Bredden är toppen – därför kan Djurgården skratta i dag

NYHETER

Fotbollens högsta lycka är att göra mål.

Det ser vi på Stockholms Olympiastadion, gladfotbollens hemvist i Sverige anno 2001, då först Christer Mattiasson och sedan Abgar Barsom gör sina första mål för året.

För gamle skyttekungen (1997) ”Mattigol” är det mest som en stor lättnad, som om en stor börda fallit från hans axlar.

För liraren och servitören Abbe är glädjen däremot ohämmad, där han skriker och hoppar fram efter sitt mål.

Och på bänken ler Sören Åkeby och Zoran Lukic ikapp

?

Med 3–0 mot Elfsborg har Djurgården åter slagit in på den vinnande vägen, efter det tillfälliga avbrottet borta mot Norrköping (0–2) för två veckor sedan.

I siffror: Djurgården har vunnit fem av sina sex senaste matcher och bara förlorat en av de elva senaste.

Ett leende Stadion

Trots framgångarna har det ändå varit klent med målgörandet, och inför söndagsmötet med Elfsborg var det bara Sundsvall (8) och Norrköping (11) som pillat in färre bollar i mål än Djurgården (14).

När så målkrampen släpper för Christer Mattiasson efter 334 mållösa minuter och för Abgar Barsom efter 1 065 mållösa minuter, så förstår man de båda djurgårdsledarnas leenden.

Av teknikern Abbe Barsom, ”Djurgårdens Maradona” och utsedd till senaste Månadens Lirare, har man fått ut så mycket ändå, men för en för ändamålet att just göra mål från Norge (Lilleström) specialinköpt måltjuv är ett återställt självförtroende av största betydelse.

Något som förresten redan Mark Twain visste att påpeka:

”Vad fordras det för att bli framgångsrik? Okunnighet och självförtroende.”

Då spelar det kanske inte nån större roll, att denne måltjuv i andra halvlek återfaller i sina gamla målsumpartag.

Helt frispelad av Magnus Pehrsson, som också hade långpassat till Mattiassons 1–0-mål, sätter han bollen rakt på Elfsborgs målvakt Johan Wiland.

Djurgården har bredden

I en underhållande match dominerade Elfsborg inledningen, och Niklas Gudmundsson hade två fina lägen att ge boråsarna ledningen.

Det första totalbommade han, och på det andra räddade Andreas Isaksson till hörna.

Men efter 1–0-målet i 18:e minuten tog Djurgården över och på mitten trampade Magnus Pehrsson, Stefan Rehn och framförallt Andreas Johansson igång.

Lite av styrkan med årets upplaga av Djurgården visade man upp i slutminuterna. Då hade Åkeby-Lukic bytt ut hela sitt tremannaanfall Stefan Bärlin – Mattiasson – Barsom mot trion Johan Wallinder – Jones Kusi-Asare – Louay Chanko. Snacka om bredd!

Lolo Chanko fick spela 24 minuter mot Elfsborg, har funnits med i elva av Djurgårdens 14 matcher men ALDRIG fått spela en hel match.

Inbytt i åtta matcher, utbytt i tre. Total speltid: 341 minuter.

Ändå ligger Lolo Chanko, efter sitt 3–0 i tomt mål mot Elfsborg, i delad ledning i Djurgårdens interna skytteliga.

Tre mål på totalt 341 spelminuter.

Inte den bästa – men väldigt roligt

Det var Lolo Chanko som ifjol hade Hammarby-legendaren Billy Ohlsson som tränare i Syrianska Föreningen, men som ändå valde Djurgården före Hammarby.

I veckan sa samme Billy, nu i egenskap av stark man i Hammarbys nytillsatta sportkommitté, nånting om att Hammarby måste spela lika roligt som Djurgården gör?

Roligt hade vi på Stadion, även om dessa 3–0 mot Elfsborg inte var Djurgårdens bästa match i år.

Däremot var det den största segern. Sånt räknas också.

ARTIKELN HANDLAR OM