Dagens namn: Evert, Eilert
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Evas liv blir sig aldrig likt igen

Två år efter våldtäkten - hon går knappt ut eller umgås med någon

OROLIG FÖR DOTTERN Efter att Eva för två år sedan våldtogs har hennes liv ändrats drastiskt. I dag är hon rädd för att gå ut och har flyttat från radhuset för att hon inte vill bo på bottenvåningen. Även relationen till dottern blev lidande på grund av våldtäkten. I dag är hon väldigt orolig för att dottern ska råka ut för samma sak.   OROLIG FÖR DOTTERN Efter att Eva för två år sedan våldtogs har hennes liv ändrats drastiskt. I dag är hon rädd för att gå ut och har flyttat från radhuset för att hon inte vill bo på bottenvåningen. Även relationen till dottern blev lidande på grund av våldtäkten. I dag är hon väldigt orolig för att dottern ska råka ut för samma sak. Foto: ANDRÉ DE LOISTED

   I går inleddes Aftonbladets granskning av de ökade antalet våldtäkter.

   De anmälda våldtäkterna har ökat med 40 procent på tio år, bara under förra helgen anmäldes 15 våldtäkter och våldtäktsförsök.

   I dag berättar vi om hur rädslan för överfall styr många kvinnors vardagsbeteende.

   För Eva har hela livet förändrats efter våldtäkten. Hon lever i ständig skräck inför den dag då mannen som dömdes för att ha våldtagit henne ska släppas fri.

MALMÖ.

För två år sedan blev Eva drogad och våldtagen av en man hon inte kände.

Efter det har hon flyttat. Hon umgås mindre med andra. Och när mannen har permission håller hon sig helst hemma.

- Snart blir han frisläppt, men jag vill inte tänka på det för mycket, säger hon.

Rädslan att bli utsatt för våld - inte minst våldtäkt - styr mycket av kvinnors vardag.

Som val av kläder och säkraste vägen hem på kvällen.

- Kvinnor i allmänhet förhåller sig till en risk att bli våldtagen, att bli överfallen, säger Birgitta Andersson, doktorand i kulturgeografi.

Evas liv blir sig aldrig likt igen

Sommarkväll 1999.

Trebarnsmamman Eva, 39, skulle ut och dansa med sin väninna och dennas kusin.

De gick till ett ställe i centrala Malmö, där de haft kul tidigare. Snart kom en kille fram, presenterade sig som pizzeriaägare från Halmstad och sa att han bodde på Grand Hotel. Han och Eva började dansa. Han bjöd på en drink, men drack inte själv.

Visste inte alls vad som hänt

När hon vaknar är det morgon. Hon är i en främmande lägenhet och hon har smärtor i underlivet. Framför henne står en naken man.

- Det värsta är att jag inte vet vad som har hänt, säger hon.

Eva tog sig hem till sin väninna.

- När jag kom dit ömsom grät och skrattade jag, det kröp i kroppen. Hon såg att det inte var som det skulle och såg till att jag kom till vårdcentralen för att ta prover.

Eva hade drogats med ett lugnande medel som kan ge minnesluckor. Det fanns också spår som tydde på att hon våldtagits av två män.

En man dömdes för våldtäkt både i tingsrätt och hovrätt. Straffet blev tre år och sex månader.

Vem den andre mannen är vet hon fortfarande inte.

- Det finns en där ute som går fri, som man inte vet något om över huvud taget.

Evas lägenhet är välstädad, soffbordet putsat. Hon bor i den typen av område där ett hus kan skiljas från de andra endast tack vare färggranna balkonger.

Våldtäkten har förändrat hennes liv.

- Jag bodde i radhus innan, men jag klarar inte att bo på marken längre. Det var därför jag flyttade till lägenhet.

- Ska jag vara riktigt ärlig så är jag över huvud taget inte ute mer. Jag umgås inte med mycket människor. Det är stor skillnad mot tidigare.

- Men jag är mycket mera med barnen.

 Hur ofta tänker du på det som hände?

- När det kommer brev från kriminalvårdsanstalten, när han har permission. Senast var det i helgen, tre dagar. Det är en påminnelse som gör att tankarna åker tillbaka.

 Hur beter du dig då?

- Om han vistas i Malmö under permissionen ger jag mig faktiskt inte ut på stan.

Efter våldtäkten blev Eva sjukskriven i åtta månader. Hon drabbades av en allvarlig depression.

