tittar under kepsen. Jo, det är bra här. Bättre än Italien. Dit reste han för att bli säsongsarbetare.

- Jag fick jobba hårt och lurades på betalningen. Inte bra. En släkting hjälpte mig hit, säger han.

Leonardo är också välutbildad, men skuldsatt efter en operation. Varken han eller Paco har arbetat inom sina yrken i hemlandet. Då måste man ha rätt kontakter och ibland mygla sig fram.

- Vi hankade oss fram med annat. Det var slitigt. Jag saknade sjukförsäkring och förlorade därför ett barn, säger Paco, som bestämde sig för att tjäna ihop en grundplåt till ett bättre liv någon annanstans.

Tack vare Leonardo har Paco fått ett svartjobb, att måla en båt. Leonardo har varit här längre. Han har jobbat som diskare, flyttstädare och reklamutdelare.

Rosita häller upp kaffe. Hon är andra generationens invandrare och får ofta besök av desperata landsmän. Hon vill hjälpa, ger dem mat, men rörelsen hon driver är inte tillräckligt stor. Det blir lite ströjobb mot 20 kronor i timmen.

- De är så många. Hela tiden kommer de, vill ha mat, jobb, kan inte gå till läkare. Det känns inte bra. De tycker säkert jag utnyttjar dem. Jag önskar de blev informerade om hur svårt det är innan de kom, säger hon.

Arbetade 10 timmar om dagen

Så här går det till. Du frågar alla du träffar, söker upp landsmän, tjatar och ber om hjälp. Ställer upp med små tjänster, är alltid glad. Till slut får du napp. Städar eller delar ut tidningar, en svensk tar då anställningen i sitt namn. Du gör jobbet och behåller en liten del av lönen.

Andra passar barn eller städar hos svenskar.

- Usch, den första tiden i Sverige var fruktansvärd, säger Diana

Hon isolerades av sin arbetsgivare, jobbade 10 timmar om dagen, skötte barn, lagade mat och städade.

- Förra månaden kom femton från mitt land. Många flickor, som inte ens talar engelska. Alla hade betalat 2 000 dollar för en adress i Sverige som var falsk, och de hade lånat pengar för att komma hit, säger Diana.

En del ger upp. Andra bor hopträngda i något rum. Några blir upptäckta i en biljettkontroll på bussen och avvisas. De är alltid rädda. Många gör som Diana, gifter sig med en svensk man.

- Men allt är inte bra, kanske tror han att jag tagit honom för uppehållstillståndet, säger Diana.

Rosita tycker att fattiga invandrare kunde få temporära arbetstillstånd.

- Det är ett konstigt land. Här finns folk som inte vill jobba och tar socialpengar. Ge jobben till oss i stället, säger Diana.

Vill åka till USA

Paco är mer försiktig.

- Ni har tagit emot många från olika kulturer. De har det svårt. Vi kan bli ett hot, när vi dumpar priserna, säger han.

Egentligen hade de velat till USA. Men det är svårare.

- Man måste betala 5 000 dollar till smugglare, säger Diana.

Leonardo har hittills samlat ihop 1 500 dollar. Men han mår inte bra.

- Man känner sig dålig, mindre värd, säger han.

- Vi visste att vi skulle bli utnyttjade. Men allt är så annorlunda. Vi öppnar ju famnen för dem som besöker vårt land, säger Paco.

- Man ångrar sig, längtar hem, men vill ha pengar för att bygga upp något och hjälpa barnen, säger Diana.

Nu blir hon kvar. Uppskattar systemet och att slippa den ständiga oron för framtiden.

Leonardo ska snart åka hem. Kanske ska han skaffa barn nu när frun fått jobb där sjukförsäkring ingår.

Offrar två år för ett bättre jobb

- Det är sorgligt att man inte klarar sig i sitt land. Illegal invandring är ett globalt problem mellan fattiga och rika länder. De med makten vill inte utveckla tredje världen, säger Paco.

Kunde de inte tagit skitjobben hemma i stället för att komma hit?

- Nej, man tjänar ingenting och förlorar anseendet, tycker de.

Paco har magrat flera kilo sedan han kom hit. Men han vill inte ge upp. Två år vill han offra för en bättre start.

- Om du hör om något jobb - tänk på mig, säger han.

Polisen om illegal arbetskraft

Branscher om illegal arbetskraft

Ylva Bergman