Foto: Maria Östlin
– Vi är samma människa – fast i två olika kroppar, säger Magnus.
NYHETER
Foto: Maria Östlin

Det låter som om du skulle kunna spendera en del pengar på att gå i terapi.

– Absolut.

Men då tappar du kanske din högpresterande personlighet. Man ska vara rädd om sina neuroser om man vill göra karriär.

– Det är sant. Men jag är skitknäpp. Ibland kan jag ställa Andreas mot väggen och fråga hur han kan älska mig. När jag ser ut som jag gör och beter mig som jag gör.

Och då svarar han?

– Han tittar på mig, skakar på huvudet och säger: ”Hörru du, den här ringen betyder mer än du tror. Jag vill ha dig”. Och det händer en gång i kvarten. Ungefär.

Han tittar förälskat på Andreas som flyter runt på luftmadrassen.

Vad är kärlek?

– Kärlek är, ohh vad svårt, kärlek är allt. Min kärlek till Andreas är min energi, mitt skäl att leva.

Är du rädd att det ska ta slut?

– Jo, det är klart. Det blir jag ju. Men vi är så trygga i varandra och känner redan varandra utan och innan. Den kärleken tvivlar jag inte på.

Vilka rädslor har du övervunnit?
När jag träffade Andreas visste jag att det var honom jag skulle dela livet med

– Min flygrädsla och min scenskräck. Första spelningen var på ett privat bröllop. Och jag var så jäkla nervös och jag spände mig så mycket att jag spräckte en magmuskel. Då är man spänd. Jag hade ont i flera år. Men nu blir jag inte ens nervös inför Melodifestivalen. Jag blir nästan rädd för mig själv. Allt är bara pjutt. Jag borde nog vara lite nervös.

Hur vill du förändras framöver?

– Jag vet inte. Jag tror inte jag vill förändras alls. Det låter fånigt, men jag har kommit till den punkten när jag är så otroligt glad över livet.

Så du vaknar på mornarna och är glad. Som när man var liten?

– Ja! Så glad att jag skickar SMS till kompisar där det står ”Jag älskar livet”.

Vad vill du göra om 30 år?

– Jag har en sån knäpp böjelse att jag vill göra saker jag inte kan eller har gjort tidigare. Som nu när jag har sjungit med storband eller Tom Jones låtar eller filmmusik.

Bert Karlsson, som ju är din skivbolagschef, säger att du och Andreas är två praktkillar. Hur känns det?

– Bert? Han är ju så mysig, Han är min stora idol. Han är så kul. Han vet exakt vilken fot han ska trampa på för att få den bästa effekten. Hur han ska trigga folk. Och när man känner honom märker man direkt när han går över från den privata, roliga Bert, till den provokativa Bert. Han är så rolig och så cool. Bert tycker att det är bra att jag har

Andreas, att Andreas jobbar i samma bransch och vet vad som gäller.

Ser Bert en duett framför sig?

– Det skulle inte förvåna mig alls. Han har alltid en liten räv bakom det där jäkla örat. Men jag skulle tycka det var kul att sjunga med Andreas. Vi har gjort det på karaoke i fyllan och villan.

Berätta om Andreas. Varför älskar han dig? Och varför älskar du honom?

– Jag vet inte vad han säger om mig. Men jag har ju alltid tyckt att han är sanslöst vacker. När vi träffades visste jag att det var honom jag skulle dela livet med. Vi är samma människa fast i två olika kroppar? Vi tänker lika, har samma humor, befinner oss på exakt samma våglängd. Det är så kul.

Om du fick önska dig en förmåga – vilken vill du ha? Gröna fingrar?

– Om du hade frågat för några år sen hade jag sagt ordningssinne. Jag var världens yraste människa. Men nu, nu vill jag nog leva för alltid.

Du måste skämta. Vilken mardröm.

– Nej!

Jo! Tänk när alla du älskar och känner dör. Och du bara lever vidare, ensam och uttråkad. Och sen exploderar solen och du seglar runt i universum helt själv utan att kunna dö. I miljarders år. Vad sägs om gröna fingrar, i stället?

– Hmmm. Det tänkte jag inte på. Okej, jag vill inte leva i evighet. Det får bli ordningssinne. Men jag gillar universum.

Chatta med Magnus

På tisdag klockan 13 kan du chatta med Magnus på Aftonbladet.se.

ARTIKELN HANDLAR OM