- Det var hjärtklappning, ångest, jag hade svårt att få luft. En polisman, som jag fått otroligt starkt stöd av, hjälpte mig att få kontakt med en kurator. Men det räckte ju inte med en timme i veckan. När vi väl hade kommit i gång att prata var besökstiden slut.

Har bara berättat för sina närmaste

Bara de allra närmaste vet vad som har hänt. Och det tog lång tid innan hon berättade för sin dåvarande pojkvän. De har gift sig sedan dess.

- Han märkte att jag var väldigt ledsen. Är det jag som gjort något? frågade han. Då tänkte jag att det får bära eller brista, jag berättar det.

 Hur reagerade han?

- Han blev förbannad, inte på mig utan på honom. "Den människan måste vara sjuk." Han gav mig ingen skuld.

 Hur kändes det att berätta?

- Viktigt. Vårt förhållande fungerar jättebra. Men emellanåt har jag svårt att klara av den sexuella biten, ibland kommer det: Låt mig vara i fred. Då är det viktigt att han vet vad det har med att göra.

Fick dålig relation med sin dotter

Även barnen blev lidande av att Eva mådde dåligt. Mest kritisk blev relationen till äldsta dottern, då 17 år.

- Hon gick på gymnasiet och var ju i stort behov av mig. Hon kunde komma hem och berätta att hon fått MVG på ett prov. Men jag orkade bara rycka på axlarna och säga "ja-ja".

- Det slutade med att hon flyttade till sin mormor och morfar. När jag kom dit så gick hon. Ringde jag och hon svarade sa hon: Mormor, det är din dotter. Ovanpå allting gjorde det ju att jag blev ännu sämre.

"Jag vet inte hur jag ska säga det"

De har lyckats reparera sin relation. Nu våndas Eva över att berätta för de yngre döttrarna.

- Jag tror att det är viktigt att de får veta. Jag har varit på väg att säga det flera gånger till mellanflickan, som är 16. Men jag vet inte riktigt på vilket sätt jag ska göra det.

 Har du satt hårdare regler för dina döttrar om hur länge de får vara ute till exempel?

- Ja. Och även om min äldsta dotter inte bor hemma längre är jag väldigt orolig för henne. Hon är snart 19 och tycker mycket om att vara ute och dansa. Men hon skickar meddelande på mobiltelefonen när hon kommer hem, oavsett hur dags det är.

Hon har gjort en uppmärksammad undersökning som bygger på djupintervjuer med 60 kvinnor som arbetar på Malmö allmänna sjukhus. Den visade att kvinnorna använder sig av olika strategier: de anpassar sig till att risken finns, eller upplevs, och de tar ett ansvar för att inte utsätta sig för den. Oftast omedvetet.

- Det är något man lär sig väldigt tidigt, som vi lär våra döttrar, säger hon.

- Man rör sig på de platser man lärt sig att det är tryggt att röra sig på, man undviker de platser som är farliga.

Varnar för platser med dålig sikt

Rädslan är kopplad till mörker, kvällar och nätter.

- Parker, platser med dålig sikt, där det saknas flyktvägar, där det inte finns människor i rörelse, gångtunnlar, pelare, parkeringshus.

Många försökte också höja sin säkerhet genom att utrusta sig:

- Allt ifrån att man håller en nyckelknippa i handen på ett speciellt sätt som man kan smälla till med, eller hårspray, kniv, larm, självförsvarskurser. Ofta i kombination.

 Gäller detta generellt för kvinnor i vårt samhälle?

- Ja, jag tror att det är rätt vanligt. Internationella studier visar samma saker som min undersökning. När jag är ute och föreläser får jag också det intrycket.

- Det innebär inte att alla går omkring och är rädda. Men man förhåller sig, man har lärt sig att ta ansvar. Om en kvinna blir våldtagen i en park mitt i natten säger vi: Vad hade hon där att göra? Vi utgår alltså ifrån att hon borde veta bättre. Det är ingen som frågar vad den här våldtäktsmannen hade där att göra.

Busshållplatser på begäran

Carina Listerborn, forskare vid Chalmers, har varit med och skrivit en handbok för stadsplanerare för hur tryggare miljöer kan skapas.

Några av hennes tips är:

       

- I dag har ju ofta stadsmiljöer utformats utifrån att man ska ta sig fram med biltrafiken på rimligaste sätt och sedan har det blivit en massa olika mellanrum, ödsliga baksidor, gångtunnlar och andra problem, säger hon.

Anders Johansson, Christina Vallgren
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet