Dagens namn: Lukas
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

De bor i en tunnel i berget

Har bott här i fem år Sammy och Marja-Liisa vilar på en madrass i Eriksdalstunneln. Sammy har bott här under jorden i fem år. Det är kolsvart inne i tunneln där samhällets utstötta samlas. Marja-Liisa hade arbetat som undersköterska i 20 år när hennes man plötsligt dog och livet rasade samman. Hon klarade inte av sorgen och började missbruka, och hamnade här. Har bott här i fem år Sammy och Marja-Liisa vilar på en madrass i Eriksdalstunneln. Sammy har bott här under jorden i fem år. Det är kolsvart inne i tunneln där samhällets utstötta samlas. Marja-Liisa hade arbetat som undersköterska i 20 år när hennes man plötsligt dog och livet rasade samman. Hon klarade inte av sorgen och började missbruka, och hamnade här. Foto: TOMMY MARDELL

Järnvägsspåret leder in i den becksvarta Eriksdalstunneln.

Här under jorden bor samhällets utstötta.

Sjuka, smutsiga och hungriga ligger de bland filtar, gamla mattor, skräp och plåttunnor, som de eldar i för att få värme.

- Jag har bott här i tre år, säger Pekka.

Hälsar på kompisarna Hemlösa Marja-Liisa bor på härbärget Nattis vid Slussen men besöker ibland Eriksdalstunneln.   Hälsar på kompisarna Hemlösa Marja-Liisa bor på härbärget Nattis vid Slussen men besöker ibland Eriksdalstunneln. Foto: TOMMY MARDELL

Det är knäpptyst. Ljudet av dropparna från taket ekar. I det svaga ljuset från öppningen kan man bara urskilja konturer av en madrass, en trasig cykel och högar med skräp.

Det är sent, klockan börjar närma sig elva. Det är fortfarande varmt ute och bara några meter bort påtar ägarna till kolonilotterna i sina prunkande trädgårdar.

Vi ropar in i mörkret. En röst svarar något ohörbart. Rösten tillhör en man som heter Sammy. Han är sjuk och orkar inte resa sig.

Han ligger på sin madrass med en smutsig leopardmönstrad filt över sig.

Sammy har bott i tunneln på Söder i Stockholm i fem år. Han har inte krafter att berätta mer än så.

Efter en stund kliver en annan man fram.

Pekka bor i den nedlagda järnvägstunneln sedan tre år tillbaka.

Han äger en sovsäck, några gamla mattor och filtar som han värmer sig med när det är kallt.

- Jag brukar inte frysa, det går bra. Jag har bott här i tre vintrar, säger han.

Hans händer och ansikte är svarta av sot och smuts, håret är långt och oklippt.

Pekka berättar att det bor fem, sex personer i tunneln. Ibland är de fler. Här samlas hiv-smittade missbrukare, hemlösa och prostituerade.

Överallt ligger skräp och gamla filtar. Använda papptallrikar, omkullvälta kundvagnar, bitar av pappkartong, krossade flaskor.

Askan från de utbrunna eldarna i plåttunnorna har blåst runt och ligger som ett tunt lager överallt.

Väggarna är nerklottrade.

     

Pekka är på väg ut till Stadsmissionens nattpatrull som har parkerat sin buss en bit därifrån.

På vägen plockar han upp en fimp som han tänder. Den ger tre bloss.

     

Utanför tunneln träffar vi på en man med självlysande gulorange jacka och en t-shirt med trycket "En mänskligare stad".

Benny Karlsson arbetar på Stadsmissionen och besöker Eriksdalstunneln flera gånger i veckan.

- Jag ger dem lite kaffe, mackor och kollar så att de lever, säger han.

Benny och Pekka går och småpratar. De skämtar och skrattar. Det har blivit många möten de senaste åren. Vid bussen står Victoria Engman och delar ut mackor och kaffe.

Det är en lugn kväll.

Benny fyller en påse och går tillbaka. Han berättar att det är vanligt med sjukdomar bland de hemlösa missbrukarna. Bensår, lunginflammation, stafylokocker...

- Och nu pratar de om att stänga igen tunneln, säger han och skakar på huvudet.

- Man får inte glömma att det är människor som ligger därinne. De känner lycka, skam och har humor precis som vi andra.

Fatima Johansson
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet